Hemgjord vaniljglass…superlätt och supergott

En jul för otroligt många år sedan fick jag otroligt nog en glassmaskin i julklapp av min kära mor.

Glassmaskin?!?!…tänkte jag. Varför då?? Jag är ju inte speciellt förtjust i glass! Mor brukar pricka säkrare när det gäller klappar…

Men faktum är att glassmaskinen, till skillnad mot pastamaskinen som jag skrev i mitt förra inlägg, blivit ganska så väl använd genom åren. I perioder till och med riktigt ofta.

En oväntad men uppskattad present...
En oväntad men uppskattad present...

Och det är ju med glass som med mycket annat, det man lyckas röra ihop hemma är långt mycket godare än det man köper. Oftast i alla fall. Så hemgjord glass är det inga större problem att få ner…trots att jag egentligen inte är så svag för glass 😉

Och som brukligt är det varken svårt eller krångligt att göra hemgjort. Det är inte ens svårt att bräcka matindustrin. Jag är ingen ”glassexpert” eller ens speciellt van att göra glass, men det blir ändå godare. Och som brukligt frågar jag mig hur fasen lyckas de….men egentligen vet jag ju…

Nu var det ett litet tag sedan jag hade framme maskinen men inspirerad av pastafixandet fick jag i går kväll lust att glassa till det med lite hemgjord vaniljglass. Lite vardagslyx…eller snarare lite fredagslyx 🙂

Glassen hann ta slut innan jag fick fram kameran...!!

Så här gjorde jag:
2 ½ dl mjölk
lite äkta vanilj (använde ”pulver”varianten, går lika bra med en vaniljstång. Då låter du stånga ligga i tills det är dags att hälla i grädden)
3 äggulor
1 dl socker
2 dl grädde

Hetta upp mjölken strax under kokpunkten tillsammans med vaniljen. Tag bort kastrullen med mjölk och vanilj från värmen.

Vispa ägg och socker väl. Sätt till den varma mjölken under fortsatt vispning.

Häll tillbaka allt i kastrullen och upphetta blandningen till ca 85 grader, så krämen börjar tjockna. Låt blandningen svalna.

Starta glassmaskinen och häll i blandningen.

Och sen njuuuuut. Glassen blir helt otroligt god med riktig vanilj. Så mycke smak och så lent   🙂

Kokbönor

De är så söta…kokbönorna….med sina rödlila strimmor.

Det är första året som jag odlar kokbönor. Endast några få plantor tittade upp ur jorden i våras, men de som tog sig har däremot gett riklig med skörd. Trots att många sådda bönor inte grodde är jag är taggad inför nästa års odling.

Då skall jag odla stora mängder bönor. Hade jag tänkt. Det skall bli flera rader med kokbönor och jag skall gulla med varenda planta så de växer fint och ger riklig skörd.

Jag vill odla bönor, inte bara för att de är söta och gör sig bra på bild, utan för att bönor är så gott.

Och inte minst för att bönor är en proteinkälla som är ett nyttigt och ett hållbart alternativ till en betydligt resurskrävande köttproduktion. Mer bönor och grönt och mindre kött är mitt motto sedan länge och nu när jag har odlat egna bönor känns det ännu mer motiverande.

Så nästa sommar skall det bli många söta bönor att torka för kommande års proteinbehov…japp…

>Krusbärsmarmelad….himla gott och enkelt!

>

I helgen var det stora sylt-och-saftkokar-helgen. Eller snarare en topp i syltkokandet på en sommar som har gått i sylt- och saftkokets tecken. Helgens häng vid spisen har resulterat i svartvinbärsmarmelad och -saft, krusbärsmarmelad och något som jag med spänning ser fram emot att smaka om några veckor – kryddiga körsbär.

Jag tycker jag har fått väldans rutin på bärkoken och det känns otroligt bra att se hur antalet burkar växer i källarskafferiet. Vetskapen om att den tid jag lägger ner verkligen ger resultat är synnerligen tillfredsställande. Att det blir något konkret som vi har glädje och nytta av länge….och inte minst för att det blir så gott….mycket godare än det som köps i affären.

Det är inte utan att jag undrar över hur de lyckas få maten att bli så tråkig och intetsägande. För det är ju trots allt inte några märkvärdigheter att koka ihop en marmelad…tvärtom. Få moment och få ingredienser…det mesta arbetet ligger ju i att plocka och rensa bären samt att göra rent burkarna. Själva koket är ju både snabbt och enkelt avklarat.

Sylten eller marmeladen vi köper i affären smakar inte dåligt, bara mycket blekare och fattigare i smaken…helt enkelt tråkigare. Smakmässigt slår det hemkokta det köpta med hästlängder. Varför kan man ju fråga sig.

För de borde ju vara proffs på smakupplevelser…inte jag som kokar krusbärsmarmelad för första gången i mitt liv. Men så var det där med lönsamhet….det är väl där skon klämmer….jag har väl helt enkelt olönsamt mycket krusbär i min marmelad.

Recept på krusbärsmarmelad
Här är recepten på krusbärsmarmeladen som jag i stort följde. Jag kan försäkra att krusbärsmarmeladen blev helt otroligt god och passar helt underbart bra ihop med en krämig ädelost. Marmeladen är både söt och syrlig på samma gång,….så mycket smak…

1½ liter (ca 1 kg) knappt mogna krusbär
lite vatten
1 citron, saften
9 dl ( ca 750 g) socker/kg fruktmassa

  • Snoppa och skölj bären.
  • Koka upp bären tillsammans med vatten och citron. Låt sjuda under lock i ca 10 minuter.
  • Rör ner scokret och koka vidare under omrörning. Skumma då och då.
  • Koka under omrörning i ca 45 minuter eller tills bärmassan har fått marmeladkonsistens. Gör ev syltprov på kall tallrik.
  • Häll upp marmeladen på steriliserade burkar. Skruva på locken omedelbart.

Recepten på övrig sylt och saft kommer i senare inlägg….hade jag tänkt  🙂

>Så mycket mat…

>Det finns väldigt mycket att välja på när man besöker de stora matvaruhusen. Det är rader med frysdiskar med färdiglagat och djupfryst. Det är stora kylar som exponerar mjölkprodukter i otroliga mängder och  i alla möjliga kombinationer och smaker. Det hylla efter hylla med bröd, knäcke, kakor, chips, halvfabrikat och färdiglagat…men inget som lockar!

Jag skulle vilja köpa något gott, något som inte brukar hamna i korgen, något som bjuder på nya smaker…..men jag hittar inget! Inget lockar…

När vi handlar mat så blir det låglaktosmjölk, a-fil, ett par ostar och ibland mjöl och gryner och ännu mera sällan köper vi bönor, matvete, ris och sånt och lite kött. Det mesta är ekologiskt förutom låglaktosmjölken som inte finns som sådan i vår affär. När vi veckohandlar, dvs ”storhandlar”, blir det lite råvaror i ett hörn av kundvagnen.

Det har sina fördelar att vara självförsörjande på mycket av maten vi äter, det går jädrans snabbt att handla. Och då vi köper ungefär samma saker varje gång så vet vi var varorna finns….smidigt.

Men så ibland vill man köpa det där lite extra….köpa färdig matglädje….men som sagt jag vet inte vad det skulle vara. För det mesta som finns i hyllorna lockar med stora smakupplevelser men bjuder på ganska så bleka sådana.

Det vi lagar hemma blir oftast så mycket godare än det som finns i hyllorna i affären. Brödet vi bakar är hästlängder före i smak och konsistens jämfört med plastpåsebrödet, liksom kakorna, rödbetorna….osv, osv. Och då är vi inte på något vis några mästerkockar….utan lagar lite på en höft så som de flesta gör.

Att jag inte hittar något beror helt enkelt av matindustrin har gått ett steg för långt i sin iver att effektivisera och öka vinstmarginalerna. De tar bokstavligen död på alla smaker i deras behandling av råvarorna. Och detta försöker de dölja med socker och salt i allt för stora mängder och en otal konsistens- och smakgivare, men utan att lyckats

Jag vill ha ”riktig” mat där det går att urskilja de enskilda råvarornas smaker och konsistens….men det hittar jag inte i så mycket av i den stora matvaruaffären. Det går om man håller sig till ”rena” råvaror och sen tillagar råvarorna hemma….men i övrigt finns det inte så mycket snabba och glada smakupplevelser för fredagsmyset.