Fyra tuppar, fyra individer…

Om man bortser från alla tuppar som kläckts i år har vi fyra vuxna tuppar. Högsta tuppen är den röde Siste Mohikanen, som också är äldst, och sen har vi Alf, Patrik Gråröd och Sture. Lite oklarare hur rangordningen ser ut för de övriga tre, då jag sällan ser dem alla tillsammans. Men jag misstänker att Alf är tvåa och Sture är längst ner.

Siste Mohikanens röda fjädrar glänser så fint i solljuset

Alf håller sig helst inne och har upptäckt att han då får området för sig själv eftersom övriga tuppar helst håller sig ute. Alla hönor som är inne är alltså mina, verkar Alf tänka. En fördel till med att hålla sig inne är att Siste Mohikanen inte ser vad som händer och kan sätta stopp för det med en välriktad attack.

Men så här års är det inte är lika säkert att han får hönshuset för sig själv. Nu beror det på vädret hur många hönor och tuppar som håller sig ute. För vem vill sitta ute på en pinne när blåsten nästan river loss fjädrarna och regnet kommer farandes horisontellt?

Stora och snygga Sture med Seglora och Börta Bengtsson i bakgrunden

Sture är mer av en ensamvarg. I våras, innan småkycklingarna kom och vi hade hönorna helt fritt springande även utanför hönsgården, kunde jag finna Sture gå och sprätta helt för sig själv långt från de övriga. En bra bit ut i grannens hästhage fann jag honom allt som oftast, på jakt efter de största och fetaste insekterna och maskarna.

Han verkar inte ett dugg oroad över att vara själv. Annars är det något som kan få höns att helt tappa fattningen och bete sig precis lika hönsigt virrigt som sitt rykte. Inte Sture inte. Han är cool och gillar att gå på upptäcktsfärd.

Snygge Alf

Nu när det allt oftare är kallt och blött ute håller sig hönorna och tupparna gärna inne. Men Sture verkar inte bry sig om att det är blött och kallt utan går gärna själv ute och sprätter efter godsaker i det blöta. Ibland i sällskap av några av de större ungdjuren som också helst håller sig utomhus.

Patrik Gråröd brukar däremot cirkulera kring gruppen av hönor som följer efter Siste Mohikanen och försöker sig på en flirt då och då. Ibland går det, ibland sluter det med en fetsmäll av Mohikanen men oftast sluter det med att hönorna skrikande springer ifrån honom och söker skydd hos Siste Mohikanen.

Hönorna gillar Siste Mohikanen…eller rättare sagt…hönorna gillar den tupp som står högst i rang. Tidigare var det den vita och stiliga tuppen Bengt som var hönornas favorit och Mohikanen var bara tvåa. Men i våras flyttade Bengt tillsammans med några av hönorna till en annan hönsgård och då tog Siste Mohikanen över rollen som hönsgårdens mest populäre hanne.

Så fungerar det hos hönsen och så fungerar det säkert på många andra håll….  😉