Det är fullt i ruvburen

Det är fullt i ruvburen. Och det är bara början av mars!
Det är fullt i ruvburen. Och det är bara början av mars!

I vår tvåvåningsruvbur är det fullt för tillfället. I ”bottenvåningen” bor tre svarta hönor i varsitt fack. Här ruvas det idogt och målmedvetet i varsitt rede.

En av tre svarta ruvande hönor. Jag tror det är Hulda. En flitig höna som ruvat fram många kullar. Själv kläcktes hon i mitten av juni 2010.
En av tre svarta ruvande hönor. Jag tror det är Hulda. En flitig höna som ruvat fram många kullar. Själv kläcktes hon i mitten av juni 2010.

På andra våning bor hönan Elva med sex kycklingar i ett dubbelfack och hönan Susanne bor med sina fyra kycklingar i ett fack.

Hönan Elva med sina sex kycklingar. Hon fick fyra gula och två mörkgrå.
Hönan Elva med sina sex kycklingar. Hon fick fyra gula och två mörkgrå.

Elvas kycklingar är lite drygt två veckor gamla och Susannes är drygt en vecka. De är alla fortfarande duniga och synnerligen små, men Elvas har redan fått vingpennor och börjar även få fjädrar på rygg och rump.

Hönan Susanne har ruvat fram fyra kycklingar, två svarta, en gulröd och en ljusgrå.
Hönan Susanne har ruvat fram fyra kycklingar, två svarta, en gulröd och en ljusgrå.

Men än går det inte att avgöra vilka som kommer att bli hönor eller tuppar. Ej heller vilka färger de kommer att få även om det går att ana på dunet och de fjädrar de har fått. Men ibland så ändras det rätt så markant.

Däremot är det inte svårt att avgöra att de alla är bedövande söta 🙂

 

Fullt hus i ruvburen.

Fullt hus i ruvburen.
Fullt hus i ruvburen.

Ruvburen som jag snickrade ihop i vintras har verkligen kommit till användning. Så fort en höna med kycklingar har fått lämna ruvburen, vilket de får efter ca tre veckor, har jag lyft in nästa ruvande höna.

Nu har vi tre hönor som ruvar och tre hönor med yttepyttesmå dunbollar i ruvburen. Fullt hus med andra ord. För ruvburen har sex bås, men just nu önskar jag att den hade haft nio bås, för hönorna står på kö. Eller snarare ligger platta på ägg och väntar på sin plats.

Två vita hönor som parallellruvar och väntar på sin plats i ruvburen.  Det går inte att se var den ena hönan slutar och den andra börjar  ;-)
Två vita hönor som parallellruvar och väntar på sin plats i ruvburen.
Det går inte att se var den ena hönan slutar och den andra börjar 😉

 

I alla storlekar

Hönssläpp på morgonen...
Hönssläpp på morgonen…

Just nu har vi kycklingar i alla storlekar. De minsta finns fortfarande kvar i ruvburen, men resterande är ute och springer runt tillsammans med övriga i hönsflocken.

De allra minsta ”frigående” kycklingarna är Rågs kycklingar som nu är tre veckor gamla. Jag släppte ut dem i söndags och de lärde sig snabbt att det är viktigt att hålla koll på var hönsmor är. De följer tätt efter henne och lär sig på det viset att hitta i och runt hönsgården och hönshuset.

Råg med sina nio kycklingar.
Råg med sina nio kycklingar.

SONY DSC

Paulas kycklingar, som kläcktes för lite drygt en månad sedan, har redan full koll på de nära omgivningarna runt hönshuset och går allt oftare iväg själva. Trots att de inte är större än en stare och knappt fått fjädrar verkar de hur säkra som helst.

Övriga kullar som kläcktes tidigare i år är det ingen som längre bryr sig om var hönsmor är. De är helt avvanda och istället bildar respektive kull små miniflockar som drar runt kring hönshuset, helt självständiga och oberoende av de vuxna djuren.

SONY DSC

De ägnar dagarna åt att leta mat, sandbada, sova, rusa runt i ngn slags följa-John-lek, sola och tuppa sig mot varandra – allt i ett rasande tempo. Och de går alltid in sist på kvällarna, långt efter att de vuxna djuren har satts sig tillrätta på sittpinnarna inne i hönshuset.

Ett tämligen bekymmerslöst liv, i och kring hönshuset, som jag kan känna ett viss uns avundsjuka till.

SONY DSC

Nya ruvburar på gång….och varför

Till och från har jag planerat för nya ruvburar. Jag har önskat mig lite mer ändamålsenliga ruvburar än de de av kompostgaller som vi har använt hitintills. De har i stora drag fyllt sin funktion – skilja den ruvande hönan från övriga, men ändå låta henne vara kvar i hönshuset tillsammans med övriga – men kompostgallerburarna har en rad brister. Återkommer kring detta längre ner.

Fördelen med att ha den ruvande hönan bakom galler är att övriga hönor inte kan fortsätta lägga ägg i hennes rede. Vi märker alltid upp de ägg som hon ruvar på så det är ingen risk att vi blandar ihop de nya med dem hon ruvar på, men det är inte populärt när vi kommer för att hämta äggen hon inte skall ruva på. Minst sagt!

Hönan Silvia som ruvar.
Hönan Silvia som ruvar.

Vi får utstå hack, nyp och ilskna ljud från den ruvande hönan. Vi klarar oss vanligen helskinnade från behandlingen. Det var bara Yngvild som verkligen lyckades nypas så jag fick blåmärken.

Däremot finns det alltid en risk att hönan lyckas pricka ett av sina egna ägg när hönan hackar efter oss, vilket har hänt ett par gånger. Äggskal tål en hel del men inte ett välriktat hack från en uppretad höna och det är tråkigt att behöva plocka bort halvgågna ägg för att skalet har gått sönder.

Sen när väl kycklingarna är kläckta finns det nästan ett ännu större behov för en ruvbur. En nykläckt kyckling är i stort behov av sin mor för att överleva sina första dagar. Under första dygnet kan de knappt gå och de måste hela tiden bli värmda av sin mor. Mat och vatten är inte så viktigt för kycklingarna då de lever på sina egna reserver de första dygnen, men de måste ha värme. För annars fryser de ihjäl ganska så snabbt.

Sibyllas med sina små innanför ruvburens galler.
Sibyllas med sina små innanför ruvburens galler.

De flest hönor är duktiga och håller sig kvar i redet tills kycklingarna är ett par dagar gamla. Men somliga hönor, oftast de oerfarna, har lite för mycket spring i benen och förväntar sig att kycklingarna skall hänga med dem runt i hönshuset så fort de blivit kläckta. Men det kan de inte och då är det bra att ruvburen begränsar ytan som hönan kan röra sig på. Då har kycklingarna i alla fall en chans att hänga med henne.

Burarna behövs däremot inte för att skydda kycklingar från övriga i hönsflocken. Alla är oftast mycket snälla mot småkycklingarna. De bryr sig sällan om dem. Möjligen kan de lite större kycklingarna, från andra kullar, vara lite hackiga. De vill visa att de är minsann större än de minsta kycklingarna. Rangordningen är viktig och det börjas tidigt.

Yngvilds kycklingar och i ruvburen finns Susanne som just har fått sin andra kull för i år.
Yngvilds kycklingar och i ruvburen finns Susanne som just har fått sin andra kull för i år.

En stor fördelen med att ha dem åtskilda är även att de får ha mat och vatten ifred från övriga flocken. Och det kan verkligen behövas. Vid matbordet visas ingen hänsyn utan alla tar för sig utan att låta några små få företräde.

Så var det, det där med att kompostgaller inte är helt optimala som ruvburar. De är stora, otympliga och tämligen rangliga och det har hänt ett par gånger att ruvburarna har kollapsat under tyngden av hönor och tuppar som har ruvburens tak som golv.

Sen brukar de halvstora kycklingarna, som blivit utsläppta från sina ruvburar, använda taket på ruvburar som sovplats. Är väl egentligen inget problem om det inte vore för att höns blajar stora mängder under natten. Vi har lagt ut skivor på taket för att bajset inte skall ramla ner på hönan och de små kycklingarna inne i buren men det blir ändå väldigt blajigt.

SONY DSC

I synnerhet skivan som fungerar som skydd blir snabbt äcklig och man vill inte gärna peta på den, men det måste man ju när man skall öppna burarna för att ge mat och vatten åt de små.

Sen är gallret på kompostburarna för stora för att hålla inne kycklingarna. Hönan kommer ingenstans men kycklingarna kan springa ut och in genom gallret. Detta är inget problem annat än i början när kycklingarna är riktigt små och kan komma bort från mor. När de är större får de gärna springa ut och in genom gallret så de blir hemtama i båda ”världarna”.

Under kycklingarnas första veckor då vi inte vill att de skall komma utanför burarna har vi en sarg av brädor runt ruvburen för att hålla dem på plats.

Ibland händer det att de små ändå kommer utanför buren. Oftast för att mamma höna sprätter runt för mycket i buren så spånet byggs upp mot sargen så att kycklingen kan klättra upp och ramla ut ur buren. Väl utanför buren har de svårt att ta sig in igen. Och som jag skrev tidigare är de små kycklingarna i stort behov av sin mor för att få värme.

Så har de inte lyckats ta sig tillbaks in till ruvburen fryser de ihjäl. Tack och lov har detta inte hänt så många gånger, men det är ändå väldans tråkigt varje gång det sker.

I förgrunden syns Röda Ulla och till vänster en ruvbur av kompostgaller.
I förgrunden syns Röda Ulla och till vänster en ruvbur av kompostgaller.

Nu är som sagt nya, och förhoppningsvis mer ändamålsenliga, burar på gång. Att vi inte gjort dem tidigare är för att kompostgallerburarna har den stora fördelen att de går att vikas ihop när de inte behövs så att de går att ta ut ur hönshuset. Egenbyggda ruvburar kommer att behöva byggas på plats inne i hönshuset då dörröppningen är ganska så smal. Burarna skulle bli för små om vi skulle utgå från dörröppningen.

Men i vinter har jag kommit till insikt om att det inte gör något att ruvburarna blir en permanent del av inredningen. För det är ändå minst en eller två hönor som ruvar eller har kycklingar. Våra hönor har helt tappat greppet om årstiderna.

Alla bilder i inlägget är hämtade från tidigare inlägg för att visa hur det har sett ut tills nu med kompostgaller som ruvburar. Nya fina bilder kommer på den nya ruvburen när den är klar  🙂