>Trötter i mina ben

>

Mor och jag har gjort en heldag i Botaniska trädgården i Göteborg och tittat på varenda liten blomma…nästan i alla fall….och låtit oss inspireras av all färg och form som den minst sagt frodiga växtligheter bjuder på.

Vi har dock inte på långa vägar avverkat lika många kilometer som alla dem som idag har kutat Göteborgsvarvet runt, men vi har varit i rörelse minst lika länge….och det känns i benen det också…  🙂

>Oj…vilken snygging!

>När jag höll på att vända upp grönsakslandet för nårga veckor sedan fann jag en stor och mörkbrun puppa i jorden som jag tog in och la i en mugg med förhoppningen att få se vad som dolde sig innanför ”skalet” (eller vad det nu kan tänkas heta).

Puppan var som sagt stor, största jag någonsin har sett, dryga 5 cm lång och tjock som ett finger. När jag tryckte yttepytteförsiktigt på den rörde den på sin stjärt. Så nog levde den allt…vad det nu var för något som gömde sig inne i det skyddande höljet.

Men hände det något då? Nä….inte mycket. Puppan låg där i muggen, stor och chokladbrun, men utan att vilja förvandlas till en fjäril.

Jag glömde bort den ibland och när jag åter kom att tänka på den kollade jag om den fortfarande levde…och den rörde på sin stjärt. Jaja tänkte jag och lät den ligga kvar i muggen.

Och så för några dagar sedan så fann jag skalet tomt…..men där fanns ingen fjäril. Kattmat??

Jaja tänkte jag, men lite besviken var jag allt för att jag inte fick se fjärilen. Men så efter någon dag hittade maken den sittandes på fönsterkarmen. Stor och stilig och väldans vacker. Helt otroligt vacker! Jag har aldrig sett en liknande nattfjäril innan. Och jag har absolut ingen aning vad det är för en sort.

Vet du?

>…och nu är de sju!

>I går berättade jag om att en av Huldas kycklingar tyvärr dog en sorglig död då hon hade fastnat och blivit nerkyld. I början av sina liv är kycklingarna i stort behov av värme och skydd av sin hönsmor och klarar sig inte länge själva.

Senare på kvällen minskades Huldas kycklingskara med ytterligare en kyckling, så nu har hon sju dunbollar att bry sig om. Nu var det inte en olycka som minskade på kycklingskaran utan det var vi som plockade bort en av kyckling då den inte utvecklades som den skulle.

Kycklingen såg helt deformerad ut och hade problem med att röra sig. I början trodde jag att den bara var instabil på benen så som kycklingar är de första dagarna av sina liv, men till skillnad mot övriga så blev den inte bättre. Och när jag kollade närmare på det lilla livet så såg jag att den var helt skev i kroppen och att ena benet pekade snett utåt.

Det låter kanske grymt att ta död på en kyckling, bara sådär, men det skulle vara djurplågeri att ha ett den kvar. Dels för at den kanske hade ont av sin defekt, eller skada och sen för att den skulle få det mycket tufft i flocken, om den hade överlevt. Den som inte är snabb och frisk blir snabbt utsatt för styggheter från övriga i flocken.

När alla är friska är det oftasts lugnt och harmoniskt i flocken men när någon blir sjuk så kan det snabbt gå illa för den som inte hänger med…

>Kaos, panik och död

>I morse när jag gick ut för att se till hönsen så fann jag en kaja som flög fram och tillbaks i hönsens utegård. Hur hade den kommit in dit?? Det kunde jag inte alls begripa. För även utan presenningen som vi spänt över höngårdens tak och det finmaskiga nätet som vi satte upp på väggarna i hönsgården för att förhindra att hönorna blir smittade av Newcastleviruset så skulle inte en kaja kunna ta sig in i hönsgården. För utegården har nät både på tak och väggar.

Nätdörren måste vara öppen, var min första tanke. Jag rusade runt hönshuset bara för att finna att dörren var väl stängd och haspen satt på plats. Men hur hade fågeln kommit in??

Det var dock inte svårt att få ut kajan då den mer eller mindre direkt flög mot den nu uppställda nätdörren. Något fel på deras syn är det då inte.

När kajan väl var fri igen gick jag in till hönsen och fann att en av Huldas dunisar var utanför skyddet som är uppställt mot gallerburen och pep hysteriskt då den inte kom in till sin hönsmamma. Jag lyfte in den lilla och såg i samma stund något svart sitta fast i gallret….först tänkte jag det var en kajunge men det var en av Ann-Bertils halvstora kycklingar som försökt ta sig in genom gallret till Hulda och hennes dunisar och fastnat halvvägs. Lite för stor för att ta sig igenom gallret.

Men varför ville den in till Hulda? Inget som skulle vara så speciellt populärt. Jag förstod inget. Efter en del pillande kom den hysteriskt pipande kycklingen loss. Eller rättare sagt när jag försökte hjälpa kycklingen pressade den sig igenom helt panikslagen….den borde inte kommit igenom men men det gjorde den ändå.

Sen såg jag att Huldas lilla grå dunis saknades och fann henne till slut inklämd i ett hörn mellan galler och brädbiten som hindrar kycklingarna från att ta sig ut ur buren.

Då började jag inse hur kajan hade kommit in till utegården. Den hade troligen tagit sig in via takventilationen och skapat panik och oreda inne i hönshuset. Tydligen hade kajan inte hittat ut genom ventilen igen, men däremot ut till hönsgården.

Så troligen har kycklingar helt panikslagna försökt fly undan en troligen lika panikslagen kaja. Visst händer det att kycklingar förirrar sig bort eller lyckas fastna på de mest märkliga ställen….men inte i en sådan omfattning som i morse. Och troligen var kajstackaren minst lika rädd som kycklingarna. För jag misstänker starkt att den blev jagad och attackerad av tupparna och kanske även av hönorna.

Efter att ordningen var återställd åkte jag och maken hemifrån och när jag åter var hemma igen vid lunch kollade jag till hönorna igen. Då fann jag att en av Huldas fyra gula kycklingar saknades. Efter att letat både ute och inne fann jag henne till slut fastklämd bakom galler och vattenautomat. Svårt nedkyld.

Jag försökte värma upp henne men tyvärr så var kycklingen för nedkyld och dog. Vet inte om ungen hade suttit fast där sedan i morse eller om det hände därefter. Jag hade försökt räkna dem i morse och trodde mig se dem alla, men de är snabba och många och de har en benägenhet att gömma sig under sin hönsmor.

Nu så här efteråt önskar jag att jag hade varit noggrannare i mitt räknande av dunisarna för då skulle jag troligen kunnat förhindra att dunisen blivit nedkyld och dött….om den nu hade fastnat vid kaoset som uppstod vid besöket av kajan. Alltid lika tråkigt när små kycklingar dör…så onödigt…