Mer kirskål i maten

SONY DSCDet är verkligen härligt att åter kunna skörda grönt. Den här gången gjorde jag ugnspannkaka på nyplockad kirskål och nässlor. Det blev gudagott.

Ungefär så här gjorde jag!
Jag plockade med mig en hink och grabbade tag i maken och sen traskade vi ner till slänten bakom ladugården. Där plockade vi så mycket kirskål och nässlor som vi trodde vi behövdes till pannkakan.

Åter i köket sköljde jag kirskålen och nässlorna i kallt vatten och förvällde dem därefter i lättsaltat vatten.

Medan det kokade upp så blandade jag till en pannkakssmet på vetemjöl, majsmjöl, mjölk och ägg. Jag kryddade med salt, peppar och lite dijonsenap.

SONY DSC

I en smörad djup plåt bredde jag ut de förvällda örterna, blandade i bondbönor, vilka jag hittade i frysen, samt en näve pumpafrön. Över grönsakerna hällde jag pannkakssmeten, rörde om lite försiktigt, och så in i ugnen.

Där fick pannkakan vara tills den stelnat och fått fin färg, vilket tog ca 20 min i 180 C.

Det blev obeskrivligt gott. Det gick inte att sluta äta…..

Fikatour i Skaraborg

I går var det gråväder med blåst och regn i Skaraborg. Vad passar då inte bättre än att sätta sig gamla Volvon och köra oändligt långsamt runt på småvägar och spana in gamla hus och, kanske viktigast av allt, göra trevliga fikastopp.

Första fikastoppet blev på ett café i Lidköping som har anor från 1800-talet. Tyvärr noterade jag inte vad caféet heter men det ligger i ett hörn av torget i Lidköping. Det var deras otroliga serveringsdisk som avgjorde valet av café. Snygg tycker jag och fick oss att tänka på Ungerns otroliga caféer.

Vi fikade loss ordentligt, maken och jag, och ägnade en timme åt att äta och läsa. Att sitta på café med varsin bok är ett nöje som vi båda uppskattar.

Efter Lidköping tog oss bilen uppför Kinnekulle, där vi gjorde ett snabbt stopp i Hällekis. I Forshem stannade vi till för att kolla in medeltidskyrkan och i Mariestad åt vi en god lunch. Sen bar det av österut igen och innan vi körde in i Tidan tog vi en titt på Sveriges enda täckta träbro. I Tidan och stannade Volvon framför konditoriet. Det var dags för dagens andra fika.

Om fiket i Lidköping gick i gammal 1800-tals stil så gick detta konditiori i 50-talsstil. Och det med besked!

Huset och skylten är helt underbara och deras vaniljbullar var nästan väl underbara. Sällan skådat så mycket vaniljkräm i en vaniljbulle. En enormt tung bulle med bara ett tunt skal av bulle…och resten kräm. Jag klarade halva bullen, sen fick maken resten. När bullarna var uppätna hamnade vi i vaniljbullekomat….totalt utslagna.

Om du anser att vaniljbullar överlag har för klent med vaniljkräm åk till konditoriet i Tidan….du lär inte bli besviken…bara oändligt mätt.

Skyddat och ombonat….inom ett par år eller två…

När vi flyttade in i vårt hus för dryga åtta år sedan så fanns det bara ett blomsterland, i och för sig stort, några fruktträd, även de tämligen stora och gamla, en vit buskros, samt tre enorma askar och en uråldrig fläder, men i övrigt en stor tom gräsmatta. Jag har inget emot vår gräsmatta men det kändes för öppet och oskyddat ut mot fälten och byvägen för att passa mig.

Under de första åren fyllde jag på med några stora blomsterland samt gjorde om ett större hörn av gräsmattan till grönsaksland och kryddland, och fyllde på med rabarber och bärbuskar. Men det kändes ändå tämligen öppet. Visst är en del perenner höga men inte skyddar de så värst mycket mot insyn och vind. Så för att råda bot på öppenheten har jag planterat kontinuerligt under alla åren som vi bott här. Och nu börjar det ge resultat.

När vi flyttade in fick vi en två decimeter ”hög” lönn som nu efter åtta år faktiskt är ett träd på dryga fem meter. Jag tycker lönnar är fina och igår planterade jag ytterligare en lönn, denna var hela dryga tre decimeter. Så om åtta år skall det väl stå ett träd där om inte haren äter upp det eller maken kapar det jäms med marken när han far runt med gräsklipparen. Har ju hänt förr….några gånger….

Under den första sommaren grävde vi upp några små syrenbuskar som växte mer eller mindre vilt i slänten bakom ladugården och grävde ner dem utefter maskinhallsväggen för att mjuka upp den stora fönsterlösa väggen. Syrenerna är i dag stora och fina och blommar rikligt varje vår.

Längs byvägen har jag planterat sju hängsyrener och en paradisbuske samt två rödbladig prydnadsträd. Buskarna har jag sått, vilket inte är att rekommendera om man önskar sig snabbt resultat, men nu börjar de äntligen ta höjd och göra nytta som inramning till vår stora gräsmatta. I år blommar paradisbusken något så otroligt mycket. Fint, fint….

För några år sedan hittade mor två ”träd” som självsått sig i hennes balkonglådor. Det ena visade sig vara en björk som sen den kom till oss helt ofrivilligt i många år har fått bo i en kruka. Den har knappt vuxit mer än några decimeter under sitt krukliv. Jag visste helt enkelt inte riktigt var jag skulle plantera den, men i går fick den äntligen flytta ur sin trånga kruka och hamnade snett framför hönshuset. Björkar skall ju vara törstiga och vi hoppas på att den skall hjälpa till att hålla torrt i makens mekgarag, som finns under hönshuset. Där har vi tidigare haft lite problem med för högt vattenflöde i marken på våren.

Den andra självsådda trädet från mors blomlåda var en sälg. Den har inte världens snyggaste växtsätt men den fyller sin funktion som insynsskyddare och jag har planer på att beskära kronan så den får ett mer intressant utseende.

För ett par år sedan flyttade vi en liten alm från snåret bakom ladugården och placerades den i rad med den lite större lönnen, längs infarten till vår gårdsplan. I år har den skjutit ordentligt i höjden och för att göra den mer trädlik klippte jag bort de nedre grenarna. Men den har ännu en bra bit kvar till att få kallas träd…

Det finns faktiskt träd och buskar som vi har lagt pengar på  😉

Förutom de två rödbladiga prydnadsträden som jag nämnde ovan har vi har köpt två plommon och två päronträd som vi har grävt ner, en hyfsat samlat, i den ena delen av vår gräsmatta. Det ser nu ut som början på en fruktlund. Det senaste tillskottet, ett gråpäron, köpte jag i dag tillsammans med två rödbladiga prydnadsbuskar, en perukbuske och en spirea.

Perukbusken fick göra sällskap med hängsyrenerna och paradisbusken längs byvägen och spirean gör sällskap med den nya lönnen, som jag nämnde tidigare, och fläderbusken som maken fick i present i helgen. De tre är placerade fritt i gräsmattan för att så småningom bidra till nån form av rumsindelning av gräsmattan mellan den öppna gräsmattan och området med fruktträd.

Jag höll visst på att glömma en mörk fläder och en japansk lönn som vi planterade för ett antal år sedan för att dölja brunslocket till vår trekammarbrunn. Flädern är riktigt stor medan lönnen är tämligen liten, men lysande röd. Och inte blev den större av att den fick fungera som harmat under förra vinterns långa och bistra kyla. Tur att snön dolde en del av busken för annars lär den inte överlevt vintern…

Det här blev visst en lång berättelse, ha överseende, om mitt långsamma och tämligen ostrukturerade arbete att få vår trädgård att bli mer lummig och ombonad. Kanske inte helt oplanerat, trots allt, för varje buske och träd som hamnar hos oss får en väl vald plats att bo på. När platsen skall utses springer jag runt och kollar från alla våra favoritsittplatser i trädgården och försöker hitta den plats som ger mest insyns- och vindskydd.

Det behövs några år till för att alla planterade träd och buskar skall få önskad volym, men då kommer det vara väldans mysigt och ombonat i vår trädgård. Och får jag för mig att köpa ytterligare en buske eller träd så går det bra för gräsmattan är stor och det finns fortfarande gott om plats…

Vackra Skaraborg sett från en Volvo 745 i långsamma 50 knyck…

Maken och jag har tagit två dagars semester från hus och fix. Och planerar för ytterligare en långsam dag. Vilodagarna har varit minst sagt välbehövliga efter några intesiva veckor med festförberedelser och en månad med grönsakslandsgrävande.

Vi har inte varit långt borta utan åkt runt på de minsta vägarna i Skaraborg. Vi har kört oändligt långsamt och tittat på söta hus, söta kor och ännu sötare rådjurskid…och mycket annat som man kan få syn på när man åker runt i ett sommarvackert Sverige i en Volvo 745.

Här kommer några bilder…

Smala grusvägar i ett sommargrönt och sommarskönt landskap…
Vi körde förbi många gårdar som låg utefter slingrande vägar

Vi hittade ett brännvinsbränneri….

Jag var inte tillräckligt snabb med kameran utan rådjuret med sitt kid hann nästan försvinna helt innan jag tog mitt kort. Men vägrenen är fin den med, i sin blomsterprakt…