Tillfälligt avbrott pga firande….

Det har varit möe att stå i under de sista veckorna. Minst sagt! Maken har nämligen gått och fyllt jämt och det har vi firat ordentligt. Det bidde en hejdundrandes fest tillsammans med vänner och familj, helgen lång. Himla roligt var det och väldans trötta blev vi… 🙂

Som ni säkert förstår så har de senaste veckorna mestadels kretsat kring förberedelserna inför festen. Jag har planerat, städat och donat, lagat stora lass mat, sytt nytt för festen….och fixat med en jädrans massa annat som behövs fixas när huset skall fyllas med firande vänner. Roligt och väldans intensivt….

Och bloggen blev lite bortglömd för under mitt festfixartunnelseende har jag inte haft ro att sätta mig framför datorn. Men nu är festen lyckligen avklarad och jag är åter tillbaks i bloggvärlden… känns fint det 🙂

Hellre för lite än för möe…med ett undantag…

Prylar äger jag hellre för lite av, än för mycket. Helst skall allt det som vi omger oss med ha en nyttofunktion som underlättar vardagen. Visst! Lite pynt kan jag tåla men då är de oftast förknippat med ett kärt minne. Och det där med ”bra-ha-prylar” går jag inte alls på, värre dammsamlare finns inte, enligt mig (dock inte enligt min make…hmmm)

Prylar som statusmarkörer ger jag än mindre för. Jag vill ha ett hem där jag trivs och där mina och makens behov styr och inte vad andra tycker och tänker. Inte för att jag tror att någon egentligen skulle bry sig så värst mycket om hur vi har det i vårt hem, snarare finns det ett socialt tryck ”att man borde” bry sig om vad grannen har eller vad de skulle kunna tycka om vi inte omger oss med ”rätt” prylar.

Men det finns de som vill få oss att tro att det är viktigt med prylar av rätt märke och prisklass och det är inte våra vänner och knappast heller våra grannar. Utan det är den kommersiella delen av denna värld, som vill så gärna få oss att tro att vi kan köpa oss lycka genom att fylla våra liv med kläder, prylar, teknik.

Köp, köp och köp ännu lite mer…vare sig du har behov eller pengar för det….eller ens att jorden klarar av flödet av resurser och miljögifter.

Jag är som sagt inte så mycket för att samla på mig saker, med det finns ett stort undantag. Böcker! Och då vi är två om att gillar böcker finns det en hel del böcker innanför vårt hus väggar.

Men då och då får jag lust att även rensa ut bland böckerna, till min makes förskräckelse. Han vet min inställning till prylar och ”bra-ha-saker”, och det kan han köpa, men när jag börjar prata om att vi borde skicka böcker till loppis och verkligen borde begränsa våra inköp….knorrar han misslynt.

Böckerna har klarat sig bra än så länge, men de lär ligga i riskzonen även framöver när jag får ett sug efter att minska på antalet ting som finns innanför vårt hus väggar.

Någon enstaka felinköpt bok har försvunnit och då oftast till någon som kanske mer uppskattar boken än vad vi gör. Sen har det ju då och då blivit en dubblett. Risken med att ha två bokköpande personer i hushållet som inte riktigt har koll på vad den andre har införskaffat.

Shoppa mindre och lev ett rikare liv….det tror jag stenhårt på….

Pastaäventyret fortsätter…

Inte jättesnygga men väldans goda...

Igår lagade jag för första gången ravioli från grunden, på hemgjord pasta med hemgjord fyllning på hemodlade grönsaker. Jaja…tänker ni….

Men fetaosten gjorde jag inte själv….nån måtta får det ju vara  😉

Inspirerad av framgångarna från mitt förra pastafixandet drog jag glatt igång mitt pastafixande. Och det gick riktigt bra och smakade gott gjorde det också.

Men! Glöm inte att det tar tid. Så börja inte med att dra igång ravioli-fixandet när familjen är vrålhungrig. Inget att rekommendera.

Jag glömde den detaljen och därför blev raviolibitarna bara större och större allt eftersom arbetet fortskred. I så snygga blev de väl inte heller alltid. Maken höll ju på att svälta ihjäl så jag hade ju inget val än att skynda på processen med pastakuddpillandet.

Gött blev det och mätta blev vi alla. Lite för mätta…hungriga som vi var…men det står vi ut med  🙂

Ett försök till recept

Gör pastan enligt receptet på durumveteförpackningen…det gjorde jag och funkade bra. Låt degen vila och gör under tiden fyllningen.

Finhacka ett par lökar och stek löken mjuk på svag värme. Finhacka grönkål och stjälkselleri och förväll dem i nån minut och rör därefter ner det gröna i stekpannan tillsammans med löken. Krydda med salt, peppar och timjan….eller vad du känner för.

Efter ytterligare en stund i stekpannan klippte jag i rikligt med persilja och smulade i fetasot. Efter några minuter på spisen är röran gojsigt god och osten har börjat smälta.

Sen började det verkliga pillet. För nu skall det göras passtakuddar

Pastadegen kavlas ut tunt med kavel eller pastamaskin. Skär ut avlånga fyrkanter, lägg på lite fyllning. Vik pastan på mitten runt fyllningen och kläm till i kanterna så pastalagren fäster mot varandra. Nu skall det förhoppningsvis se ut som en raviolikudde. Och med assistans av en hungrig familj kommer det att gå lekande lätt.

Vi serverade raviolin med en enkel varm sås gjord på krossade tomater och ajvar…och lite kryddor.

Tomat och paprikasås var gott till raviolin

Pastilipasta…konsten att fixa färsk pasta..

Den bortglömda...

När jag läste Toves inlägg, i Det goda livet, om hur hon gjorde egen pasta, blev jag synnerligen inspirerad att själv prova på att göra pasta…igen. Dessutom blev jag påmind om att vi har en pastamaskin ståendes i sin låda i skåpet under köksbänken. Sorgligt bortglömd. Den har inte blivit använd på mycket lååång tid. I ärlighetens namn inte en enda gång sedan vi lämnade stora staden i väster. Och det var för dryga sju år sedan det…

Fråga mig inte varför, för jag gillar ju att göra det mesta hemmagjort, som ni säkert har märkt. Nu äter vi i och för sig inte så mycket pasta. Det blir mest grönsaker i alla de varianter, eftersom vi får grönsaker i överflöd från våra odlingar. Då känns det fånigt att äta köpt mat istället för att äta det vi producerar själva. Men ändå…ibland äter vi ju pasta…

Nu kan jag helt klart tänka mig att våra grönsaker skulle trivas riktigt bra i sällskap av färsk pasta. Lite då och då.

Efter dagens försök har jag lärt mig två saker. För det första skall pastan vara rätt torr när den valsas fram för annars vill pastan gärna transformeras tillbaka till degklump vid kokningen. Ungefär hälften blev tunn och fin bandpasta som inte klibbade ihop vid kokningen. Resten av pastan blev lite väl ”tjock”. Snällt sagt.

Det andra jag lärde mig var att man inte skall dra igång att fixa pasta på ett recept för fyra, fem personer om man är ensam hemma. Jag vart så inne i pastatillverkningen sköna konst att jag helt glömde bort den biten. Detta i kombination med att färsk pasta helst ätes med en gång. Möe pasta blev det…

Pastaknyten...

Färsk hemlagad pasta var som förväntat synnerligen gott, men trots det så finns det vissa begränsningar för min mage. Jag kan inte äta för fyra fem personer. Nu är jag mätt….mer än mätt! Proppmätt! Helt enkelt jobbigt mätt…och ändå finns det möe pasta kvar…

Dessutom ”glömde” jag att fixa något till. Inte en grönsak! Snacka om att vara uppslukad. Men ketchup och riven ost funkar ju också. Och nästa gång vet jag hur jag skall göra…lagom torr pasta i lagom stor mängd….och så skall pastan serveras med en god pastasås lagad på fina färska ”hemgjorda” grönsaker.

I köket finns fortfarande kokt färsk pasta….i klumpform. Rätt möe till och med. Nån som har någon idé om vad man kan laga av det? Går det att steka…??

Jag hoppas min make gillar kall hemgjord färsk pasta….i klumpform…..annars gör nog hönsen det   😉

Skogspromenadsårstid

En solig höstdag är som gjord för promenad ute skog och mark liksom för att plocka in utemöblerna, redskap, krukor och annat som fortfarande finns kvar i trädgården. Idag lyckades vi klämma in båda aktiviteterna och jag känner mig väldans nöjd…med båda. Roligast var förstås promenaden tillsammans med make, mor och mors hund.

Längs skogstigarna i Valle härad klev jag först, ledd av en ivrig hund som inte kan tänka sig att gå annat än först, föjlt av maken med fikakorgen och mor som traskade sist. Efter att gått en bra bit  intog vi kaffet och äggmackorna på stående fot. Vi lyckades inte hitta vare sig sten eller stubbe som var stor eller torr nog att sitta på. Maken och jag skulle klara av att sitta på platta marken men mor har kommit till åldern att hon inte skulle komma upp. Men ståfika gick bra det med.

Typ 50 meter efter fikapausen i skogen passerade vi en grillplats med bra sittmöjligheter…men det visste vi inte då när vi öppnade kaffetermosen.

Här nedan kommer några bilder från förmiddagens promenad i skog och mark kring Höjentorps slottsruiner i Valla Härad i Skara kommun. Har ni vägarna förbi så kan jag varmt rekommendera en vandring där. Däremot blir det inga bilder från eftermiddagens inplockning av utemöbler….ni kan säkert föreställa er hur det såg ut. Inte så spännande…

Informationstavla om slottet

Naturreservatet kring slottsruingen är en mycket intressant plats på många sätt, inte bara för att här har stått ett slott som brann ner nån gång på 1700-talet. Utan även för att det är ett geologiskt intressant område med sina formationer från inlandsisens avsmältning, ett sk dödislandskap eller kamelandskap (kame uttalas kejm). Kuperat är bara förnamnet…minst sagt. Och det finns mer än en sjö….

Ett ytterligare stort plus för området är att det ligger helt nära Varnhems klosterkyrka med sitt mysiga café, inrymt i ett äldre trähus. De kan bland annat erbjuda gott hembakt fikabröd och lyxigt god fisksoppa. Idag fokuserade vi på fikabrödet…mmm…

Vi avslutade naturligvis promenaden med en andra fika. För inte kan man fika för mycket en solig höstdag.

Här kommer utlovade bilder…

Vem tittar på vem??

Mors hund släcker törsten

 

Vi avslutade med fika på Varnhems klostercafé. Mysigt och gott...