Det surrar frenetiskt…

Det surrar frenetiskt runt vårens tidiga blommor. Vilken skillnad mot förra årets vår då det närmast var helt tyst. Skrämmande tyst.

I år kan jag gå till närmaste bestånd av vårblommor och jag hittar minst ett par bin, nån humla och tre, fyra fladdrande nässelfjärilar. Det finns ännu hopp!

För utan insekterna blir det tufft för oss och inte minst för naturen. Deras flit utgör en ovärderlig och oersättlig tjänst och jag tror inte vi fullt ut inser hur beroende vi är av dem.

Uppenbarligen har årets vinter och vår varit betydligt snällare mot våra små vänner. Hoppas det blir ett bra insektsår!

Vår, vår….

En promenad vid Höjentorp.
En promenad vid Höjentorp.

Det är verkligen en härlig årstid nu – den tidiga våren – precis innan all grönska har slagit ut. Det är så mycket som är på gång och det finns en sådan otrolig kraft i naturen, som bokstavligen väntar på att få explodera ut i sommargrönska.

Och nu när solen har tittat fram med vårvärme är det nästan så det går att se hur det gröna tar sats för att helt ta över under de kommande veckorna.

Jag gillar att vandra i naturen så här års. Gå runt och studera landskapets former och så smått börja längta efter kommande sommar. För än är träden olövade och möjliggör att man kan se långt in i skog och dungar.

På sommaren ”hindrar” grönskan och man möts av en grön vägg. I och för sig väldans fint det med, men jag gillar ändå möjligheten att få en skymt av hur landskapet ser ut och få fundera över vilka geologiska processer som har format dem.

Bilderna är tagna under helgens promenad runt småsjöarna vid Höjentorp i Valle härad, strax norr om Varnhem. Här kan vi verkligen snacka om spännande geologiska formationer och processer – ett så kallat kamelandskap. Vackert och spännande och väl värt ett besök om du kommer körandes mellan Skara och Skövde.

Vi såg mängder av blåsippor....så fina!
Vi såg mängder av blåsippor….så fina men svårfotade!

Skördar persiljerot….

Nyskördad persiljerot.
Nyskördad persiljerot.

Jag har börjat gräva upp grönsakslandet och fann övervintrad persiljerot i en av bäddarna. Lycka!

De var tämligen små men stora nog för att de skulle vara intressanta att skörda. Tänk att sorken inte hade hittat dem. Nu hamnar de istället på våra tallrikar.

Mums med färska grönsaker!

Nyskördade och jordiga, men fria från kryp....fint det :-)
Nyskördade och jordiga, men fria från kryp….fint det 🙂

En tur till Hornborgasjön

En ruvande grågås precis nedanför spången vi gick på.
En ruvande grågås precis nedanför spången vi gick på.

I går åkte vi en sväng till Hornborgasjön och Naturum som är beläget på östra sidan av sjön. Här både såg och hörde vi stora mängder av fågel. Det är helt otroligt mycket liv och rörelse där just nu.

På nära håll kunde vi se sothöns i mängder, ruvande grågäss, sångsvanar, flörtande skäggdoppingar, hysteriskt skrikande skrattmåsar och gråhakedopping och många fler. Ljudnivån var minst sagt bedövande och det fanns fåglar precis överallt.

Naturum med gömslen och leder.
Naturum med gömslen och leder. I förgrunden skymtar en skäggdopping.

Det går att uppleva det rika fågellivet bara genom att gå längs stigar och leder vid Naturum, men med hjälp av kikare, sittandes i något av gömslena som finns runt sjön, kommer man fågellivet ännu närmare.

Även vår bilfärd till och från Hornborgasjön bjöd på fågelupplevelser. Vi fick se stora flockar med tranor ta höjd, gott om betande gäss och flera rovfåglar. Nu när vegetationen ännu inte är grön och tät går det bra att se ganska så långt in i landskapet och det märks att det är en hektisk period för fåglarna. Det är liv och rörelser över allt.

På väg ut till ett gömsle.
På väg ut till ett gömsle.

Är du det minsta intresserad av natur och djur så kan jag varmt rekommendera ett besök till Hornborgasjön.

Vi såg mängder med sothöns. Jag tycker de ser helt overkliga ut med sin sotsvarta färg och helt kritvita näbb.
Vi såg mängder med sothöns. Jag tycker de ser helt overkliga ut med sin sotsvarta färg och helt kritvita näbb.

Bordskultur

”Det är ej endast vid matens tillagande, som en god kultur bör få göra sig gällande, utan även vid matens servering. Detta kan iakttagas i de enklaste hemmen med små tillgångar lika väl som i de förmögna. Huvudsaken är, att husmodern har sinnet öppet för trevnaden i att familjen under angenäma former intager sina måltider.

I vår jäktade tid är det ofta det ofta endast vid måltiderna, som familjens alla medlemmar samlas. Ej ens vid alla måltider är detta fallet. Det är nog oftast så, att man träffas först vid middagen.

När man då sätter sig till ett dukat bord, är det ju mycket viktigt, att åsynen av bordet inger en känsla av trevnad. Detta ökar dessutom aptiten och är därför t. o. m. nyttigt.

Köksinteriör
Köksinteriör

Ett bord kan se inbjudande ut, även om det är dukat med vaxduk. Finns många mindre barn, som hava den ovanan (tyvärr vanlig nog!) att spilla allt möjligt på duken, är det t. o. m. aptitligare att äta vid ett mord med en ren vaxduk än vid ett med en fläckig duk, även om den är av damast. Och de flesta familjer bestå sig ej med den lyxen att byta duk efter ett par dagar.

På ett bord, dukat med vaxduk, bör dock en liten duk eller serviett läggas på mitten.

På inget bord bör en liten blomma eller något annat grönt fattas, en ens på vintern. Alltid finns det tall, som kan göra sig utmärkt, och så har man ju evighetsblommor, som kunna vara mycket vackra, och varav numera finns ett stort vackert urval.

Det får ej vara stora, höga blommor, som skymma utsikten över bordet, utan endast låga.

Ett bord dukas olika, om familjen har ett hembiträde, som serverar maten eller ej. Serveras maten av ett hembiträde, bör ingenting annat än själva servisen, bröd, salt och kryddor samt vatten eller andra dricksvaror stå på bordet. All maten bjudes ikring. Har man däremot ingen hjälp vid serveringen, är det mycket praktiskt att vid husmoderns ena sida ställa ett serveringsbord, där rena tallrikar och all den mat, som kan ställas fram utan att kallna, placeras.

Middagsbord för 8 personer.
Middagsbord för 8 personer.

Finns halvvuxna ungdomar i huset, bör dessa läras att tyst och stilla sköta serveringen. Husmodern har då i förväg lagt upp all mat i köket och ställt den att hålla sig varm. Även gossar bör lära sig servera. Det ha de endast nytta av. Smör, kryddor, vatten etc, bör ställas så, att alla med bekvämlighet kunna nå det. Vatten bör aldrig fattas på något bord, även det mest festliga.

Om ett hembiträde serverar maten, bör alla småsaker som sylt, pickles, sallad, o. s. v. samt potatis och sås ställas fram först vid husmoderns plats, då det är hon som först serveras.

En annan sak, som , ehuru indirekt, tillhör bordskultur, är punktlighet. Så gott som all mat förlorar i värde på att stå och torka. Dessutom blir husmodern lätt nervös och otålig, om hon ej får servera sin mat i rätt tid, och då kanske den angenäma stämningen uteblir. Och så ett annat råd! Låt bli att vid måltiden göra upp allehanda mellanhavanden mellan de olika familjemedlemmarna! Då blir måltiden en plåga i stället för ett nöje, och maten smakar ingalunda bra, hur väl lagad den än är. Häremot syndas tyvärr ofta!”

Ur Pellerins kokbok, av Gerda Hallgren, 1925