Syabstinens

Jag har syabstinens! I mitt huvud ploppar det omkring en massa idéer på vad jag vill sy och jag längtar efter att få kolla och känna på mina tyger. Men inget blir sytt för tygerna ligger nerpackade, symaskinen är undanställd och sybordet är bortflyttat och överbelamrat med byggrejer och verktyg.

Visst kan jag gräva fram både tyg och symaskin och letar jag riktigt ordentligt skall jag nog hitta både mönsterpapper, synålar, måttband och annat som behövs vid sömnad. Och visst kan jag använda köksbordet som arbetsbord vid tillklippning och sömnad. Det gick ju väldans bra alla år vi bodde i lägenhet och boendeytan var begränsad till två rum och kök.

Men istället för att sy och drömma om tyger och modeller så vore det kanske bättre att jag fokuserar på renoveringen så jag får mitt drömarbetsrum klart nån gång. Jag får helt enkelt spara på alla syidéer tills vi är klara och jag har flyttat in i mitt ”nya” arbetsrum.

Men jag är otålig av naturen och jag har en massa idéer som vill komma ut ur mitt huvud….

Stickbesatt

Stickbesattheten rusar vidare. Idag ”lyckades” jag dessutom att köpa mer garn. Behövde jag mer garn? Inte än precis, men är inspirationen på topp så är den och jag tror jag kan hantera ytterligare 5 hg garn. Blir det inte en kofta av dem nu så blir det sen.  🙂

Men min besatthet består inte av garnshopping. Jag är inte besatt när jag shoppar. Tvärtom! Jag undviker helst att gå i affärer, även om jag får erkänna att dagens köp av garn var ett trevligt nöje.

Min stickbesatthet består av att jag lägger maska till maska i en aldrig tidigare sedd hastighet eller omfattning. Inte när det gäller mig i alla fall. Jag brukar vara ”besatt” ett tag, men sen avtar det rätt så snabbt till en lägre nivå där jag stickar sällan och lite. Men nu har stickmanin hållit i sig tämligen länge.

Att jag har alla mina målar- och sygrejer nerpackade, för att vi renoverar mitt arbetsrum, kan vara en bidragande orsak. Jag måste helt enkelt få utlopp för min kreativitet och skaparlust och just nu är garn och stickor mina redskap. Och inte mig emot. Jag har alltid gillat garn och alla de möjligheter till skapande som de erbjuder.

Sen är det ju även trevligt med alla stickade plagg som manin resulterar i. Denna vår har det varit extra lägligt med värmande yllesaker. Så låt stickmanin sitta i ett tag till…bara jag inte glömmer bort renoveringen….

Ännu långt kvar

SONY DSCDet är ännu långt kvar till att mitt arbetsrum är klart för att åter tas i bruk. Det mesta av arbetet har vi framför oss. Just nu känns det som om det aldrig kommer att bli klart. Jag får erkänna att jag känner en viss otålighet.

Under mars månad gick det dessutom extra långsamt med renoveringen. Vi var antingen inte hemma eller så hade vi fullt upp med annat. Men nu är det lite lugnare och vi har åter fokus på renoveringen. Väl det om vi skall bli klara i år.

Vi har i alla fall fått hem brädorna till golvet, vilka just nu ligger staplade ”biblioteket” och tar plats. Vi har en gång i mitten att gå på. Tanken är att golvbrädorna skall torka klart innan vi lägger dem på plats i arbetsrummet. Och det lär de få torka ett tag till för innan vi sliter upp det gamla golvet skall vi först måla taket.

SONY DSC

Det känns ju som en lämplig arbetsgång att ha gjort klart det färgskvättiga jobbet med att måla innantaket innan nya golvet är på plats. Visst finns det täckpapp men jag tror risken för färgstänk är överhängande ändå  🙂

Jag har tidigare skrivit om renoveringen här och här….

SONY DSC

Inget arbetsrum!?

Mitt arbetsrum är tömt och utrivet och alla mina tyger, färger, papper, garner, symaskiner, ja allt, är staplat längs väggarna i övre hallen och i vårt sovrum. Arbetsrummet är helt tomt förutom på strykbrädan och strykjärnet som har letat sig tillbaks in i rummet efter vi tömt det.

Jag behöver väl knappast säga att lika tomt som det är i mitt arbetsrum lika rörigt och uppstaplat ser det ut i övrigt på andra våning. Jag försöker att stålsätta mig och inte få panik på stöket. Men att det är rörigt är nog ändå inte det mest frustrerande, inte heller att jag för tillfället saknar arbetsrum. Det senare är ju trots allt en lyx, som jag värdesätter väldans mycket men som man, trots allt, kan leva utan.

Nä, största ”problemet” är att jag inte kan sy eller måla på grund av att allt ligger nerpackat. Att jag inte vet var sakerna finns eller att jag inte kommer åt dem nu när allt är staplat i lådor.

Men helt dött är det inte på skaparfronten, trots allt. Det skulle ju inte riktigt vara likt mig. Lådan med garner har jag lokaliserat och mitt uppdämda kreativitetsbehov får nu utlopp genom att jag skapar med garn. Det är nästan så tror jag har råkat ut för stickmani för stickorna går varma så fort jag får lite tid över.

Dessutom är det kanske bäst att jag inte så lätt kommer åt mina saker för det finns ju en del att göra med renoveringen av arbetsrummet. Jag vill ju blir klar, helst nu, och då får man ligga i. Bara jag får lagt undan minna stickor….

Halvgammalt byts ut mot något ännu äldre..

Halvgammal bytts mot något ännu äldre...
Halvgammal bytts mot något ännu äldre…

Som jag skrev här har vi kommit igång med renoveringen och iordningställandet av vårt hus. Just nu är det andra våning som har vårt fokus och där kommer vi bland annat ändra planlösningen för rummen skall passa vår behov bättre.

Tills nu har vi mest flyttat runt möbler och stuvat om alla prylar för att kunna börja riva och bygga upp nytt. Det vi är mest nöjda med så här långt är att vi tagit bort en dörr från 50-60-talet och ersatt det med en dörr som är mer i fas med övriga dörrar i huset. Dörren är begagnad och inköpt på Hus till hus i Alingsås.

Då dörren har helt annat format än den ursprungliga dörren så innebar dörrbytet en större arbetsinsats än väntat. Men nu är den på plats och efter en del justerande går det även att öppna och stänga dörren, viket ju är en fördel.