Hönsigheter

Säga vad man vill om bristen på värme den här våren….hönsen trivs storartat! I alla fall så länge det inte blåser för mycket. Hedemora gillar inte när det blir allt för varmt utan föredrar nog att det är sådär 10-15 grader varmt. Typ som nu…..

Här kommer några bilder från slänten framför hönshuset, full av våra nyfikna och gräsätande höns. Guldtuppen gjorde även en lustig liten dans för Betula. Så gör tuppar när de försöker flörta in sig hos hönorna.

Fluffiga Sibylla
Fluffiga Sibylla

SONY DSC

Nyfikna Hilda
Nyfikna Hilda
Guldtuppen bröstar sig
Guldtuppen bröstar sig
Guldtuppen och Betula
Guldtuppen och Betula

Solen skiner och hönorna är glada

SONY DSCPåskhelgen bjöd på sol, men tyvärr inte lika mycket värme, men hönorna verkar lyckliga ändå. De är glada så länge de får vara ute och traska fritt – och slipper allt för mycket snö och blåst.

Hönorna börjar nästan bli lite väl yviga i sina rörelser. Nu är det inte bara närmaste grannen som får påhälsning av sprättande hönor. Även till häststallet, två gårdar bort, letar sig hönsen.

Än så länge säger alla att det är mysigt och fint med hönorna, så förhoppningsvis är det ingen som ser dem som ett problem. För jag vill ju ogärna bura in dem.

För finns det något finare än en flock hönor som traskar omkring på gårdsplanen? Inte i min värld i alla fall…

Här några bilder på Sture och ett gäng av alla hans damer:

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Utsläppta från ruvburen….

Kycklingarna som kläcktes i slutet av förra året har blivit riktigt stora. Idag fick de lämna ruvburen.

I vanliga fall brukar de bli utsläppta efter tre-fyra veckor, men så här under vintern kunde de lika väl vara kvar i ruvburen. Då får de en egen plätt att vara på, med egen mat och vattenautomat, och riskerar inte att bli nersprungna av hormonstinna ungtuppar. Och jag behöver inte oroa mig för att de skall frysa ihjäl på utegården för att de inte har hitta in igen.

Men nu är de stora nog att inte bli ihjältrampade av bråkiga tuppar, dessutom har vi slaktat av de flesta av ungtupparna, och de lär kunna ta sig in och ut från hönsgården av egen maskin.

Och nu när vintern har tappat sitt grepp om årstiden och marken åter är bar är det gott för alla att komma ut på dagarna. Även december-kycklingarna.

Det var två kullar som kläcktes i slutet av förra året och av dessa blev det sju kycklingar – två röda hönor och fem tuppar.

Första bilderna här nedan är från slutet av november, när de var helt nykläckta, och resterande är tagna förra helgen. De har fördubblat sinn storlek några gånger…..

SONY DSC SONY DSCSONY DSC SONY DSC SONY DSC

 

Tyvärr får hönsen inte gå lösa

Ungtuppen Korpen Flyger och hönan Jula. Korpen Flyger är från sommarens kullar och en av tupparna vi tänker spara. Jula har "några år" på nacken - kläckt våren 2012
Ungtuppen Korpen Flyger och hönan Jula. Korpen Flyger är från sommarens kullar och en av tupparna vi tänker spara. Jula har ”några år” på nacken och kläcktes våren 2012.

På grund av risken för spridning av fågelinfluensa har Jordbruksverket tagit beslutet att alla fjäderfän skall hållas inomhus. Inget att säga om det. Bra att åtgärder tas för att minimera riskerna för fågelinfluensan, men jag saknar mina lösspringande hönor och, framför allt, så är det himla tråkigt för hönsen att de inte kan gå lösa.

De kan fortfarande gå ut till inhägnaden då utrymmet inne i hönshuset känns allt för begränsande för flockens storlek. Vi har ännu tämligen många halvstora kycklingar kvar från sommarens minst sagt intensiva ruvningsperiod. Men all mat och vatten serveras inomhus, som kravet är, vilket vi i och för sig alltid gör.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Hur tar hönorna det? De verkar inte ta det allt för hårt. De äter och bajsar lika flitigt som vanligt och äggen kommer i ett stadigt flöde. Men hade de fått välja mellan inhägnaden och att springa helt fritt så vet jag vad de skulle valt. Förhoppningsvis skall de snart också får göra det….

Bilderna är från tagna när det tog en middagslur uppflugna på sittpinnarna.

SONY DSC SONY DSC

Typ kosläpp, men med höns….

Varje morgon de dagar vi är hemma har vi hönssläpp – typ kosläpp. Jag har aldrig varit på ett ”riktigt” kosläpp, vilket en del bondgårdar har om våren, men jag kan tänka mig att det är rätt underhållande och det är det med hönssläpp också.

När jag ställer upp hönshusdörren så vet de att de skall bli utsläppta och då blir de som tokiga. Det är nästan så nätdörren inte håller för trycket. Stänger jag däremot hönshusdörren så vet de att de inte kommer att bli utsläppta utan får ”nöja” sig med hönsgården och då lämnar de gallerdörren.

Jag är rätt säker på att de uppskattar sin hönsgård, men den slår ju inte på långa vägar att gå helt fritt ute på gårdsplanen. Men de dagar vi jobbar vill vi inte ha dem fritt springande på grund av riskerna med lösspringande hundar, rävar och rovfåglar. Då är det tryggar med hönsgården.

Men när nån av oss är hemma ställer vi upp hönshusdörren så de får gå ut och in som de vill…..och det gör de mer än gärna  🙂

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Jag kan inte öppna dörren fort nog. Och längst fram står alltid Sture, hönshusets högste tupp.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Just nu har vi hönshuset fullt av halvstora kycklingar så raddan med djur som rusar ut när jag öppnar nätdörren tycks aldrig ta slut.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Sen när alla har kommit ut så vänder de och börjar rusa in igen. De vet att jag brukar slänga ut en skopa med havre till dem och de blir så otåliga att de nästan kommer in igen innan jag fått iväg havren.

När väl havren är utkastat lägger sig lugnet….