>Varför självhushållning?

>Varför väljer man att lägga tid och arbete på att odla sina egna grönsaker? Varför har man höns för att bli självförsörjande på ägg och till viss del även på kött? Varför sylta, safta, baka och laga all sin mat själv? Istället för att gå till närmaste livsmedelsaffär och köpa vad som erbjuds där av råvaror, halvfabrikat och färdiglagat…för det skulle ju vara enklast och billigast….eller?!

För vår del finns det flera anledningar till att vi vill bli så självförsörjande som möjligt. Det handlar väldigt mycket om att vi vill leva ett så hållbart liv som möjligt med en så liten belastning på jordens ändliga resurser och på vår miljö och hälsa som vi kan. Men det är även som en stark reaktion mot hur kött och ägg produceras i ”fabriker” där djur inte längre har ett egenvärde och som ett sätt att till viss del slippa ifrån matindustrins fuskande – där inget verkar heligt annat än maximerad vinst.

Men även utan dessa tungt vägande skäl känner jag en stark och svårdefinierad tillfredställelse av att odla våra egna grönsaker, att ha höns för att få färska ägg och att ta vara på det som vi producerar. Jag har svårt att sätta ord på denna känsla…mer än att jag blir så himla glad och lycklig av att ”umgås” med våra hönor, av att se hur det växer i landen….

Alla ni som odlar och har djur för husbehov…vad är era drivkrafter?

>Marmeladdoppad fluga

>Nu har jag lärt mig (igen) att inte lämna marmeladburken kvar på verandan utan lock….inte obevakad i alla fall. Ett okänt antal flugor satt på kanten och sörpla socker och två fick jag ”hjälpa” upp ur marmeladen. Men jag är fortfarande lycklig över att jag har en veranda som jag kan sitta på och vara lycklig över att jag kan spana ut över fälten och min trädgård…inte ens marmeladdränkta flugor kan ändra på det 🙂

>En ny bekantskap…

>Katten Felix är en synnerligen bestämd katt – målmedveten och fokuserad ser han till att få sin vilja igenom. Han kan sura i dagar om jag missar att hälsa på honom på ”rätt sätt” det första jag gör på morgonen. Då skall jag tala om hur fin han är, upprepade gånger pussa honom mellan öronen och klia honom i nacken. Har jag gjort allt rätt får jag några generösa nosstrykningar över näsan, vilket jag tycker är rart….förutom just nu på våren…när han tappar vinterpälsen. Det blir gärna lite väl möe katthår i ansiktet av en morgonhälsning….

Felix är som sagt en katt med egen vilja och ligga i knät hör inte till de saker han uppskattar, men han ligger väldigt gärna väldigt nära…eller rättare sagt precis där jag har mitt fokus. När jag sitter vid datorn är tangentbordet en sådan eftertraktad plats. För att inte såra Felix får jag lite försiktigt skjuva honom åt sidan…för annars lär det inte bli några nosstrykningar…

Förutom att vara rädd om Felix självkänsla har jag idag kört ett lass koskit till grönsakslandet, som jag myllade ner i jorden. Sen blev det en rad med svartrot och en rad med haverrot. Haverrot är en helt ny bekantskap, i min korta grönsaksodlarkarriär, som det skall bli spännande att lära känna. I Runåbergs underbara frökatalog står det att…

”Haverroten är en mycket gammal tvåårig kulturväxt i den stora korgblommiga familjen. Haverroten påminner om sin nära släkting svartroten, förutom att roten är blekgul, mera morotsformad och blommorna purpurröda, istället för gula.”

Tydligen skall den smaka bäst efter ett par frostnätter och den kan, liksom svartroten, övervintra i jorden. Bara man skördar den innan den börjar blomma.

För att markera var jag har sått sticker jag ner etiketter som jag klippt ut ur plastbyttor. Kanske inte snyggaste etiketterna men de fyller sin funktion och plastburkar för till exempel yoghurt, keso eller glass får man ju i överflöd av.