Roligare att vara tillsammans….

Hönsen är helt klart sällskapliga av sig! I det ena redet trängs fyra hönor och i det andra är det helt tomt. Men jag förstår dem. Ligga platt i tre veckor kan inte vara det roligaste….bättre då att vara många tillsammans även om det blir lite trångt….och varmt.

Älskade hönor….  🙂

Första advent eller möjligen påsk!?

SONY DSCDå var ruvningssäsongen igång igen. Jag hade hoppats på att de kunde lugna sig i några månader till och väntat till våren. Men inte då. December och vintern står för dörren och då skall det bli smått i hönshuset!!

Det blev trots allt ett uppehåll på hela tre månader och det är nog nästan rekord. För vi har närmast hela tiden några kycklingar på gång. Ruvgalna hönor!

SONY DSC

Men vem kan motstå små dunbollar? Inte jag i alla fall. Trots att vi har fått otroliga mängder med kycklingar i sommar, nästan lite väl många, blir jag lika varmlycklig för varje kull med kycklingar som kläcks.

Det är Susanne, en rutinerad och erfaren hönsmor, som har fått kycklingar. Så även om årstiden är lite tokig så lär de nog gå bra ändå. Det blev tre stycken – en lagom stor kull – en gulröd samt två gula med svarta strimmor på rygg och nacke. Men i skenet av värmelampan ser de mest rödorangea ut.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Hönsiga siffror

SONY DSC

Hönshuset är fullt! Nästan i alla fall. För i år har våra kära hönor verkligen satt rekord i ruvning.

Här kommer lite hönsstatistik. Hitintills har vi fått 151 kycklingar fördelat 26 kullar och 15 ruvande hönor. Av alla kläckta kycklingar har vi runt 90 kvar.

Vi har 35 vuxna hönor, så hela 40 procent av hönorna har i år ruvat fram kycklingar. Somliga har ruvat mer än andra. Sex av hönorna har ruvat fram två kullar och hönorna Susanne och Arrak har ruvat fram hela tre kullar var.

Har jag nämnt någon gång att våra hönor är lite ruvtokiga?? Trodde väl det…

Hönan Yngvild pickar i sig havre.
Hönorna Yngvild och Hilda pickar i sig havre.
Tuppkycklingen Gummiankan vilar på min arm. Han låter precis som gummianka - därav smeknamnet.
Tuppkycklingen Gummiankan vilar på min arm. Han låter precis som gummianka – därav smeknamnet.

Nästa år skall jag verkligen begränsa mängden ägg som de får ruva på, för det går verkligen inte hindra dem från att ruva. Så enda sättet att hålla ner antalet kycklingar är att begränsa antalet ägg de ruvar.

Många av kycklingar som vi har kvar är tuppkycklingar i olika storlekar. Att vi har ett överskott på tuppar är att många kycklingar av honkön har fått flytta till andra hönshus. Tupparna bli i allmänhet kvar.

SONY DSC

Sture är hönshuset högsta tupp, vanligen stor och stilig. Men just nu ruggar han så han håller en förhållandevis låg profil....(även på bilden ;-)
Sture är hönshuset högsta tupp, vanligen stor och stilig. Men just nu ruggar han så han håller en förhållandevis låg profil….(även på bilden 😉
Men under hösten kommer de flesta av tuppkycklingarna få lämna detta liv. Det går liksom inte ha ett hönshus fyllt till brädden med tuppar. Istället hamnar de i vår frysbox och sedermera i grytan.
Men fram tills dess lever de ett tämligen bekymmersfritt och lyckligt liv.
SONY DSC SONY DSC
Ståtliga Sture
Ståtliga Sture
Det blir gärna lite trångt på planen framför hönshuset när jag slängt ut en skopa havre.
Det blir gärna lite trångt på planen framför hönshuset när jag slängt ut en skopa havre.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Hönstokigheter

Hönor är kloka och förståndiga djur. Oftast! Men även hos dem kan det ibland bli lite tokigt, eller bara lite roligt.

Tokigast är nog röda hönan Kanel som har fått för sig att hon skall ruva sittandes på översta pinnen. Och det går ju förstås sådär. Hon lär aldrig få några kycklingar.

Ett tag trodde jag att hon var sjuk när hon satt och tryckte på översta pinnen, längst in mot väggen. Men efter att sett henne rusa omkring på golvet med uppburrade fjädrar, hängande vinge och frambringande en massa hysteriska läten – typiskt beteende för en ruvande höna som far runt för att försök få i sig lite mat och vatten innan det åter är dags att lägga sig platt på äggen – så insåg jag att hon ruvar. Eller snarare tror sig ruva. Vi har haft en höna som har värpt ägg från sittpinnarna. Jag har inte vetat vem men nu anar jag…..

Roligast är nog de två små tuppkycklingarna som springer fram och nyper sig fast i byxbenen så fort jag visar mig i hönshuset. Sticker man ner händerna mot dem så nyps och drar de i skinnet så det är risk för blåmärken. De blir inte lugna förrän man lyfter upp dem så de får krypa ihop i handens värme. Tror de tänker jag är deras stand-in-mamma och de har antagligen synpunkter på hur jag sköter den rollen. Deras riktiga mamma har släppt omvårdnaden sedan några veckor tillbaks och de skulle antagligen vilja att jag satte mig ner och sov med dem i spånet. På dagarna är de mer självständiga och visar mig inte samma uppmärksamhet.

Sen har vi den halvstora hönan Grusbritt som på något vis lyckas flyga upp och sätta sig på förlängningssladden som vi har hängandes i taken. Där sitter hon och sover varje natt. Hur kommer hon upp? Men framför allt, hur kom hon på idén?

I övrigt så är det väl ganska så normalt i hönshuset. Om man bortser att Hedemora som vanligt är helt ruvtokiga…..

Nya ruvburar på gång….och varför

Till och från har jag planerat för nya ruvburar. Jag har önskat mig lite mer ändamålsenliga ruvburar än de de av kompostgaller som vi har använt hitintills. De har i stora drag fyllt sin funktion – skilja den ruvande hönan från övriga, men ändå låta henne vara kvar i hönshuset tillsammans med övriga – men kompostgallerburarna har en rad brister. Återkommer kring detta längre ner.

Fördelen med att ha den ruvande hönan bakom galler är att övriga hönor inte kan fortsätta lägga ägg i hennes rede. Vi märker alltid upp de ägg som hon ruvar på så det är ingen risk att vi blandar ihop de nya med dem hon ruvar på, men det är inte populärt när vi kommer för att hämta äggen hon inte skall ruva på. Minst sagt!

Hönan Silvia som ruvar.
Hönan Silvia som ruvar.

Vi får utstå hack, nyp och ilskna ljud från den ruvande hönan. Vi klarar oss vanligen helskinnade från behandlingen. Det var bara Yngvild som verkligen lyckades nypas så jag fick blåmärken.

Däremot finns det alltid en risk att hönan lyckas pricka ett av sina egna ägg när hönan hackar efter oss, vilket har hänt ett par gånger. Äggskal tål en hel del men inte ett välriktat hack från en uppretad höna och det är tråkigt att behöva plocka bort halvgågna ägg för att skalet har gått sönder.

Sen när väl kycklingarna är kläckta finns det nästan ett ännu större behov för en ruvbur. En nykläckt kyckling är i stort behov av sin mor för att överleva sina första dagar. Under första dygnet kan de knappt gå och de måste hela tiden bli värmda av sin mor. Mat och vatten är inte så viktigt för kycklingarna då de lever på sina egna reserver de första dygnen, men de måste ha värme. För annars fryser de ihjäl ganska så snabbt.

Sibyllas med sina små innanför ruvburens galler.
Sibyllas med sina små innanför ruvburens galler.

De flest hönor är duktiga och håller sig kvar i redet tills kycklingarna är ett par dagar gamla. Men somliga hönor, oftast de oerfarna, har lite för mycket spring i benen och förväntar sig att kycklingarna skall hänga med dem runt i hönshuset så fort de blivit kläckta. Men det kan de inte och då är det bra att ruvburen begränsar ytan som hönan kan röra sig på. Då har kycklingarna i alla fall en chans att hänga med henne.

Burarna behövs däremot inte för att skydda kycklingar från övriga i hönsflocken. Alla är oftast mycket snälla mot småkycklingarna. De bryr sig sällan om dem. Möjligen kan de lite större kycklingarna, från andra kullar, vara lite hackiga. De vill visa att de är minsann större än de minsta kycklingarna. Rangordningen är viktig och det börjas tidigt.

Yngvilds kycklingar och i ruvburen finns Susanne som just har fått sin andra kull för i år.
Yngvilds kycklingar och i ruvburen finns Susanne som just har fått sin andra kull för i år.

En stor fördelen med att ha dem åtskilda är även att de får ha mat och vatten ifred från övriga flocken. Och det kan verkligen behövas. Vid matbordet visas ingen hänsyn utan alla tar för sig utan att låta några små få företräde.

Så var det, det där med att kompostgaller inte är helt optimala som ruvburar. De är stora, otympliga och tämligen rangliga och det har hänt ett par gånger att ruvburarna har kollapsat under tyngden av hönor och tuppar som har ruvburens tak som golv.

Sen brukar de halvstora kycklingarna, som blivit utsläppta från sina ruvburar, använda taket på ruvburar som sovplats. Är väl egentligen inget problem om det inte vore för att höns blajar stora mängder under natten. Vi har lagt ut skivor på taket för att bajset inte skall ramla ner på hönan och de små kycklingarna inne i buren men det blir ändå väldigt blajigt.

SONY DSC

I synnerhet skivan som fungerar som skydd blir snabbt äcklig och man vill inte gärna peta på den, men det måste man ju när man skall öppna burarna för att ge mat och vatten åt de små.

Sen är gallret på kompostburarna för stora för att hålla inne kycklingarna. Hönan kommer ingenstans men kycklingarna kan springa ut och in genom gallret. Detta är inget problem annat än i början när kycklingarna är riktigt små och kan komma bort från mor. När de är större får de gärna springa ut och in genom gallret så de blir hemtama i båda ”världarna”.

Under kycklingarnas första veckor då vi inte vill att de skall komma utanför burarna har vi en sarg av brädor runt ruvburen för att hålla dem på plats.

Ibland händer det att de små ändå kommer utanför buren. Oftast för att mamma höna sprätter runt för mycket i buren så spånet byggs upp mot sargen så att kycklingen kan klättra upp och ramla ut ur buren. Väl utanför buren har de svårt att ta sig in igen. Och som jag skrev tidigare är de små kycklingarna i stort behov av sin mor för att få värme.

Så har de inte lyckats ta sig tillbaks in till ruvburen fryser de ihjäl. Tack och lov har detta inte hänt så många gånger, men det är ändå väldans tråkigt varje gång det sker.

I förgrunden syns Röda Ulla och till vänster en ruvbur av kompostgaller.
I förgrunden syns Röda Ulla och till vänster en ruvbur av kompostgaller.

Nu är som sagt nya, och förhoppningsvis mer ändamålsenliga, burar på gång. Att vi inte gjort dem tidigare är för att kompostgallerburarna har den stora fördelen att de går att vikas ihop när de inte behövs så att de går att ta ut ur hönshuset. Egenbyggda ruvburar kommer att behöva byggas på plats inne i hönshuset då dörröppningen är ganska så smal. Burarna skulle bli för små om vi skulle utgå från dörröppningen.

Men i vinter har jag kommit till insikt om att det inte gör något att ruvburarna blir en permanent del av inredningen. För det är ändå minst en eller två hönor som ruvar eller har kycklingar. Våra hönor har helt tappat greppet om årstiderna.

Alla bilder i inlägget är hämtade från tidigare inlägg för att visa hur det har sett ut tills nu med kompostgaller som ruvburar. Nya fina bilder kommer på den nya ruvburen när den är klar  🙂