Recept på kams och käsfil…

Under rubriken Från husmor till husmor, i tidningen Husmodern nr 2, 1945, hittar jag följande inlägg med recept:

”Nu har en ”jämtländsk fäbodtös”, som skött fäbodar många somrar, skickat in beskrivning på hur man brukar göra ”kams” och ”käsfil”, som någon för en tid sedan frågade efter. Så nu kan intresserade få lära sig det.

”Kams”. Tag god mjölk och blanda i denna litet messmör. Tillsätt salt och socker efter smak. Så mycket kornmjöl och något litet vetemjöl röres ner, att det blir en ganska fast deg. Av detta rullas bullar, som plattas till med händerna till en rund kaka. Degen kan också kavlas på bakbord och tagas ut med mått ungefär så stort som kaffefat. ”Kamsarna” kokas i vassla och ätes med smör, messmör och färskost.

”Käsfil”. Sötmjölk blandas med litet löpe i en skål. Detta får stå tills vasslan stelnat. Grädde, vispad till skum, hälles över och socker och kanel serveras till. En härlig efterrätt.”

Är det någon som har testat kams och käsfil? Skulle vara roligt att höra om någon har bakat eller smakat kams någon gång  🙂

Nyskördat i maj

Nyskördade palsternackor, persilja och nässlor

Vädret under april och maj har inte direkt bidragit till att jag fått fart på uppgrävandet av grönsakslandet och därmed har jag inte ens påbörjat sådden av årets grönsaker. Med undantag av det jag sått inne tidigare i vår.

Och med tanke på frostnätterna som varit i veckan så är jag mest glad för att jag inte kommit så långt med sådden. För vete hundan hur det hade gått med sådden nu när det har varit så kallt.

Men trots att det är senare än någonsin så finns det ändå saker att skörda. Fjolårets persilja har kommit upp, liksom palsternackan som jag lät vara kvar i jorden under vintern. Den har fått gröna blad och avslöjar därmed var den gömmer sina smarriga rotstammar i jorden.

Och så får vi ju inte glömma nässlor och kirskål. Där finns det mycket att skörda så här års. Mums….

Så vad gör man av nyskördade nässlor, kirskål, persilja och palsternacka? Jo man sätter till några bitar lax, lite smör och grädde samt salt, dijonsenap och kryddor samt gör en sås på turkisk yoghurt och persilja. Resultatet blir en enkel och fin middag. Garanterat supergott och nyttigt!!

Med lite lax blev det mycket gott.

Lussebulleårstid

Byggsats till lussebullar...och braiga boken Stora boken om bakning (ICA bokförlag)
Byggsats till lussebullar...och braiga boken Stora boken om bakning (ICA bokförlag)

I mitt förra inlägg skrev jag att det var juletid var skördetid. Kanske inte det vanligaste men år är det skördetid även så här års. Men allra mest är det förstås lussebulletid. Gula och goda lussebullar som är så svåra att motstå. Jag tar en och jag tar två. Och är de dessutom nybakade blir det lätt en bulle för mycket. Men vad gör det….

Saffransgult...

Att baka lussebullar ger mig väldans möe julkänsla. Kombinerar man det med julmusik, hyacintdoft och levande ljus går det inte att undvika att känna julefrid…eller vad man nu känner på julen.

Degen innan jag blandat i saffranssmeten...

Lite längre ner i inlägget finns lussebullerecept som jag brukar använda och som ger många goda bullar. Kan rekomenderas….

Påminner oroväckande mycket om min midja efter dagar med lussebullätande...

Slutresultatet...gyllengula och gyllengoda...

 

Braiga lussebullereceptet från Stora boken om bakning (ICA bokförlag, 1984)

 

Pastaäventyret fortsätter…

Inte jättesnygga men väldans goda...

Igår lagade jag för första gången ravioli från grunden, på hemgjord pasta med hemgjord fyllning på hemodlade grönsaker. Jaja…tänker ni….

Men fetaosten gjorde jag inte själv….nån måtta får det ju vara  😉

Inspirerad av framgångarna från mitt förra pastafixandet drog jag glatt igång mitt pastafixande. Och det gick riktigt bra och smakade gott gjorde det också.

Men! Glöm inte att det tar tid. Så börja inte med att dra igång ravioli-fixandet när familjen är vrålhungrig. Inget att rekommendera.

Jag glömde den detaljen och därför blev raviolibitarna bara större och större allt eftersom arbetet fortskred. I så snygga blev de väl inte heller alltid. Maken höll ju på att svälta ihjäl så jag hade ju inget val än att skynda på processen med pastakuddpillandet.

Gött blev det och mätta blev vi alla. Lite för mätta…hungriga som vi var…men det står vi ut med  🙂

Ett försök till recept

Gör pastan enligt receptet på durumveteförpackningen…det gjorde jag och funkade bra. Låt degen vila och gör under tiden fyllningen.

Finhacka ett par lökar och stek löken mjuk på svag värme. Finhacka grönkål och stjälkselleri och förväll dem i nån minut och rör därefter ner det gröna i stekpannan tillsammans med löken. Krydda med salt, peppar och timjan….eller vad du känner för.

Efter ytterligare en stund i stekpannan klippte jag i rikligt med persilja och smulade i fetasot. Efter några minuter på spisen är röran gojsigt god och osten har börjat smälta.

Sen började det verkliga pillet. För nu skall det göras passtakuddar

Pastadegen kavlas ut tunt med kavel eller pastamaskin. Skär ut avlånga fyrkanter, lägg på lite fyllning. Vik pastan på mitten runt fyllningen och kläm till i kanterna så pastalagren fäster mot varandra. Nu skall det förhoppningsvis se ut som en raviolikudde. Och med assistans av en hungrig familj kommer det att gå lekande lätt.

Vi serverade raviolin med en enkel varm sås gjord på krossade tomater och ajvar…och lite kryddor.

Tomat och paprikasås var gott till raviolin

Recept på morotsbiffar….ungefär…

Morotsbiffar

Jag har fått önskemål om att lägga ut receptet till morotsbiffarna som jag skrev om i mitt förra inlägg. Här nedan har jag gjort ett försök att skriva ner receptet på morotsbiffarna…  🙂

Jag lagar sällan efter recept utan brukar utgå från några råvaror som jag vill tillaga och utifrån dem funderar jag ut en maträtt. Så medan jag lagar maten hittar jag på receptet och jag kör oftast helt utan mått och vikt. Jag gillar att ”skapa” med råvarorna och jag gillar att det blir lite olika varje gång. Även om råvarorna är densamma så blir det alltid en liten skillnad beroende hur jag tillagar, vilka kombinationer av råvaror jag väljer och hur jag kryddar.

En nackdel med detta sätt att laga mat skulle kanske vara att jag inte helt kan göra om en extra lyckad rätt vid ett senare tillfälle….för jag kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde. Men det är inget större problem….det går alltid att hitta på något….nytt

Och med morotsbiffarna är det ungefär likadant. Jag rörde ihop ingredienserna på en höft och ändrade lite allt eftersom under arbetets gång. Utgångsläget var att jag har en jädrans massa morötter som jag vill ta vara på och att jag ville göra morotsbiffar….och så fick det bli.

Men ungefär så här gjorde jag:

Jag rörde ihop en smet (typ tjockare pannkakssmet) med rätt möe majsmjöl, lite vetemjöl, några ägg och mjölk. Jag kryddade med senap, peppar och salt.

Sen tillsatte jag ungefär två, tre gånger så mycket rivna morötter i volym som jag hade smet. De går i rätt mycket rivna morötter men allt skall bli kletigt av smeten. I den andra satsen jag gjorde la jag även i finhackad stjälkselleri. Här går det ju att variera i det oändliga….liksom med kryddningen.

Jag lät smeten stå ett litet tag och sen klickade jag ut morotsmeten i en varm stekpanna. Första omgången stekte jag i rikligt med smör och sen gick jag över till olja då smöret tog slut. Det funkar lika bra med båda tycker jag.

Jag stekte biffarna tills de fick fin färg på båda sidorna och smeten stelnat. Det gick rätt fort och de rivna morötterna var nog inte helt genomstekta. Men jag gillar att de hade lite tuggmotstånd kvar. Om man vill ha morötterna helt mjuka så kan man sänka värmen lite och låta stekningen ta lite längre tid.

Gött blev det och majsmjölet gav även en god smak till biffarna.