70-talsmönster

Jag gillar gamla syböcker, jag är synnerligen svag för 70-talsmode och jag har verkligen inget emot att klä mig androgynt. Och tänk! Jag har en bok som förenar allt detta. Lycka!

Boken Sy herrkläder är skriven av Inger Bäversten och utgiven på ICA förlaget 1975. Så snyggt och med helt underbara modeller och bilder!!

En liknande skjortjacka, eller safarijacka som den kallas i boken, är jag tämligen sugen att sy. Jag har i och för sig en mockaskjorta, köpt på loppis, som är ganska så lik….

Jeans med utsvängda ben är bara ett måste i min garderob. Jag har flera, dock sydda utifrån mina egna mönster….

En midjekort jacka är väldans 70-tal för mig. Något liknande har jag inte i min garderob, så det kanske blir ett syprojekt för sommaren?! Vi får se…

Och inte nog att boken är helt underbar med sina modeller och syprojekt, den är också väl behållen. Boken har till och med alla mönsterarken kvar.

I och för sig tror jag inte att jag kommer använda mönstren rakt av. För att få bra passform kommer jag att utgå från mina grundmönster när jag konstruerar modellerna. Men det alltid spännande att läsa av mönster för att se hur de har tänkt och löst snitt och passform. I synnerhet på lite äldre mönster där passform utgick från andra ideal och mode än i dag.

Nämnde jag att jag är lycklig över att ha hittat boken….??

Att få tiden att räcka till och några tankar om inspiration

Den som har följt mig ett tag lär knappast missat att jag gillar att sy mina egna kläder. Här kommer ett blogginlägg om hur jag får tiden att räcka till och några ord om hur jag får min inspiration. Alla har inte samma intresse för sömnad, men jag tror ändå många kan känna igen sig i känslan av att tiden inte räcker till för sina intressen och hobbys. Även känna igen sig i känslan när inspirationen flödar.

Det där mad att sy går lite i perioder för mig. Symaskinen kan stå tyst i sitt hörn i månader då jag inte har någon tid eller ens inspiration för att sy, men sen så har jag ”plötsligt” tiden igen. Inte så att jag sitter hela dagar i sträck men tillräckligt med tid för att det skall bli ett resultat. Även kortare pass vid symaskinen ger resultat. Till slut!

Och som alltid handlar det mest om vad man priorieterar. Tiden finns, men ibland måste man välja bort för att få tid för det man verkligen vill göra. Det gäller i synnerhet om man har många intressen eller lite tid över. Jag har med åren blivit allt bättre på att prioritera och välja bort.

Nu är jag verkligen inne i en sömnadsperiod, minst sagt. En ovanligt lång sömnadsperiod. Sedan början av 2012 har det blivit riktigt mycket sytt. Det är nästan så man kan säga att syinspirationen är konstant närvarande numera.

Jag tror det började när jag verkligen kom till insikt om att även 15 – 20 minuter vid symaskinen gör att jag får ett färdigt plagg. För syr man 20 minuter var och varann dag så ger det resultat. Och det går fortare än man tror att få sömnadsprojektet klart trots korta stunder vid symaskinen.

Beroende på vad jag syr och hur många minuter jag sitter vid varje sypass kan jag få klart ett plagg på en eller två veckor. Och syr man klart ett plagg varannan vecka så blir det 26 plagg på ett år!! Så mycket syr jag inte men den insikten har gjort att jag fått ro i mitt syende och känner att jag har tiden, trots allt. Även om det bara blir en kvart vid symaskinen på kvällen efter en lång dag på jobbet.

Och den insikten har lett till att jag fått sytt klart oändligt många fler plagg de senaste två åren än jag någonsin drömt om kunde vara möjligt.

Så nu flödar sömnadsinspirationen nästan konstant och idéer till det jag vill sy går jag och bär på jämt. Jag skissar och funderar och hittar min inspiration både här och där. Jag gillar den här delen i mitt skapande otroligt mycket. Att få fundera, klura och forma i min skalle är rena lyckopillret för mig.

Även om de flesta idéer inte hinner bli verklighet så måste några få bli det, annars blir inspirationen snarare en belastning än ett lyckopiller. Får jag inte utlopp för några av mina idéer, utan bara bär på dem i min skalle, gror istället en känslan av frustration – att inget blir gjort. Så har det varit i perioder, men inte de senaste åren, för nu har jag fått sytt tämligen många av mina idéer.

En viktig bit i skapandeprocessen är att jag har ett tyg som jag gillar. För att veta vad jag vill sy av tyget behöver jag känna på kvalitet, fall och struktur, även färg och mönster påverkar. Tyget självt är många gånger den största inspirationskällan till vad jag vill sy av det – till skapandet av modell.

Jag tittar och känner på tyget och i mitt huvud ploppar det upp idéer vad jag vill göra av det. Får jag inga idéer så är det oftast för att tyget inte faller mig i smaken. Gillar jag tyget så brukar problemet snarare vara att jag får för mycket idéer och inte kan sålla. Då händer det att tyget blir liggande tills ”rätt” idé föds i min skalle.

Det omvända tycker jag är svårare. Det vill säga att hitta ett tyg till en färdig idé kan nästan vara omöjligt. Har jag en idé till en jeans-kjol så är det väl tämligen enkelt, för jeanstyg vet jag att jag kan få tag i och jag känner till tygets kvalité. Men har jag en idé om att tyget skall ha en viss färg, struktur eller känsla slutar det ofta att jag går där och letar och letar utan att hitta tyget som passar för min idé. Då är det bättre att först ha tyget och sen komma på vad jag vill göra av det.

Därför vill jag alltid ett litet förråd med tyger, så jag har något att känna och klämma på. För jag gillar när idéerna flödar…..