Tuff vinter

Det märks att det har varit en kall och lång vinter. För några buskar och träd har vinterna varit allt för bister. I förra inlägget visade jag bilder på fruktträd som blommar men alla träd blommar inte. Långt ifrån.

Prydnadsfruktträdet, som står längs byvägen, lär inte blomma i år, snarare ser de ut att ha dött. Även perukbusken, som vi planterade förra året, har helt kala grenar, liksom några rosenbuskar. Men allt är inte dött, för tittar jag närmare på stammar och några av de större grenarna tittar nya skott fram på prydnadsträden och perukbusken. Rosorna verkar däremot vara bortom all räddning.

Träden ser döda ut.
Några av våra träd ser helt döda ut.

Men frågan är hur träden kommer att se ut när de får grenar långt nere på stammen och inget upptill. De lär ju behöva beskäras men kommer de se ut som träd? Det är väl bara att vänta och se hur de tar sig.

Perukbusken är jag däremot inte lika orolig för. Där är det nog bara att klippa ner och så får den skjuta nya grenar från basen. Den skall ju se buskig ut…

...men på några grenar och stammar börjar träden skjuta nya skott...
…men på några grenar och stammar börjar träden skjuta nya skott…

Holkbygge

Två nya starholkar
Två nya starholkar

Maken har snickrat ihop två starholkar och fler skall det bli var det tänkt. Jag saknar barndomens stora starflockar och hoppas på att vi kan bidra till några fler starar i vår närhet. Vet inte om holkarna gör någon större skillnad men förhoppningsvis underlättar de livet för ett par starar.

Med tanke på våra två ivrigt jagande katter så kanske inte vår trädgård är den mest lockande boplats. Jag hoppas ändå att vi till våren får två starfamiljer som vill flytta in i våra nya holkar.

Starholkarna sitt i stora asken vid vägen. På den delen av trädet som har dött.
Starholkarna är uppspikade i stora asken vid vägen.

Skyddat och ombonat….inom ett par år eller två…

När vi flyttade in i vårt hus för dryga åtta år sedan så fanns det bara ett blomsterland, i och för sig stort, några fruktträd, även de tämligen stora och gamla, en vit buskros, samt tre enorma askar och en uråldrig fläder, men i övrigt en stor tom gräsmatta. Jag har inget emot vår gräsmatta men det kändes för öppet och oskyddat ut mot fälten och byvägen för att passa mig.

Under de första åren fyllde jag på med några stora blomsterland samt gjorde om ett större hörn av gräsmattan till grönsaksland och kryddland, och fyllde på med rabarber och bärbuskar. Men det kändes ändå tämligen öppet. Visst är en del perenner höga men inte skyddar de så värst mycket mot insyn och vind. Så för att råda bot på öppenheten har jag planterat kontinuerligt under alla åren som vi bott här. Och nu börjar det ge resultat.

När vi flyttade in fick vi en två decimeter ”hög” lönn som nu efter åtta år faktiskt är ett träd på dryga fem meter. Jag tycker lönnar är fina och igår planterade jag ytterligare en lönn, denna var hela dryga tre decimeter. Så om åtta år skall det väl stå ett träd där om inte haren äter upp det eller maken kapar det jäms med marken när han far runt med gräsklipparen. Har ju hänt förr….några gånger….

Under den första sommaren grävde vi upp några små syrenbuskar som växte mer eller mindre vilt i slänten bakom ladugården och grävde ner dem utefter maskinhallsväggen för att mjuka upp den stora fönsterlösa väggen. Syrenerna är i dag stora och fina och blommar rikligt varje vår.

Längs byvägen har jag planterat sju hängsyrener och en paradisbuske samt två rödbladig prydnadsträd. Buskarna har jag sått, vilket inte är att rekommendera om man önskar sig snabbt resultat, men nu börjar de äntligen ta höjd och göra nytta som inramning till vår stora gräsmatta. I år blommar paradisbusken något så otroligt mycket. Fint, fint….

För några år sedan hittade mor två ”träd” som självsått sig i hennes balkonglådor. Det ena visade sig vara en björk som sen den kom till oss helt ofrivilligt i många år har fått bo i en kruka. Den har knappt vuxit mer än några decimeter under sitt krukliv. Jag visste helt enkelt inte riktigt var jag skulle plantera den, men i går fick den äntligen flytta ur sin trånga kruka och hamnade snett framför hönshuset. Björkar skall ju vara törstiga och vi hoppas på att den skall hjälpa till att hålla torrt i makens mekgarag, som finns under hönshuset. Där har vi tidigare haft lite problem med för högt vattenflöde i marken på våren.

Den andra självsådda trädet från mors blomlåda var en sälg. Den har inte världens snyggaste växtsätt men den fyller sin funktion som insynsskyddare och jag har planer på att beskära kronan så den får ett mer intressant utseende.

För ett par år sedan flyttade vi en liten alm från snåret bakom ladugården och placerades den i rad med den lite större lönnen, längs infarten till vår gårdsplan. I år har den skjutit ordentligt i höjden och för att göra den mer trädlik klippte jag bort de nedre grenarna. Men den har ännu en bra bit kvar till att få kallas träd…

Det finns faktiskt träd och buskar som vi har lagt pengar på  😉

Förutom de två rödbladiga prydnadsträden som jag nämnde ovan har vi har köpt två plommon och två päronträd som vi har grävt ner, en hyfsat samlat, i den ena delen av vår gräsmatta. Det ser nu ut som början på en fruktlund. Det senaste tillskottet, ett gråpäron, köpte jag i dag tillsammans med två rödbladiga prydnadsbuskar, en perukbuske och en spirea.

Perukbusken fick göra sällskap med hängsyrenerna och paradisbusken längs byvägen och spirean gör sällskap med den nya lönnen, som jag nämnde tidigare, och fläderbusken som maken fick i present i helgen. De tre är placerade fritt i gräsmattan för att så småningom bidra till nån form av rumsindelning av gräsmattan mellan den öppna gräsmattan och området med fruktträd.

Jag höll visst på att glömma en mörk fläder och en japansk lönn som vi planterade för ett antal år sedan för att dölja brunslocket till vår trekammarbrunn. Flädern är riktigt stor medan lönnen är tämligen liten, men lysande röd. Och inte blev den större av att den fick fungera som harmat under förra vinterns långa och bistra kyla. Tur att snön dolde en del av busken för annars lär den inte överlevt vintern…

Det här blev visst en lång berättelse, ha överseende, om mitt långsamma och tämligen ostrukturerade arbete att få vår trädgård att bli mer lummig och ombonad. Kanske inte helt oplanerat, trots allt, för varje buske och träd som hamnar hos oss får en väl vald plats att bo på. När platsen skall utses springer jag runt och kollar från alla våra favoritsittplatser i trädgården och försöker hitta den plats som ger mest insyns- och vindskydd.

Det behövs några år till för att alla planterade träd och buskar skall få önskad volym, men då kommer det vara väldans mysigt och ombonat i vår trädgård. Och får jag för mig att köpa ytterligare en buske eller träd så går det bra för gräsmattan är stor och det finns fortfarande gott om plats…