Grönt i november

Att ha mycket mossa i gräsmattan brukar inte vara så eftersträvandsvärt med det gör att  den så kallade gräsmattan är grön och fin även så här års. Vilket inte är helt fel tycker jag. I övrigt så går färgskalan mer i brunt och grått.

Mossan ger färg så här års.
Mossan ger färg så här års.

Idag har det varit extra mörkbrunt och grått, då molntäcket har varit osedvanligt tjockt och inte släppt igenom så mycket dagsljus. Och då var jag extra glad över min mossgröna ”gräsmatta”.

I övrigt går färgskalan mer i brunt och grått. Inte så färgglatt precis...
I övrigt går färgskalan mer i brunt och grått. Inte så färgglatt precis…

Verandasittning

Vår veranda vetter rakt mot öster, vilket vi har stor glädje av på eftermiddagarna. Det är oslagbart att sitta där om kvällarna och se solen göra allt längre skuggor.

Från verandan har vi inte bara kvällssol utan även en underbar utsikt över fälten, vilka blir allt grönare för var dag som går. Det var inte alls många dagar sedan fälten var helt bara och bruna, men nu har säden fått fart och det lär inte dröja länge innan det gröna helt tagit över.

Fälten i kvällssol...
Fälten i kvällssol…

Det går otroligt fort nu när värmen har kommit och det är inte bara på fälten som det gröna spirar. Gräsmattan har vuxit med raketfart den senaste veckan och idag har vi plockat fram gräsklipparen.

Underbara dag

Vilken underbar dag det har varit idag! Mor och jag har varit ute i trädgården och fixat hela dagen. Kan det bli bättre?

Jag har börjat gräva upp grönsakslandet. Äntligen! Jag mjukstartade och grävde bara upp en halv bädd. Totalt har jag elva bäddar att gräva. Men jag vill inte riskera att överbelasta kroppen på första grävningen. Bättre att successivt öka belastningen. Det har ju trots allt varit en lång vinter med mycke stillasittande.

Grönsaksbäddarna varierar lite i storlek men totalt har de en yta på ca 50 m2. Så det mesta av grävandet ligger framför mig, men det känns obeskrivligt bra att fått börja. Tjälen satt i länge i år så det har inte gått att gräva förrän nu.

Ni skulle sett fånleendet jag hade på mina läppar när jag traskade med spade och skottkärra mot grönsakslandet. Att man kan bli så gladlycklig av att få gräva i blöt och kall jord?! Men så är det. Jag har längtat och väntat i många veckor nu efter att få sätta spaden i jorden och börja förbereda för årets grönsaksodlingar

När jag vända upp jorden hittade jag övervintrad svartrot och haverrot, vilka mer eller mindre direkt hamnade i grytan till dagens middag. Kan det bli färskare? Känns oändligt bra att åter få äta färska grönsaker. Så här års, efter en lång vinter med mest djupfryst eller inlagt, så smakar det extra gott med nyskördade och färska grönsaker.

Jag har även hunnit med att beskära klart äppleträdet, samt krafsat bort mängder med pinnar och dött fjolårsgräs. Lycka helt enkel!

Och nu är jag tämligen öm i kroppen efter en dag med tämligen tungt trädgårdsarbete. Man är ju liksom inte van än  😉

Men även det känns bra. Bara jag får vara ute och jobba så står jag gladeligen ut med lite ömmande ben och möra armar.

Men det har inte bara varit arbete. Vi har faktiskt tagit det lite lugnt också. Suttit i solen och njutit och gosat lite med hönorna. Även de verkar otroligt nöjda över vädret och att det äntligen börjat spira lite grönt.

Skyddat och ombonat….inom ett par år eller två…

När vi flyttade in i vårt hus för dryga åtta år sedan så fanns det bara ett blomsterland, i och för sig stort, några fruktträd, även de tämligen stora och gamla, en vit buskros, samt tre enorma askar och en uråldrig fläder, men i övrigt en stor tom gräsmatta. Jag har inget emot vår gräsmatta men det kändes för öppet och oskyddat ut mot fälten och byvägen för att passa mig.

Under de första åren fyllde jag på med några stora blomsterland samt gjorde om ett större hörn av gräsmattan till grönsaksland och kryddland, och fyllde på med rabarber och bärbuskar. Men det kändes ändå tämligen öppet. Visst är en del perenner höga men inte skyddar de så värst mycket mot insyn och vind. Så för att råda bot på öppenheten har jag planterat kontinuerligt under alla åren som vi bott här. Och nu börjar det ge resultat.

När vi flyttade in fick vi en två decimeter ”hög” lönn som nu efter åtta år faktiskt är ett träd på dryga fem meter. Jag tycker lönnar är fina och igår planterade jag ytterligare en lönn, denna var hela dryga tre decimeter. Så om åtta år skall det väl stå ett träd där om inte haren äter upp det eller maken kapar det jäms med marken när han far runt med gräsklipparen. Har ju hänt förr….några gånger….

Under den första sommaren grävde vi upp några små syrenbuskar som växte mer eller mindre vilt i slänten bakom ladugården och grävde ner dem utefter maskinhallsväggen för att mjuka upp den stora fönsterlösa väggen. Syrenerna är i dag stora och fina och blommar rikligt varje vår.

Längs byvägen har jag planterat sju hängsyrener och en paradisbuske samt två rödbladig prydnadsträd. Buskarna har jag sått, vilket inte är att rekommendera om man önskar sig snabbt resultat, men nu börjar de äntligen ta höjd och göra nytta som inramning till vår stora gräsmatta. I år blommar paradisbusken något så otroligt mycket. Fint, fint….

För några år sedan hittade mor två ”träd” som självsått sig i hennes balkonglådor. Det ena visade sig vara en björk som sen den kom till oss helt ofrivilligt i många år har fått bo i en kruka. Den har knappt vuxit mer än några decimeter under sitt krukliv. Jag visste helt enkelt inte riktigt var jag skulle plantera den, men i går fick den äntligen flytta ur sin trånga kruka och hamnade snett framför hönshuset. Björkar skall ju vara törstiga och vi hoppas på att den skall hjälpa till att hålla torrt i makens mekgarag, som finns under hönshuset. Där har vi tidigare haft lite problem med för högt vattenflöde i marken på våren.

Den andra självsådda trädet från mors blomlåda var en sälg. Den har inte världens snyggaste växtsätt men den fyller sin funktion som insynsskyddare och jag har planer på att beskära kronan så den får ett mer intressant utseende.

För ett par år sedan flyttade vi en liten alm från snåret bakom ladugården och placerades den i rad med den lite större lönnen, längs infarten till vår gårdsplan. I år har den skjutit ordentligt i höjden och för att göra den mer trädlik klippte jag bort de nedre grenarna. Men den har ännu en bra bit kvar till att få kallas träd…

Det finns faktiskt träd och buskar som vi har lagt pengar på  😉

Förutom de två rödbladiga prydnadsträden som jag nämnde ovan har vi har köpt två plommon och två päronträd som vi har grävt ner, en hyfsat samlat, i den ena delen av vår gräsmatta. Det ser nu ut som början på en fruktlund. Det senaste tillskottet, ett gråpäron, köpte jag i dag tillsammans med två rödbladiga prydnadsbuskar, en perukbuske och en spirea.

Perukbusken fick göra sällskap med hängsyrenerna och paradisbusken längs byvägen och spirean gör sällskap med den nya lönnen, som jag nämnde tidigare, och fläderbusken som maken fick i present i helgen. De tre är placerade fritt i gräsmattan för att så småningom bidra till nån form av rumsindelning av gräsmattan mellan den öppna gräsmattan och området med fruktträd.

Jag höll visst på att glömma en mörk fläder och en japansk lönn som vi planterade för ett antal år sedan för att dölja brunslocket till vår trekammarbrunn. Flädern är riktigt stor medan lönnen är tämligen liten, men lysande röd. Och inte blev den större av att den fick fungera som harmat under förra vinterns långa och bistra kyla. Tur att snön dolde en del av busken för annars lär den inte överlevt vintern…

Det här blev visst en lång berättelse, ha överseende, om mitt långsamma och tämligen ostrukturerade arbete att få vår trädgård att bli mer lummig och ombonad. Kanske inte helt oplanerat, trots allt, för varje buske och träd som hamnar hos oss får en väl vald plats att bo på. När platsen skall utses springer jag runt och kollar från alla våra favoritsittplatser i trädgården och försöker hitta den plats som ger mest insyns- och vindskydd.

Det behövs några år till för att alla planterade träd och buskar skall få önskad volym, men då kommer det vara väldans mysigt och ombonat i vår trädgård. Och får jag för mig att köpa ytterligare en buske eller träd så går det bra för gräsmattan är stor och det finns fortfarande gott om plats…

Gräsklippningselände…

Jag svär över våra gamla ras till gräsklippare som kräver handpåläggning varje gång de skall användas.

Jag googlar robotgräsklippare och suktar över en Husqvarna men det blir hiskeligt dyrt då gräsmattan är stor.

Jag tänker att gräsmattan snor tid. Tid som kunde läggas på annat än att klippa gräs. Gräs som måste klippas om och om igen.

Jag önskar gräsmattan ville vara grön och fin….och kortväxt….av sig själv. Då skulle jag sluta att svära och oroa mig över dyra lösningar på problemet.

Kanske blir det en varm och torr sommar…så gräseländet inte växer så mycket…eller att vi vinner stora pengar på de tipsrader vi inte spelar….