>Gräset är grönast…

>För hönorna gäller verkligen att gräset är grönare på andra sidan stängslet….eller snarare….på andra sidan stängslet finns gräset. För i hönsgården är det renätet och renkrafsat på allt grönt förutom några ruggar med nässlor. Men idag, och möjligen i några dagar till, finns det faktiskt grönt och växande gräs även inne i hönsgården.

Grässvålen som jag grävde upp tidigare idag för att utöka blomsterlandet lade jag ut som en grön liten matta inne hos hönsen. Först hamnade tuvorna på den stora komposthögen, men så kom jag på att det finns några som tycker väldigt mycket om gräs och då i synnerhet i kombination med insekter och andra småkryp, vilket det lär finnas gott om i gräset eller i medföljande jord.

Tyvärr fick jag aldrig se dem gå lös på grästuvorna för hönorna var först minst sagt misstänksamma till den gröna lilla plätten och vägrade titta närmare på den. Nästa gång jag besökte hönsgården vara alla hönorna inne. De hade nattat in och satt alla på rad på översta pinnen. Men grästuvorna var nu allt lite tovigare än innan så hönsen hade nog vågat sig fram till det gröna för att krafsa fram godsakerna….

>Varför självhushållning?

>Varför väljer man att lägga tid och arbete på att odla sina egna grönsaker? Varför har man höns för att bli självförsörjande på ägg och till viss del även på kött? Varför sylta, safta, baka och laga all sin mat själv? Istället för att gå till närmaste livsmedelsaffär och köpa vad som erbjuds där av råvaror, halvfabrikat och färdiglagat…för det skulle ju vara enklast och billigast….eller?!

För vår del finns det flera anledningar till att vi vill bli så självförsörjande som möjligt. Det handlar väldigt mycket om att vi vill leva ett så hållbart liv som möjligt med en så liten belastning på jordens ändliga resurser och på vår miljö och hälsa som vi kan. Men det är även som en stark reaktion mot hur kött och ägg produceras i ”fabriker” där djur inte längre har ett egenvärde och som ett sätt att till viss del slippa ifrån matindustrins fuskande – där inget verkar heligt annat än maximerad vinst.

Men även utan dessa tungt vägande skäl känner jag en stark och svårdefinierad tillfredställelse av att odla våra egna grönsaker, att ha höns för att få färska ägg och att ta vara på det som vi producerar. Jag har svårt att sätta ord på denna känsla…mer än att jag blir så himla glad och lycklig av att ”umgås” med våra hönor, av att se hur det växer i landen….

Alla ni som odlar och har djur för husbehov…vad är era drivkrafter?

>Pinnsittarhönor

>

Två av hönorna, Berit och Öt, är riktiga pinnsittar-hönor...de går knappt ut i hönsgården utan sitter helst inne på sin pinne. Vet inte varför…de har alltid varit sådana….men med tanke på hur mycket de övriga hönor uppskattar att vara ute och krafsa runt i jorden så tycker jag deras beteende är något märkligt. Tycker lite synd om dem, för de ser ut att ha det så tråkigt på sina pinnar.

Och som resultat av att de inte är ute och krafsar runt i jorden som de övriga hönorna så slits inte deras klor och näbbar så mycket som de borde utan de behöver manikyr med ojämna mellanrum. Att klippa deras klor har jag gjort några gånger och går lätt som en plätt med en avbitartång men att fixa deras näbbar var första gången idag. Och det har jag verkligen inte sett fram emot att behöva göra.

Men även det var lätt som en plätt med hjälp av en nagelsax. För näbbtippen, som vuxit sig för lång, var som en nagel och klipptes lika lätt…skönt. Jag klämde fast hönan under armen och höll fast huvudet med vänsterhanden…knips, knips…och det hela var fixat. Och hönorna var så lugna, så lugna…och som avslutning släppte jag ut dem i hönsgården och de var faktiskt ute hela eftermiddagen 😉