Recept på kanin

För ett litet tag sedan fick jag en fråga på mejlen om det fanns några recept på kanin i mina gamla kokböcker. Och det fanns det!

Här har jag fotat recepten, med beskrivning, på de kaninrätter som jag hittade. Bilder på de färdiga maträtterna är det däremot snålt med i de gamla kokböckerna, men jag hittade en bild på styckningsprocessen.

Håll till godo, men testa för allt i världen inte recepten på barnens kanin….  😉

Recepten ovan är hämtade från Iduns kokbok, Elisabeth Östman, 1911.

Stekt kanin I och II är hämtat från Kokbok, G Hallgren, 1925.

Receptet Kanin med tomatsås är hämtat från Prinsessornas kokbok, Jenny Åkerström, 1934. Lägg märke till att i slutet ges ett förslag på hur man tar vara på resterna. Bra tycker jag.

Om du undrar vilka prinsessorna är så kommer de här. De har tydligen alla varit elever till Jenny Åkerström. Och det ville hon tydligen lyfta fram….

Receptet ovan kommer från Den godaste maten, utvalda recept ur ICA-kuriren, 1953.

Ovan finns ytterligare ett recept på Kaninfrikassé, vilket är hämtat från Margaretas kokbok, Gunda Nilsson-Lagerholm, 1961.

Smaklig måltid!

Recepten är hämtade från dessa kokböcker.
Recepten är hämtade från dessa kokböcker.

Elektrisk matlagning

Kokböcker om elektrisk matlagning.
Kokböcker om elektrisk matlagning.

Tidigare i min bloggserie Gamla kokböcker har jag citerat ur kokböcker från tidigt 1900-tal och fram träder en närmast främmande värld av ideal och könsroller. Mina funderar kring det kan du läsa om här.

Äldre kokböcker ger inte bara recept och tips på maträtter utan även en bild av arbetsfördelning i hushållet och inblick i rådande tekniska lösningar för matlagning. När det på 1930-talet kommer ut kokböcker som heter ”Elektriskt matlagning” och innehåller detaljerade beskrivningar av elspisen konstruktion och funktion, så är det uppenbart att detta var något nytt för många. Kokboken är utgiven av Föreningen för elektricitetens rationella användning och även det kan säga något om tiden.

Här kommer ett citat från inledningen av boken:

”Avsikten med denna bok är icke att ge husmödrarna en ny kokbok. Övergång till elektrisk matlagning innebär icke någon omläggning av tillredningssättet eller tillämpningen av en särskild matsedel. Man kan fortfarande använda sin gamla kokbok och räkna med ungefär samma tillagningstider. Men den elektriska spisen medger mera rationella arbetsmetoder och bättre reglering av värmen. Den tid en anrättning tar, kan på förhand bestämmas tämligen noga, och om man utnyttjar dessa goda egenskaper hos spisen, blir arbetet enklare och tar mindre tid i anspråk för passning.”

Ur Elektrisk Matlagning, utgiven av Föreningen för elektricitetens rationella användning, 1936

Men även senare under 1900-talet kommer det ut kokböcker med den elektriska spisen som utgångspunkt. Jag har hittat en kokbok från mitten av 1950-talet som visar på fördelarna med elspisen – Baka, koka, stek elektriskt, utgiven av Aktiebolaget Elektrohelios. Men nu omnämns matlagning med elspisen som något modernt, istället för att ge detaljerade instruktioner kring teknik och användandet, vilket ger mig intrycket att den är mer vanlig.

Husmodern finns fortfarande kvar, så köket är ännu kvinnans ansvar, men nu utan hjälp av hushållerska, om man får tro citatet från inledningen till kokboken:

”Hushållsarbetet är i sin moderna form ej så mångsidigt och tungt som i forna dagar. Alltjämt ställs det stora krav på en husmor, i synnerhet som hon numera oftast får reda sig med mindre hjälp än förr. Det är därför viktigt, att hon till sitt förfogande har en så ändamålsenlig och praktisk köksutrustning som möjligt. Den skall vara ekonomisk i drift och ge ett gott arbetsresultat. Köksutrustningen skall dessutom vara sådan, att den kan bidra till att göra arbetet intressant och stimulerande, vara tidsbesparande och lättskött. Självfallet skall den även fylla alla hygieniska krav både i förhållande till den arbetande och med hänsyns till det, som tillagas.

Kökets främsta och viktigaste apparat är spisen, och den spis, som bäst fyller de nämnda fordringarna, är den elektriska spisen – elspisen.

Ur Baka, koka, stek elektiskt, utgiven av Aktiebolaget Elektrohelios, 1956

Jag tycker det är otroligt intressant och fascinerande att läsa i äldre kokböcker. Köpte dem från början för att få inblick i äldre sätt att ta tillvara råvaror, men det som helt har fångat mig är istället könsroller, arbetsförhållande och tankar och idéer kring mat och hälsa.

Här några bilder från kokboken från 1930-talet. Modellerna känns synnerligen omoderna, medan tipsen på kokkärl och användning gäller lika bra idag som då.

Det lär komma fler inlägg i bloggserien om gamla kokböcker….

Gamla kokböcker och ideal

Kokböcker från början av 1900-talet.
Kokböcker från början av 1900-talet.

Att bläddra runt i och läsa gamla kokböcker är ett spännande och tankeväckande sätt att resa i tid och rum. Gamla kokböcker bjuder generöst på den tidens ideal, könsroller, matvanor, inköp och inte minst utbud av råvaror och tekniska förutsättningar för att tillaga maten.

Men också, naturligtvis, recept på maträtter och beskrivningar på hur man tar till vara och tillagar olika råvaror ur ett närmast självhushållarperspektiv. Ofta beskrivet på ett mer ingående och detaljerat sätt än vad dagens kokböcker erbjuder.

Det var det senare som fick mig att bli intresserade av äldre kokböcker. Jag ville veta hur vi förr tog tillvara det vi skördat eller slaktat, med förhoppningen att lära mig något som jag inte hittar i ”moderna” kokböcker.

Men jag har inte kommit så långt att jag fördjupat mig i recepten. Det har istället varit kokböckernas förord och inledning som har fångat hela mitt intresse. Det är en för mig delvis ny och främmande värld som blir synlig när man läser författarnas tankar och syften med kokböckerna. Trots att det inte är mer än runt 100 år sedan och ca två-tre generationer bort, så blir det synnerligen tydligt att mycket har hänt.

Säga vad man vill om dåtidens tankar och ideal kring arbetsfördelning, könsroller och hur en måltid skall serveras och ätas, men de skulle troligen bli lika förskräckta över vårt sätt att laga och förhålla oss till mat som vi blir över den tidens. Jag kan verkligen se deras chockade miner över vårt ”slarv” och låt-gå-mentalitet….”liksom ingen ordning på nå´t”…..

Andra frågor som börjar snurra i mitt huvud när jag läser i kokböckerna är vilka ideal och tankar visar vi upp i dagens kokböcker? Och hur kommer de läsas om sisådär hundra år? Kommer de också kännas lite unkna? Troligen….

I vilket fall som helst är jag tämligen nöjd över att slippa vara hemmets husmor á la 20-talet, i alla fall utifrån de idealbilder som man möts av i kokböckerna, men jag hade gärna tagit del av deras kunskap i självhushållning.

Samlar på gamla kokböcker
Under några år har jag samlat på mig äldre kokböcker. Det har blivit ett 10-tal böcker, där den äldsta är från 1909 och flertalet från tjugotalet, men även nyare. Tur att äldre kokböcker oftast är ganska så små och inte tar så mycket plats i en redan överfull hylla.

Det är ur några av de äldsta böckerna som jag har tagit citat ur till mina blogginlägg som jag publicerat den sista tiden. Och medan jag fortsätter fördjupa mig i kokböckerna kommer jag att bjuda på fler citat och kanske även ett och annat recept. Hoppas ni vill följa med på min tidsresa till 1900-talets kök och matvanor….och könsroller.

Här hittar du alla inlägg i bloggserien om gamla kokböcker!

Vid varje gryta….

”Grytorna koka i de svenska hemmen. Vid varje gryta står en husmor och rör. Det är på henne det beror om middagen skall bli lyckad – men inte bara på hennes skicklighet i matlagning utan också på andra orsaker. Hon måste se till, att hon alltid gör sina uppköp i en affär, där det hålles rent och fint, och hon måste veta, att hennes mjöl är av prima kvalitet, att margarinet blott innehåller de renaste fetter och att varorna i övrigt äro av fullgod beskaffenhet”

Ur Kooperativa förbundets kokbok, av Ingeborg Schäger, 1926

Bordskultur

”Det är ej endast vid matens tillagande, som en god kultur bör få göra sig gällande, utan även vid matens servering. Detta kan iakttagas i de enklaste hemmen med små tillgångar lika väl som i de förmögna. Huvudsaken är, att husmodern har sinnet öppet för trevnaden i att familjen under angenäma former intager sina måltider.

I vår jäktade tid är det ofta det ofta endast vid måltiderna, som familjens alla medlemmar samlas. Ej ens vid alla måltider är detta fallet. Det är nog oftast så, att man träffas först vid middagen.

När man då sätter sig till ett dukat bord, är det ju mycket viktigt, att åsynen av bordet inger en känsla av trevnad. Detta ökar dessutom aptiten och är därför t. o. m. nyttigt.

Köksinteriör
Köksinteriör

Ett bord kan se inbjudande ut, även om det är dukat med vaxduk. Finns många mindre barn, som hava den ovanan (tyvärr vanlig nog!) att spilla allt möjligt på duken, är det t. o. m. aptitligare att äta vid ett mord med en ren vaxduk än vid ett med en fläckig duk, även om den är av damast. Och de flesta familjer bestå sig ej med den lyxen att byta duk efter ett par dagar.

På ett bord, dukat med vaxduk, bör dock en liten duk eller serviett läggas på mitten.

På inget bord bör en liten blomma eller något annat grönt fattas, en ens på vintern. Alltid finns det tall, som kan göra sig utmärkt, och så har man ju evighetsblommor, som kunna vara mycket vackra, och varav numera finns ett stort vackert urval.

Det får ej vara stora, höga blommor, som skymma utsikten över bordet, utan endast låga.

Ett bord dukas olika, om familjen har ett hembiträde, som serverar maten eller ej. Serveras maten av ett hembiträde, bör ingenting annat än själva servisen, bröd, salt och kryddor samt vatten eller andra dricksvaror stå på bordet. All maten bjudes ikring. Har man däremot ingen hjälp vid serveringen, är det mycket praktiskt att vid husmoderns ena sida ställa ett serveringsbord, där rena tallrikar och all den mat, som kan ställas fram utan att kallna, placeras.

Middagsbord för 8 personer.
Middagsbord för 8 personer.

Finns halvvuxna ungdomar i huset, bör dessa läras att tyst och stilla sköta serveringen. Husmodern har då i förväg lagt upp all mat i köket och ställt den att hålla sig varm. Även gossar bör lära sig servera. Det ha de endast nytta av. Smör, kryddor, vatten etc, bör ställas så, att alla med bekvämlighet kunna nå det. Vatten bör aldrig fattas på något bord, även det mest festliga.

Om ett hembiträde serverar maten, bör alla småsaker som sylt, pickles, sallad, o. s. v. samt potatis och sås ställas fram först vid husmoderns plats, då det är hon som först serveras.

En annan sak, som , ehuru indirekt, tillhör bordskultur, är punktlighet. Så gott som all mat förlorar i värde på att stå och torka. Dessutom blir husmodern lätt nervös och otålig, om hon ej får servera sin mat i rätt tid, och då kanske den angenäma stämningen uteblir. Och så ett annat råd! Låt bli att vid måltiden göra upp allehanda mellanhavanden mellan de olika familjemedlemmarna! Då blir måltiden en plåga i stället för ett nöje, och maten smakar ingalunda bra, hur väl lagad den än är. Häremot syndas tyvärr ofta!”

Ur Pellerins kokbok, av Gerda Hallgren, 1925