>Jord under naglarna…

> Eftermiddagen har tack och lov även bjudit på långt mer trevligare upplevelser än den upprördhet jag kände när jag läste om hur grisarna behandlas i köttindustrin.

I kväll har det varit härligt sommarvarmt och jag har grejat runt i grönsakslandet och sått fyra sorters morötter, vaxbönor, störbönor och brytbönor samt satt lök. Vilka sorter jag har sått hittar du här

Sen har kålen som jag sådde i miniväxthus i slutet av april fått flytta ut i skuggan på verandan, tillsammans med dahlior och tagetes. Nu skall de långsamt få vänja sig vid solens UV-strålning och till helgen skall de förhoppningsvis hamna i jorden.

Just nu sitter jag på verandan med en kopp te och njuter av att det är vindstilla och alldeles ljummet. Det kom ett stilla, varmt regn förut som fick mig att tänka på högsommarregn….ljuvligt.

>Spanar efter hjärtblad…

> Fru Purjo kollar runt i grönsakslandet och letar efter små livstecken efter det som såtts tidigare i vår. Lite har allt kommit upp även om det ännu är svårt att tro att det om några månader kommer att finnas grönt i överflöd. Och det är nästan ännu svårare att tro på att det som odlas i nio bäddar kommer vara tillräckligt för att vi skall bli självförsörjande på grönsaker under ett helt år.

Men som ”bevis” för att det faktiskt räcker är de bär och grönsakerna som finns i frys, skafferi och källare. Frysta och förvällda kålrötter, broccoli, blomkål, ärtor och bönor i olika varianter finns i frysen så det räcker fram till höstens skördeperiod. Det finns även några påsar av rabarber, hallon och vinbär till vårens muffins och pajer.
Och i skafferiet finns gul lök så det räcker ännu i någon månad och i jordkällaren finns chutney, äpplemos, inlagda rödbetor och syltat squash så det räcker en bra bit in på hösten. Tidigare i vår grävdes palsternackor upp och i jorden finns fortfarande svartrot kvar från förra årets sådd. Så även tidigt på våren, innan jag ens har börjat så, kan vi skörda och få färska grönsaker.

Det känns helt underbart att veta att med en arbetsinsats, som är långt mindre än man kan tro, så får vi grönsaker som är garanterat närodlat och fria från bekämpningsmedel, konstgödsel och annat som man inte vill få i sig tillsammans med sin mat.

Detta är livskvalitet för mig…..

Timjanbusken har fått fint sällskap av en akleja…och tyvärr även gräs…

Pärlhyasinten är blå och fin…

>På önskelistan

>Högt upp på min önskelista finns ett växthus! Precis just nu skulle jag nog säga att växthus står allra högst upp på min önskelista för den kalla hallen räcker inte riktigt till för allt som jag har sått och för alla dahlior som skall väckas till liv inför sommaren. När jag ställde ut miniväxthusen med kålen fick dahliorna åka in i värmen i köket. Få se vad de säger om det.

Stora fördelen med den kalla hallen är just att den är sval samt att fönstret vetter mot söder, men i övrigt finns det inte mycket positivt att säga om hallen. För hallen går även under namnet fula hallen. Tyvärr finns det för mycket annat som behöver fixas med i huset och på gården, varken tid eller pengar räcker till för allt…..inte denna sommar i alla fall. Men sen skall vi ha ett växthus…… och en fin hall 🙂

>Varför självhushållning?

>Varför väljer man att lägga tid och arbete på att odla sina egna grönsaker? Varför har man höns för att bli självförsörjande på ägg och till viss del även på kött? Varför sylta, safta, baka och laga all sin mat själv? Istället för att gå till närmaste livsmedelsaffär och köpa vad som erbjuds där av råvaror, halvfabrikat och färdiglagat…för det skulle ju vara enklast och billigast….eller?!

För vår del finns det flera anledningar till att vi vill bli så självförsörjande som möjligt. Det handlar väldigt mycket om att vi vill leva ett så hållbart liv som möjligt med en så liten belastning på jordens ändliga resurser och på vår miljö och hälsa som vi kan. Men det är även som en stark reaktion mot hur kött och ägg produceras i ”fabriker” där djur inte längre har ett egenvärde och som ett sätt att till viss del slippa ifrån matindustrins fuskande – där inget verkar heligt annat än maximerad vinst.

Men även utan dessa tungt vägande skäl känner jag en stark och svårdefinierad tillfredställelse av att odla våra egna grönsaker, att ha höns för att få färska ägg och att ta vara på det som vi producerar. Jag har svårt att sätta ord på denna känsla…mer än att jag blir så himla glad och lycklig av att ”umgås” med våra hönor, av att se hur det växer i landen….

Alla ni som odlar och har djur för husbehov…vad är era drivkrafter?

>En ny bekantskap…

>Katten Felix är en synnerligen bestämd katt – målmedveten och fokuserad ser han till att få sin vilja igenom. Han kan sura i dagar om jag missar att hälsa på honom på ”rätt sätt” det första jag gör på morgonen. Då skall jag tala om hur fin han är, upprepade gånger pussa honom mellan öronen och klia honom i nacken. Har jag gjort allt rätt får jag några generösa nosstrykningar över näsan, vilket jag tycker är rart….förutom just nu på våren…när han tappar vinterpälsen. Det blir gärna lite väl möe katthår i ansiktet av en morgonhälsning….

Felix är som sagt en katt med egen vilja och ligga i knät hör inte till de saker han uppskattar, men han ligger väldigt gärna väldigt nära…eller rättare sagt precis där jag har mitt fokus. När jag sitter vid datorn är tangentbordet en sådan eftertraktad plats. För att inte såra Felix får jag lite försiktigt skjuva honom åt sidan…för annars lär det inte bli några nosstrykningar…

Förutom att vara rädd om Felix självkänsla har jag idag kört ett lass koskit till grönsakslandet, som jag myllade ner i jorden. Sen blev det en rad med svartrot och en rad med haverrot. Haverrot är en helt ny bekantskap, i min korta grönsaksodlarkarriär, som det skall bli spännande att lära känna. I Runåbergs underbara frökatalog står det att…

”Haverroten är en mycket gammal tvåårig kulturväxt i den stora korgblommiga familjen. Haverroten påminner om sin nära släkting svartroten, förutom att roten är blekgul, mera morotsformad och blommorna purpurröda, istället för gula.”

Tydligen skall den smaka bäst efter ett par frostnätter och den kan, liksom svartroten, övervintra i jorden. Bara man skördar den innan den börjar blomma.

För att markera var jag har sått sticker jag ner etiketter som jag klippt ut ur plastbyttor. Kanske inte snyggaste etiketterna men de fyller sin funktion och plastburkar för till exempel yoghurt, keso eller glass får man ju i överflöd av.