Egna erfarenheter av grönsaksodling

Första åren bar jag ständigt med mig olika odlarböcker när jag höll på i grönsakslandet. För minsta sak jag skulle fixa med beträffande odling, skörd och förädling av grönsaker, bläddrade jag i mina odlarböcker och läste på. Man kan väl påstå att jag var ganska så ”grön”. Det var en rolig men lite osäker tid.

Nu litar jag mer på mina egna erfarenheter. Jag börjar få en känsla för vad som funkar i vår typ av jord, vilka grönsaker som klarar att övervintra ute i landet, vilka grönsaker som inte tål vinterförvaring så bra utan behöver förädlas på något vis, osv osv.

Jag gillar den här känslan att jag har koll och erfarenhet, att jag har förvärvat kunskap som jag har nytta av i odlandet och i vår strävan efter självhushållning. Böcker är fortfarande en ständig och underbar källa till inspiration och kunskap och så kommer det alltid att vara hur ”lärd” man än blir. Det finns alltid något nytt, någon erfarenhet som jag vill och behöver ta till mig.

Känslan av att inte vara helt ”beroende” av andras kunskap utan även kan lita till mina egna erfarenheter är oslagbar. Och jag ser verkligen fram emot sommarens lärdommar.

En sak till som jag gillar, verkligen gillar, är att vi även i år kommer att klara oss på det vi har odlat. Det lär till och med finns lite överskott kvar från förra årets skördar. I frys och skafferi kommer det inte att vara helt tomt när vi börjar skörda denna sommars grönsaker.

Att producera ett överskott är däremot inget vi eftersträvar. Men då vi inte vet hur årets sommar kommer bli så känns det ändå bra att veta att vi har så vi klarar även en dålig odlingssäsong. För vem vet hur vädret blir i sommaren. Den kan bli kall, konstant regnande eller så torr och varm att inget vill växa. Kanske är krypen extra tuffa i år och smaskar i sig det mesta som var tänkt att skördas.

Hur det blir med skadeinsekter, ogräsinvasioner och väderförhållanden har jag ingen aning men jag vet att jag har fått med mig erfarenheter från tidigare års odlande och det känns finfint. Liksom att jag kommer fortsätta bygga på med ytterligare kunskap, från egna erfarenheter och genom att ta till mig andras kunskap – genom böcker, bloggar mm.

Härligt…och tack alla som delar med sig av sina erfarenheter…   🙂

Dropparna är på plats!!

Då var dom där…dropparna! Har kollat lite förstrött då och då utan att se några. Tänkt att de borde finnas där nu när snön är borta. Men inga snödroppar.

Men idag när jag tittade ut över vår gräsmatta fanns de överallt. Hur kunde jag ha missat dem? Eller ploppade de upp under natten? Kanske fick de kämpa hårt för att komma igenom mattan av fjolårsgräs och mossa och tog därför lite tid på sig? Vem vet….

Nu är de där och jag blir så varmglad över alla små söta vita droppar.

Vår brunbeiga mossiga gräsmatta är vitprickig, det är mars månad och jag ser fram emot att få sätta spaden i grönsakslanden. Livet känns bra….

Tassavtryck….överallt!!

Det går att se exakt var kissarna har gått. Salix och Felix lämnar efter sig små bruna och lortiga tassavtryck. Överallt!

Bänken har tassavtryck, fönsterbrädena är smutsiga, mattorna börjar anta en lortbrun ton och hallgolvet vill jag inte ens tänka på.

Jag torkar och torkar och torkar, men ändå finns spår efter tassar överallt. Baaa…

Jag ser fram emot när våren har passerat sin mest kletiga och leriga fas. När kälen har gått ur marken så vattnet kan rinna undan och gårdsplanen torka upp. När gräsmattan åter är gräsmatta och inte en brunkletig, gulvissig mossmatta.

Lera och sand och små bruna tassavtryck!!

O ja….jag försöker verkligen torka av kissarnas tassar när de kommer in. Men! De kommer in väldigt många gånger under en dag och de är minst sagt motvilliga att få sina tassar avtorkade.

Men jag förstår inte varför?!

För de ägnar ju säkert närmare en halvtimme efter varje utevistelse med att slicka tassarna rena från lera och lort. De borde vara vääääldans glada och tacksamma över att slippa lägga tid på detta och, framför allt, slippa få i sig all sand och klet. Hur gott kan det vara??

Men inte då….de piper och skriker och ålar sig så det är helt omöjligt att få deras små söta tassa rena.

Så istället går jag med trasan och torkar upp spåren efter kissarnas tur genom huset….om och om igen. Och snart vill de ut igen….och inte långt efter det vill de in igen…och…