70-talsmönster

Jag gillar gamla syböcker, jag är synnerligen svag för 70-talsmode och jag har verkligen inget emot att klä mig androgynt. Och tänk! Jag har en bok som förenar allt detta. Lycka!

Boken Sy herrkläder är skriven av Inger Bäversten och utgiven på ICA förlaget 1975. Så snyggt och med helt underbara modeller och bilder!!

En liknande skjortjacka, eller safarijacka som den kallas i boken, är jag tämligen sugen att sy. Jag har i och för sig en mockaskjorta, köpt på loppis, som är ganska så lik….

Jeans med utsvängda ben är bara ett måste i min garderob. Jag har flera, dock sydda utifrån mina egna mönster….

En midjekort jacka är väldans 70-tal för mig. Något liknande har jag inte i min garderob, så det kanske blir ett syprojekt för sommaren?! Vi får se…

Och inte nog att boken är helt underbar med sina modeller och syprojekt, den är också väl behållen. Boken har till och med alla mönsterarken kvar.

I och för sig tror jag inte att jag kommer använda mönstren rakt av. För att få bra passform kommer jag att utgå från mina grundmönster när jag konstruerar modellerna. Men det alltid spännande att läsa av mönster för att se hur de har tänkt och löst snitt och passform. I synnerhet på lite äldre mönster där passform utgick från andra ideal och mode än i dag.

Nämnde jag att jag är lycklig över att ha hittat boken….??

Loppisduk blev stickpåse

SONY DSC

Jag behövde en ny stickpåse till mitt nya stickprojekt. Och till skillnad mot sticket som påsen skall vara hem åt var detta verkligen ett enkelt och snabbt projekt.

Jag sydde påsen helt enkelt av en lagom stor löpare. En loppisduk som fick nytt liv och ny funktion. Jag gillar återbruk!

Först sydde jag kanaler, en i var ände på duken, för bandet som skall dra ihop öppningen på påsen. Därefter vek jag löparen på mitten och sydde påsens kanter. Busenkelt!

På cirka fem minuter hade jag en praktiskt stickpåse för mitt senaste inte fullt så ”praktiska” stickprojekt.

Köttfria dagar…

SONY DSCI förordet till Grönsakers användning i hushållet mm, skrivet 11 oktober 1926, förespråkas köttfria dagar på veckomatsedeln. Inget nytt under solen, med andra ord. Bara lite otidsenligt formulerat med husmödrar och andra lite ålderdomliga ord, men bortsett från det kan man känna igen sig kring dagens debatt om köttfria dagar.

Några rader från förordet:

”Författarinnan har icke velat göra boken till en kampskrift för helvegetarismen, utan desto mera som en uppslagsbok för alla svenska hem. Efterhand som husmödrarna hunnit bekanta sig med boken skulle undertecknad vilja tillråda dem, att inlägga en eller flera köttfria dagar på veckomatsedeln. Detta praktiseras mycket av fördomsfria husmödrar i Tyskland med bästa resultat.

Även nationalekonomiskt sett vore det till landets bästa, om vi kunde hämta en större procent av födoämnen än hitintills från frukt-, grönsaks- och sädesodlingen.”

Kokboken hittade jag på en loppis för ett litet tag sedan. Fjärde upplagan av Fru Anna Olsson kokbok, från 1934, som jag köpte för 30 kr. Då det begav sig kostade boken 1.50 kr.

Det är en helt underbar liten kokbok, med hela 351 recept, plus de 14 recepten som kom med den fjärde upplagan. Några glassiga bilder hittar man däremot inte. Till skillnad på dagens kokböcker som har ett annat fokus och upplägg, med mindre antal recept men med desto fler stämningsbilder.

Har inget emot bilder men föredrar trots allt det praktiska anslaget som den här kokboken har. Den är verkligen skriven för att hjälpa den som vill laga vegetariskt.

Här kommer lite bilder med recept från kokboken:

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

De enda bilderna i boken fanns som en reklamsida längst bak i kokboken.
De enda bilderna i boken fanns som en reklamsida längst bak i kokboken.

 

Oplanerade loppisfynd

På inköpslistan stod det sköna läsfåtöljer till ”biblioteket” och ett litet skrivbord till samma rum, samt lampor och mattor, men det blev istället en badrumsspegel, en liten duk och, faktiskt, en matta. Inte många ”rätt” på den inköpsrundan kan man ju tycka, men det är ju lite charmen med att handla på loppis. Man hittar inte alltid det man tänkt sig, istället blir det annat.

Duken som vi köpte var inget köp av större behov av, men den gör sig fint i vårt 50-, 60-talshörn på andra våning.

Badrumsspegel däremot är något som vi kommer att behöva köpa när det blir dags att ta tag i badrummen då inredningen från brunorangea 60-talet skall ut. Spegeln var inget som stod på önskelistan just nu för badrummen är rätt långt fram i tiden. Först skall vi renovera hallarna och ändra hela planlösningen på andra våning. Så med andra ord….badrum är långt fram i tiden.

Men hittar man en oooootroligt söt spegel som skulle passa finfint i ett badrum så var det ju bara att slå till. I synnerhet om den kostar 50 kr. Och när det är dags att sätt upp spegeln på inköpslistan hittar vi kanske bara fina läsfåtöljer och små skrivbord. Nu hänger spegeln i sovrummet i väntan på badrumsrenovering.

Spegeln har kanske inte suttit i ett badrum och jag vet inte heller åldern på den men jag är övertygad om att den kommer att passa långt bättre än nuvarande inredning. Även om badrummen kommer att vara fullt moderna så hade vi tänkt att badrummen ändå stilmässigt skall vara anpassade till huset ungefärliga ålder.

Naturligtvis kommer det inte bli ett badrum som det såg ut på 20-talet i ett trähus på landet, för de hade helt enkelt inte de badrum som vi vill ha idag. Men det gör ju inget om spegeln har en känsla av en tid som varit…och en tid som var före 60-talets bruna plastmattor och obligatoriska bidé.

Vi hittade ju faktiskt en sak som stod på inköpslistan – matta. Vi letar efter mattor till flera av våra rum. Golven är kalla och då är mattor väldans skönt att gå på. Dessutom ser det fint och ombonat ut.

Nu hittade vi en matta som fick bo i vårt ”kontor”. Mattan ligger inklämt mellan gästsängen och ett gäng gipsskivor som står lutade mot våra skrivbord. För tillfället fungerar kontoret även som uppställningsplats för byggvaror och bockar inför renovering av hallen och trappan upp till andra våning. Inte jättesnyggt och skrivborden suckar djupt över den tunga och oväntade belastningen från sidan. Men förhoppningsvis skall skivorna snart sitta på plats på väggen i hallen istället.

Få se vad vi hittar nästa gång vi besöker Pingstkyrkans loppis inne i stan….

Ny dyna i kökssoffan….äntligen!

Det tog sin lilla tid, kan man lugnt säga. Kökssoffan hittade vi på Pingstkyrkans loppis (var annars?) redan i februari tidigare i år. En helt underbar kökssoffa som passar perfekt i vårt kök och för våra rumpor. Och för våra ryggar.

Jag har tillbringat många timmar på rygg i kökssoffan sedan den hamnade i vårt kök. Med en bok eller tidning i händerna har jag trivts extra bra med soffan. Med en dator på magen går det alldeles utmärkt att besöka bloggvänner, surfa runt, kolla och läsa. Hur mysigt som helst.

Men!

Men så var det där med dynan. Fula dynan. Kökssoffan kom med en dyna i gräslig fulbeige nyans i ett minst lika gräsligt möbelplyschtyg, eller vad det nu kan heta. Dessutom hade dynan inte samma mått som sofflocket. Märkligt?!

När kökssoffan hamnade i vårt kök så var min tanke att den detaljen skulle åtgärdas ganska så snart, snabbt och enkelt. Men det blev som så ofta. Saker och ting drar ut på tiden av en eller annan anledning.

Jag vet var man kan köpa skumplast på löpmeter. Så inget problem. I en affär i Göteborg finns det mesta i dyn- och madrassväg. Men affären ligger i en annan del av staden än var jag jobbar och då vart det plötsligt väldans svårt att ta sig dit….eller nåt. Till slut fick jag i alla fall köpt en dyna och då kom nästa moment. Hitta lämpligt tyg.

Trodde det skulle vara den lättare delen. Men tiden gick och jag kunde varken komma på vad jag ville ha för tyg, eller rättare sagt vilken färg och mönster tyget skulle ha. Att det skulle vara ett kraftigare bomullstyg hade jag rätt klart för mig.

Men det var som sagt inte så enkelt som jag trodde. Nu har jag i och för sig inte lagt ner så värst mycket tid på att leta efter önskat tyg men de försök jag gjorde gav inget resultat.

Och efter ett tag så blir man, som bekant, van vid det mesta. Att kökssoffan har en dyna som är för liten och är klätt i ett gräsligt fulbeige tyg upphörde jag nästan att se efter några månader. Jag har till och med (nästan) vant mig vid att den tunna dynan alltid korvar sig och glider runt på sofflocket. Det blev liksom en del av kökssoffan. Det skulle helt enkelt vara så.

Men!

Inte ville vi ha en fulbeige, korvig, tunn, illa passande dyna i vår fina kökssoffa som passar så fint till vårt fina kök. Nej, nej!! Inte en chans!

Till slut fick jag tummen ur och besökte Gårda textil, igen, och denna gång tog jag mig lite längre tid att leta runt bland en oändlig mängd rullar med tyger. De har hur mycket fina tyger som helst, men allt passar liksom inte till vår köksoffa. Och det är ju alltid enklare att leta om man har en hum om vad man letar efter. Mer än att tyget skall passa i vår kökssoffa. Men vilken färg? Enfärgat eller mönstrat? Hmmm….hmmm..

Till slut hittade jag ett rutigt tyg i olika gröna nyanser som jag trodde skulle funka ihop med färgerna i köket. Bästa hade väl varit om jag fick med mig en provbit hem och kollade, men med tanke på hur ”road” jag är av att springa i affärer och med tanke på hur lång tid det redan hade tagit kände jag att det var bäst att slå till på ett par meter. Det fick helt enkelt passa…

Färgen på tyget funkar fint. Inte helt ton i ton med färgerna i köket men jag gillar när det inte är för färgmatchat. Det får gärna se lite spontant ut. Blir lite mer levande då. Så jag är nöjd med köpet beträffande färgerna. Att tyget är rutigt har jag ännu inte bestämt mig om jag gillar, riktigt, men det löser sig säkert med tiden…

Nu hade jag både dyna och tyg. Då kan det ju inte ta så lång tid att få en fin dyna i fina kökssoffan, kan man ju tro. Men inte då…

Tyget behövde krympas, vilket tog sin lilla tid att få gjort, och så behövde jag köpa dragkedjor för det glömde jag helt bort att köpa i tygaffären. Dessa små detaljer plussade på tiden med ett par, tre veckor.

Men!

Nu har faktiskt finfina kökssoffan en grönrutig dyna, i passande storlek! Äntligen!! I går fick jag till det där sista…själva sömmandet. Och det var det minsta ”problemet” i hela kedjan från inköpt soffa med ful dyna till soffa med fin dyna. För att sy är långt mycket lättare än att hitta motivationen till att springa runt i affärer och leta dyna och matchande tyg.

Nu skall jag bara fixa till kuddarna. Få se hur lång tid det tar….?!