>Väder!

>

Inte ens hönsen vill vara ute när det är 14 grader och regnrusk ute. Istället sitter de inne på en pinne och väntar på sol och värme.
Från vänster på översta pinnen sitter Tut, Öt, Rickard, Stina den stora, Ann-Bertil, på mittersta pinnen sitter Anna-Lena, Flisa-Lisa, Yngvild och Bengt och på nedersta pinnen sitter Berit. Och som alltid mest uppburrad av dem alla.
Börta Bengtsson ligger på golvet med sina elva kycklingar samlade runt sig. Det är trångt runt henne nu, men när de var nyckläckta fick alla plats under hennes mage och vingar. Hennes kycklingar kläcktes 17- 18 juni så de är nu en månad gamla.

Här är de en dag gamla  🙂
De enda som är ute i alla väder är Agdas och Yngvilds kycklingar (födda 1 juni resp 3-5 juni) som nu är helt självständiga. Agda visar inget intresse längre för sina kycklingar och vägrar ställa upp på att dela med sig av mat eller värme. Yngvild kan fortfarande låta kycklingarna sova under henne, men oftast är Yngvilds och Agdas kycklingar för sig själva i utegården och letar runt i nässeldjungeln.
På bilden här ovan syns fyra av Yngvilds kycklingar och på bilden här nedan syns några av Agdas och Yngvilds kycklingar. Det är inte lätt att fånga dem på bild då de inte är stilla en endaste sekund…

>Borttappad kyckling

>

I går kväll när jag stängde hönshuset saknades en av Agdas svarta kycklingar. Maken och jag letade igenom hela utegården och petade i vartenda nässelbestånd och kollade runt utanför hönsgården och vadade runt i meterhöga nässlor…aj, aj, aj.

Och vi letade igenom hela hönshuset….men ingen kyckling?!?

I hörnet på golvet låg Börta Bengtsson med sina kycklingar och övriga hönor samt tuppar satt uppe på översta pinnen. Under och bredvid Yngvild satt hennes fem kycklingar och på pinnen under satt fyra av Agdas fem kycklingar. Men var fanns den femte? Inte under eller på Agda! Och inte någon annanstans heller….

Kunde den gömt sig under Börta? Men risken är nog inte så stor att kycklingen skulle våga det eller att Börta ens skulle tolerera det. Det skulle bli hack, pick, skrik och pip om kycklingen skulle försöka sig på något liknande. Börta är väldigt snäll och omtänksam mot sina egna kycklingar…..men andras?? Nähä…

Kunde den sitta under någon av de övriga hönorna?? Även det verkade vääääldigt osannolikt….men för säkerhets skull försökte kika under varenda höna för att se om jag så någon liten dunig rumpa eller ett litet huvud…..men nej.

Så i morse drog jag på mig ett par jeans, första gången denna varma och svettiga sommar, en långärmad tröja, bygghandskar och gummistövlarna. För nu skulle jag leta runt i nässlorna utanför hönshuset för att se om jag kunde hitta en förrymd svart kyckling. Inte för att jag begriper hur den kommit ut för vi kunde inte hitta några hål i hönsnätet. Däremot såg vi att de hade varit väl flitiga med att gräva gropar intill nätet så vi lär behöva förstärka utegården för att det inte skall bli hål ut till stora världen….

Men innan jag började vada runt i nässlorna ville jag räkna kycklingarna en gång till. Och jag fann att Börta Bengtsson hade sina elva kycklingar. Fint! Sen räknade jag till ytterligare nio kycklingar…..men de skall vara tio. Yngvilds fem och Agdas fem. Jag räknade igen…fick det till att de var nio….sen tio….sen nio igen…och nio, nio, tio, nio,.,,,,och tio. Det är svååååårt att räkna kycklingar när de aldrig är still. Näst intill omöjligt skulle jag vilja säga.

Och inte blir det lättare av att Börtas elva kycklingar springer runt som kulor i ett flipperspel. Sen finns det ju även 12 hönor och fyra tuppar som far runt och inget hellre vill än att komma ut. Med undantag av innesittarhönorna Öt och Berit, förstås. De är inte lika snabba på att vilja gå ut. De trivs så fint med att sitta på översta pinnen i hönshuset och titta på varandra och allt som händer på hönshusgolvet.

Efter att ha räknat kycklingarna några gånger till kom jag fram till att de var tio…trots allt….tror jag. Däremot fattar jag inte var den svarte lilla tuppkycklingen hade gömt sig….ja, ja, ja….Bara alla finns där så…

>Orolig

>

Värmen måste ha tagit hårt på maken och mig. Jag börjar nästan bli lite orolig. Kakan jag bakade för någon dag sedan hann vi inte äta upp innan den blev dålig. Det var säkert två hela bitar kvar när den började smaka jäst. Har aldrig hänt förr att en kaka hunnit bli dålig. Det kan jag lova…;-)

Men det finns tack och lov andra i hushållet som inte är fullt så kräsmagade som vi, utan glatt glufsar i sig kakan. För kasta mat vill vi ju inte….inte ens hönsen  🙂

På bilden är det tuppen Bertil och hönan Börta Bengtsson och några av hennes elva kycklingar som har fest på kakan. Även övriga hönor och kycklingar lyckades plocka åt sig en kakbit. I hönshuset är det ingen risk att mat blir gammalt, de sätter hastighetsrekord i snabbätning varje gång….

>Arg, argare…Yngvild…

>

Det finns mycket att titta på och förundras över om man sitter på översta pinnen i hönshuset. Berit, Tut, Anna-Lena, Lisa-Flisa och Peter undrar nog vad det tagit åt Yngvild. De kommer ihåg henne som en tämligen lugn och snäll höna, men nu är hon nästan galet arg på allt och alla.

I går blev även Yngvild och hennes kycklingar fria från sin bur och det första Yngvild gjorde var att jag runt stackars Agda så fjädrarna rök. Hönorna skrek, kycklingarna pep och dammet och ströet for omkring!! Men det var inte bara Agda som blev utsatt för Yngvilds ilska….alla hönorna fick nyp i rumpan och några fjädrar lossryckta….ojojoj!! Det var bara tupparna som klarade sig från att bli runtjagade i hönshuset.

Yngvild verkar tro att hela hönshuset är hennes område….tidigare var det området inom buren som hon skyddade mot alla ”inkräktare”. Men sedan hon blivit utsläppt så går gränsen för hennes revir vid hönshusväggarna.

Idag har det lugnat ner sig något i hönshuset men fortfarande blir Yngvild som galen när hon får se Agda….medan deras kycklingar verkar mest undra vad morsorna håller på med. Agdas och Yngvilds kycklingar har inte lika stora problem att hålla sams men de inte får ”leka” med varandra när hönsmammorna är i närheten.

>Svåra beslut…

>

Fem tuppar är för många för de hönor vi har, i synnerhet som tre av hönorna är utom räckhåll då de är inburade tillsammans med sina kycklingar. Att vi har valt att ha så många tuppar är för att minimera risken för inavel, men med fem tuppar skulle vi behöva ha minst 20 hönor eller helst ännu fler. Förhoppningsvis får vi fler hönor nu, men innan kycklingarna är stora nog för att vara intressanta för tupparna så är det vinter igen.

Nu har de mest populära hönorna det inte lätt, stackar lilla Pauline har knappt några fjädrar kvar på ryggen och hon börjar bli flintskallig och även gamla Berit ser tuffsig ut. De tupparna som står lägst i rankingen måste tjuva sig till stunder med hönorna, vilket inte är så snällt mot hönorna. Detta har lett till att hönorna inte gärna hoppar ner från pinnarna. För sitter de kvar på pinnen är skyddade från allt för intensiv uppvaktning från tupparna. Och så skall det inte vara….

Så idag fick tuppen Mattias lämna jordelivet för att hamna i hönshimlen, om det nu finns någon sådan. I vanliga fall hamnar övertaliga tuppar i grytan, men Mattias hann bli för mycket familjemedlem så det går inte att äta upp honom. Så han blev begravd nere i slänten bakom ladugården.