Underbara dag

Vilken underbar dag det har varit idag! Mor och jag har varit ute i trädgården och fixat hela dagen. Kan det bli bättre?

Jag har börjat gräva upp grönsakslandet. Äntligen! Jag mjukstartade och grävde bara upp en halv bädd. Totalt har jag elva bäddar att gräva. Men jag vill inte riskera att överbelasta kroppen på första grävningen. Bättre att successivt öka belastningen. Det har ju trots allt varit en lång vinter med mycke stillasittande.

Grönsaksbäddarna varierar lite i storlek men totalt har de en yta på ca 50 m2. Så det mesta av grävandet ligger framför mig, men det känns obeskrivligt bra att fått börja. Tjälen satt i länge i år så det har inte gått att gräva förrän nu.

Ni skulle sett fånleendet jag hade på mina läppar när jag traskade med spade och skottkärra mot grönsakslandet. Att man kan bli så gladlycklig av att få gräva i blöt och kall jord?! Men så är det. Jag har längtat och väntat i många veckor nu efter att få sätta spaden i jorden och börja förbereda för årets grönsaksodlingar

När jag vända upp jorden hittade jag övervintrad svartrot och haverrot, vilka mer eller mindre direkt hamnade i grytan till dagens middag. Kan det bli färskare? Känns oändligt bra att åter få äta färska grönsaker. Så här års, efter en lång vinter med mest djupfryst eller inlagt, så smakar det extra gott med nyskördade och färska grönsaker.

Jag har även hunnit med att beskära klart äppleträdet, samt krafsat bort mängder med pinnar och dött fjolårsgräs. Lycka helt enkel!

Och nu är jag tämligen öm i kroppen efter en dag med tämligen tungt trädgårdsarbete. Man är ju liksom inte van än  😉

Men även det känns bra. Bara jag får vara ute och jobba så står jag gladeligen ut med lite ömmande ben och möra armar.

Men det har inte bara varit arbete. Vi har faktiskt tagit det lite lugnt också. Suttit i solen och njutit och gosat lite med hönorna. Även de verkar otroligt nöjda över vädret och att det äntligen börjat spira lite grönt.

Värmen kom till slut…

Lagom till att jag började jobba kom de soliga och varma dagarna…men jag är inte ”bitter”….Istället är glad för varje solig och varm dag vi får i höst så att grönsakerna har någon liten chans att växa till sig innan frostnätter och kyla kommer.

Idag rensade jag bort ogräset i grönsaksbädden med mangold och rödbetor och hittade faktiskt lite som kan bli något, om värmen bara håller i sig. Men mest fanns där ogräs. Två hela skottkärrelass med maskrosor och annat grönt kördes till hönshuset. Roligt för hönorna, men jag hade hoppas på mer mangold och rödbetor bland allt ogräs.

>En solig dag…

>

Idag har solen tittat på mig hela dagen och jag har njutit stort. Jag mjukstartade dagen med en skön morgonpromenad i maklig takt där jag samlade på gula blommor, som blev till en bukett som nu står i köksfönstret och lyser.

Resten av dagen har jag rensat, planterat om och planterat ut. Kycklingar och hönor har fått ogräsrens och stora fång med klöver och maskrosblad. Gott, gott tycker hönapönorna och jag tycker det är mysigt att se dem krafsa runt i renset efter småkryp.

Glass på verandan och jord under naglarna….och nu är jag trött i mina ben efter många turer mellan blomsterland, kompost, hönshus och verandan. En bra dag….

>Överlevnadsstrategi

>

Maskrosorna som växer i utkanten av vår grusade infart lever ett återhållsamt liv med små blad och med blommor som trycker sig mot backen.
Det är stor skillnad mot maskrosor som tar för sig av utrymmet i de ännu orensade grönsakslanden. Där är bladen stora och frodiga….ingen blygsamhet där inte.
Maskrosorna vid infarten däremot håller bokstavligen en låg profil…

>Kvick i roten är jag inte efter en dags kamp mot kvickrot

>Dagens kamp, och gårdagens också för den delen, har stått mellan mig och kvickroten. Med stark och uppskattad uppbackning av min mor så tror jag faktiskt att kvickroten drog det kortaste strået. För denna gång!

Eller jag skall kanske hålla tyst tills det gått en vecka eller två. Då kanske jag kan avgöra vem som vann! Mor och jag…..eller kvickroten. För då lär det synas om vi fick bort rötterna när vi vände ut och in på blomsterlandet. Vi grävde upp varenda blomplanta och vände på all jord i vår jakt på detta eländes ogräs, som sprider sig med en väldans fart.

Kvickroten bildar mattor av rötter i jorden. Rötter som bokstavligen nästlar sig in överallt. Till och med rakt igenom blomplantornas rötter. Jag såg flera blommor som hade en kvickrot som hade lyckats växa rakt igenom en rottråd!? Snacka om växtkraft som är svårstoppad!

Men just nu är blomsterlandet rensat på ogräs och blommorna är åter nedstoppade i jorden. Aningens stukade av den tuffa behandlingen, men förhoppningsvis repar de kraft nu när de slipper konkurera om utrymmet och näringen med ogräs.

Egentligen ligger mitt fokus först och främst på att få i ordning grönsakslandet, men när jag såg hur illa det såg ut i blomsterlandet, som mer hade börjat likna gräsmatta, kunde jag inte låta bli att greppa spaden och ta tag i kvickrotsproblemet.

Övriga blomsterland ser tack och lov bättre ut. Visst behöver det rensas. När gör det inte det? Men det är inte värre än att det får vänta ett litet tag till. Först skall grönsaksfröerna ner i jorden…