Nya syprojekt

Det har inte blivit så värst mycket sytt sedan vi kom hem från semestern men en blus har jag fått klar och nu håller jag på att syr på en dräktjacka i mörkbrunt bomullstyg. Så småningom skall det även bli en kjol till den också.

De senaste svala dagarna gör mig påmind om att jag även behöver en höstjacka. Den gamla börjar ta slut…så att säga.

Tyg till ny jacka är inköpt och jag har börjat konstruera mönstret. Men innan jag sätter saxen ett det nyinköpta tyget skall jag sy en ”provjacka” i ett vindtyg som jag har haft liggandes i mitt förråd ett tag. Vill ju försäkra mig om att mönstret fungerar innan jag klipper i det dyrare tyget.

Förhoppningsvis kommer jag då att få två höstjackor för ambitionen är ju att även ”provjackan” skall bli en ”riktig” och användbar jacka.

Bilder på de syprojekten kommer så småningom. Här nedan visar jag istället några bilder på blusen som jag sydde klart i början av veckan. En blus som är sytt i ett randigt bomullstyg och där jag lekt med ränderna i tyget. Modellen är delvis inspirerad av en 30-talsblus som jag hittat en bild på.

Ryggen på blusen
Små röda och söta ”godis”knappar…
Oket går ner i en kil och bildar ärmhålet

 

 

Mos, mos och ännu mera mos…

Dryga 3 kilo mos denna helg och ungefär lika mycket förra helgen. Nu har vi mos så det räcker till nästa höst. Fint, fint…

Ett sätt att komma vidare när det känns extra jobbigt är att se till att hålla sig sysselsatt, att inte få så mycket tid över för tankar och minnen som lockar till tårar. Det tog vi fasta på, mor och jag, och resultat av vårt arbete är äpplemos i mängder. Vi torkade våra tårar och fick många burkar med sommarsött äppelmos…

Våra tidigaste äpplen är fortfarande inte riktigt mogna och många av dem är så små, så små. Så här dags på året skulle det nästan inte finnas några äpplen kvar på trädet. Inget är som det brukar kring odling och skörd denna sommar….
Bästa redskapet för att klyfta och kärna ur äpplen. Dessutom gillar jag att redskapet är helt ”handdrivet” och inte brummar och går på el…
Klyftorna blir så jämna och fina..
…och skruttarna får hönorna.
Klyfftorna kokas mjuka innan jag tar hjälp av en maskin som går på el.
Jag föredrar redskap som man kan driva med handkraft utan väsniga elmotorer, men min hushållsassistent gillar jag bortom alla ord. Helt oumbärlig för mig. Första åren passerade vi moset genom en potatispress…ett helvetesslitgöra som mest resulterade i äppleskvätt högt och lågt samt allt för många brännblåsor.
När moset är passerat tillsätter jag socker och kokar åter upp moset för att sockret skall smälta. Moset häller jag sedan direkt upp på väl rengjorda och varma burkar.

Nu har vi mos så det räcker för minst ett år framöver och troligen lite till. Det ger mig en härlig känsla att se hur hyllorna nere i källarskafferiet fylls på med burk efter burk. Vetskapen att vi inte behöver köpa sylt en enda gång under kommande år är synnerligen tillfredsställande. Nu har vi så det räcker, maken och jag liksom mor. Fint det….