>Många blev det….

>

En nykläckt kyckling har inte mycket koll, varken på sig själv eller sin omgivning. Det finns nog bara en sak som de är programmerad för och det är att hålla sig så nära sin hönsmamma som möjligt. För hos henne finns det värme och skydd. Men inte ens det verkar så enkelt för en nykläckt kyckling. Inte när man är så liten att man mest dimper ner på rumpan för minsta lilla….
Första dagen så bryr de sig varken om mat eller vatten utan dimpgungar mest och försöker fokusera på var hönsmor är någonstans. Men redan under andra levnadsdygnet så har de fått bättre styrsel på sina ben och kan nästan förflytta sig efter egen vilja även om de far iväg som dammråttor när hönsmor sprätter och gräver med benen efter mat i ströt.
På tredje dagen börjar kycklingarna på alvar få ordning på sina ben och de visar stort intresse för hönsmors kluckande och lockande när hon visar vad som är ätbart….
Börta Bengtsson har nu elva dunbollar att ta hand om. Jag visste att hon låg på många ägg men inte att de var såååå många. Hon har inte varit ute ur redet nån gång när jag varit på besök i hönshuset, så jag har inte haft möjlighet att räkna äggen. Men det gick ju bra, trots många ägg. 
När Börta har alla kycklngar under sin mage och vingar så ser hon stor, lugn och stabil ut. Med Börta som hönsmamma får de små liven en trygg och bra start 🙂

>Börta har fullt upp

> Igår hände det saker i Börta Bengtssons rede, inte för att jag fick se så mycket av det, men jag kunde plocka bort ena tomma skalet efter det andra. Så uppenbarligen kläcktes det kycklingar under hela dagen och det verkar ha gått väl, för inga fler kalla ynkliga små kycklingar utanför redet.

Nu i morse avslöjade Börta att hon minsann har satt hönshusrekord i antal framruvade kycklingar. Exakt hur många kycklingar Börta har hann jag inte riktigt se för hon var snabb när hon var ute för att dricka vatten. Börta är en duktig hönsmamma som inte vill vara ifrån sina kycklingar.

Men om jag inte räknade helt fel så skall hon ha minst åtta, kanske nio vimsiga små dunbollar – gula, svarta och nån brun. Kvar i redet låg ytterligare ett par ägg. Få se om det blir någon med dem.

Det lär för min del bli täta besök till hönshuset idag med…. 🙂

>Det gick inte så bra….

>Den lilla kycklingen som jag hittade i går utanför redet klarade sig inte. Kanske var den inte riktig färdigutvecklad. För gulan skall dras in i buken under de sista dagarna i ägget, men det hade den inte riktigt gjort.

Förra sommaren hittade jag också en kyckling som hade kommit bort från redet och inte lyckats ta sig tillbaks. Under de första två dagarna är de mycket hjälplösa och kan knappt gå. Även den här kycklingen hamnade helt livlös på värmeflaskan, invirad i en handduk (bilden här ovan).

Den hade visat yttepytte små livstecken när jag tog upp den, men jag hade inte stora förhoppningar för den då. Den var allt för nedkyld trodde jag. Men efter några timmar på värmeflaskan kvicknade kycklingen otroligt nog till och jag kunde rätt snart lämna tillbaks den till sin hönsmamma 🙂

Nu har jag precis varit ute hos hönsen och den ruvande hönan Börta Bengtsson för att kolla att det inte hänt fler missöden med ägg och kycklingar, men allt såg bra ut. Börta ligger fortfarande på många okläckta ägg och när jag stack handen under henne för att kolla läget kunde jag även känna en liten kyckling röra sig.

Idag kommer det bli täta besök till hönshuset….

>De växer fort, fort…

> Agdas och Yngvilds kycklingar mår alla fint och de växer fort, fort. Men det går fortfarande se att Agdas fem kycklingar kom två till fyra dagar före Yngvilds kycklingar. Agdas dunbollar är betydligt större än Yngvilds fem.

Alla tio kycklingar har fått vingpennor och de är alla pigga och otroligt snabba. Det är näst intill omöjligt att fota dem, för de aldrig är stilla…i synnerhet inte när jag sticker ner kameran i buren.

Snart skall även den tredje hönan, Börta Bengtsson, få kycklingar. Om allt går som det ska kommer hon troligen att få de första kycklingarna på tisdag. Skall bli så spännande och se hur många hon får 🙂

>Jag blir så glad….

>Sent i går kväll skymtade jag en gråsvart kyckling hos Yngvild och i morse kom den fram för att äta av undelatmaten som jag la inne i redet framför näbben på Yngvild. Ville inte locka ut dem ur redet då Yngvild fortfarande ruvar på de ägg som är kvar, därför fick de lite mat inne i redet.

Jag blev så glad, så glad när jag såg det lilla huvudet sticka fram under Yngvilds vinge. Känns fint att Yngvild lyckades ruva fram en kyckling. Nu hoppas jag på att kycklingen får åtminstonde ett ”syskon” 🙂

Bilder kommer….garanterat!! Sen skall jag även försöka skriva om något annat än om ruvning, kycklingar och höns…lovar 😉