>Underbara morgon

>I några dagar har det blåst så hiskeligt att ingen har velat sticka ut näsan, nosen eller näbben, men i dag var det helt vindstilla. Kallt men lugnt. Och jag fick en helt underbar morgonpromenad runt på gården.

Men i går var jag inte ute mycket och inte katten Felix heller. Varje gång han suttit vid köksdörren och velat ut har han tittat surt på mig när jag öppnat dörren för honom. Han stannade innanför ytterdörren och duckade när han hörde hur det blåste och ven kring husknutarna. Blängde anklagande, som om det var jag som styrde över vinden, och vände i dörren och gick in igen. Så har vi hållit på i dagarna två. Men idag tvekade Felix inte en sekund utan rusade ut och när jag nu tog min morgonrunda hittade jag honom bakom ladugården spanandes in i buskarna. En mus kanske?

Jag började min runda med att gå till hönshuset med den ratade kattmatten. Inte heller hönorna har velat vara ute de senaste dagarna, därför tog jag direkt sikte på hönshuset istället för hönsgården, men när jag skulle öppna dörren hörde jag kacklandet och galandet från hönsgården. De var ute! Såklart det var ju vindstilla idag. Så jag gick runt hönshuset till hönsgården och fann ett gäng smutsgrå hönor. Tydligen hade de tagit igen de två innesittardagarna med ett ordentligt sandbadad. Därav den enhetliga färgen på de annars olikfärgade hönorna.

Hönorna tackade katterna för deras kräsenhet och glufsade i sig den ratade kattmaten. Tupparna stod som vanligt i bakgrunden och lät hönorna äta i fred. Det vara bara ”innesittarhönorna” som missade kalaset. De går ju inte ut vare sig det blåser eller ej.

Efter hönsgårdsbesöket kollade jag in en nöjd Felix som satt i slänten bakom ladugården och spanade in i buskarna. Jag tittade på honom och lyssnade på den otroliga kören som satt uppflugna i träddungen nedanför slänten. Vilken repertoar dessa småfåglar har. Helt underbart. Jag blev helt varm av lycka av att höra deras sång. Ljuvligt. Även fasantuppen verkade nöjd över den vindstilla morgonen för han gol så grant i dungen nedanför slänten, bakom ladugården.

På väg upp till huset passerade jag vårt stora vårdträd, en ståtlig ask, och i den satt hela flocken stare och spred vårkänslor med sin sång. Starar påminner mig väldigt mycket om mitt barndomshem där vi hade stora fina almar fulla av starar och deras starbon. Men då var starflockarna mycket större än de är nu….men det tänker vi inte på nu. För nu är det underbaraste, lugnaste vårmorgonen på länge.

Och på väg bort till en grönsakslandet såg jag en hare som förskrämt sprang iväg mot och över fälten, genandes över gårdsplanen. Än har haren inte så mycket att hämta i grönsakslandet, tänkte jag när jag gick till grönsakslandet, för där har det ännu inte kommit upp så mycket grönt. Det är endast fjolårets persilja och svartrot som har blad nog för att vara intressant för en hungrig hare, om de nu gillar persilja eller svartrotsblast.

Efter min titt i grönsakslandet var det dags för frukost. Jag hoppas det fortsätter att vara vindstilla hela dagen för jag vill ut igen…ut och gräva i mina land!

>Väntar och väntar…

> Förra året ruvade hönorna fram flera kullar med kycklingar men i år verkar inte en enda höna intresserad av att lägga sig på ägg. Inte ens hönan Börta Bengtsson som är den som ruvat fram flest kullar verkar bry sig om att ens kolla in redena och äggen som ligger där. Så jag väntar och väntar…

Jag längtar efter få se små dunbollar i hönshuset och se hur de växer och hittar sin plats i flocken. Dessutom skulle vi vilja ha fler hönor för att få större produktion av ägg och inte minst för att få fler hönor till våra fem tuppar. Än är det ju bara tidig vår så förhoppningsvis får hönorna snart vårkänslor och kommer igång med sitt ruvande.

Men vi har faktiskt börjat fundera på att investera i en äggkläckningsmaskin ifall det inte skulle bli några kycklingar. Vi har kollat lite i Högbergas katalog. Är det någon som har några tips om vad man skall tänka på eller vet någon modell som är bra och lagom för ”husbehov”??

>Gräset är grönast…

>För hönorna gäller verkligen att gräset är grönare på andra sidan stängslet….eller snarare….på andra sidan stängslet finns gräset. För i hönsgården är det renätet och renkrafsat på allt grönt förutom några ruggar med nässlor. Men idag, och möjligen i några dagar till, finns det faktiskt grönt och växande gräs även inne i hönsgården.

Grässvålen som jag grävde upp tidigare idag för att utöka blomsterlandet lade jag ut som en grön liten matta inne hos hönsen. Först hamnade tuvorna på den stora komposthögen, men så kom jag på att det finns några som tycker väldigt mycket om gräs och då i synnerhet i kombination med insekter och andra småkryp, vilket det lär finnas gott om i gräset eller i medföljande jord.

Tyvärr fick jag aldrig se dem gå lös på grästuvorna för hönorna var först minst sagt misstänksamma till den gröna lilla plätten och vägrade titta närmare på den. Nästa gång jag besökte hönsgården vara alla hönorna inne. De hade nattat in och satt alla på rad på översta pinnen. Men grästuvorna var nu allt lite tovigare än innan så hönsen hade nog vågat sig fram till det gröna för att krafsa fram godsakerna….

>Varför självhushållning?

>Varför väljer man att lägga tid och arbete på att odla sina egna grönsaker? Varför har man höns för att bli självförsörjande på ägg och till viss del även på kött? Varför sylta, safta, baka och laga all sin mat själv? Istället för att gå till närmaste livsmedelsaffär och köpa vad som erbjuds där av råvaror, halvfabrikat och färdiglagat…för det skulle ju vara enklast och billigast….eller?!

För vår del finns det flera anledningar till att vi vill bli så självförsörjande som möjligt. Det handlar väldigt mycket om att vi vill leva ett så hållbart liv som möjligt med en så liten belastning på jordens ändliga resurser och på vår miljö och hälsa som vi kan. Men det är även som en stark reaktion mot hur kött och ägg produceras i ”fabriker” där djur inte längre har ett egenvärde och som ett sätt att till viss del slippa ifrån matindustrins fuskande – där inget verkar heligt annat än maximerad vinst.

Men även utan dessa tungt vägande skäl känner jag en stark och svårdefinierad tillfredställelse av att odla våra egna grönsaker, att ha höns för att få färska ägg och att ta vara på det som vi producerar. Jag har svårt att sätta ord på denna känsla…mer än att jag blir så himla glad och lycklig av att ”umgås” med våra hönor, av att se hur det växer i landen….

Alla ni som odlar och har djur för husbehov…vad är era drivkrafter?

>Pinnsittarhönor

>

Två av hönorna, Berit och Öt, är riktiga pinnsittar-hönor...de går knappt ut i hönsgården utan sitter helst inne på sin pinne. Vet inte varför…de har alltid varit sådana….men med tanke på hur mycket de övriga hönor uppskattar att vara ute och krafsa runt i jorden så tycker jag deras beteende är något märkligt. Tycker lite synd om dem, för de ser ut att ha det så tråkigt på sina pinnar.

Och som resultat av att de inte är ute och krafsar runt i jorden som de övriga hönorna så slits inte deras klor och näbbar så mycket som de borde utan de behöver manikyr med ojämna mellanrum. Att klippa deras klor har jag gjort några gånger och går lätt som en plätt med en avbitartång men att fixa deras näbbar var första gången idag. Och det har jag verkligen inte sett fram emot att behöva göra.

Men även det var lätt som en plätt med hjälp av en nagelsax. För näbbtippen, som vuxit sig för lång, var som en nagel och klipptes lika lätt…skönt. Jag klämde fast hönan under armen och höll fast huvudet med vänsterhanden…knips, knips…och det hela var fixat. Och hönorna var så lugna, så lugna…och som avslutning släppte jag ut dem i hönsgården och de var faktiskt ute hela eftermiddagen 😉