O-samlargen och tyghögar

Tyger som väntar på att bli något snyggt.....
Tyger som väntar på att bli något snyggt…..

Jag har en o-samlar-gen. Jag gillar helt enkelt inte att samla på hög. Det stressar mig. Inte så att jag vill leva ett helt pryllöst liv. Nä, men jag ser heller ingen vits att samla på sig bra-ha-saker för eventuell användning nån gång i en okänd framtid. Då är det bättre att låna eller vänta och köpa när det verkligen behövs. Sån är jag!

Jag vill ha saker som jag använder. Det är även ok med saker som används sällan men som verkligen behövs när de behövs, typ julgransfot. Men då skall det bara finnas en julgransfot. Inte tre, fyra stycken bara för att det råkade bli så. Nä, EN räcker! Punkt!

Min o-samlar-gen gäller även för mina intresseområden, så som sömnad och tyger. Jag behöver ett litet förråd med tyger då jag nästan aldrig lyckats köpa ett tyg till en syidé utan det är det omvända som gäller. Jag har mer idéer än vad det finns lämpliga tyger, så att säga.

Istället utgår jag från de tyger jag köpt och gillar. Jag tittar och känner på mina tyger och då kommer idéerna. Oftast i alla fall. Men börjar lagret bli för stort, enligt mina mått mätt, så vaknar min o-samlar-gen till liv och där hittar jag ingen kreativitet.

Mitt förråd med tyger.
Mitt förråd med tyger.

Och där hamnade jag då vi höll på att renovera mitt arbetsrum och min symaskin mest var nerpackad. Jag kompenserade på något vis för min brist på sömnadstid med att köpa på mig fina tyger. Egentligen helt ok, om det inte var för att det stressar mig att jag inter ”hinner” sy dem. Det vill säga att det skulle ta två-tre år att sy igenom hela högen, med dagens sytempo. Därför vill jag få ner tygförrådet på en ”lagom” nivå.

Men….

…det är ju ändå roligt med nya tyger. För i tygerna finns ju så mycket inspiration och kreativitet. Så helt köpfritt har det inte blivit. Men målet kvarstår att jag skall minska högen med tyger som väntar.

Och det skall jag fixa genom att sy mer än jag köper….ett långsiktigt projekt med andra ord  😉

SONY DSC

Nära

Det är en fascinerande värld som möter en om man kommer riktigt nära träd och övriga växter i trädgården. I synnerhet lava kan bjuda på spännande former. Minst sagt!

SONY DSC

Även trädens knoppar är fina att ta en närmare titt på. Så mycket färg och form, i detta lilla och nära. Jag gillar att gå runt i trädgården och spana in alla knoppar på buskar och träd. Inte bara för att de är fina att se på, utan mest för att se om alla träd och buskar har klarat vintern. Efter förra årets kalla och långa vinter såg det inte roligt ut på våren, mycket var då skadat eller dött, men årets korta vinter har inte orsakat några bekymmer vad jag kan se.

När jag långsamt går runt i trädgården och spanar knoppar, inser jag att vi missar mycket när vi rusar runt i våra vardagsrutiner. Vi borde göra mer som katterna. Sätta oss ner vid en buske eller i en dikeskant och bara titta och vänta, titta och vänta.

Där skulle vi troligen mötas av både nya och fler tankar och känslor än vi vanligen tillåter oss att få och känna. Och vi skulle säkert se och höra massor som vi inte ser eller hör när vi går förbi i vår vanliga takt, men huvudet fullt att tankar och planer som rör annat än det vi just har runt oss.

I sommar skall jag försöka stanna upp lite mer. Sätta mig ner på nya och kanske lite oväntade ställen i min närmaste omgivning. Låta tankarna vandra fritt och vänta in det liv som pågår runtom oss hela tiden i den lilla och nära naturen.

Vem vet kanske får jag sällskap av vår katt Salix som är experten på området.

Skjortblusar på gång…

Fyra skjortblusar på gång...
Fyra skjortblusar på gång…

Den senaste månaden har jag sytt mindre än vanligt men nu har jag åter kommit igång, vilket känns jättebra. Jag använder sömnaden som ett sätt att koppla av, att för en stund stänga ute jobb och allt annat som måste fixas med. Så när jag inte ens orkar sy blir jag lite bekymrad.

Under mars månad har jag varit osedvanligt trött. Kanske har jag fått en släng av vårtrötthet, en tidig sådan, eller så är det ett tecken på de senaste månaderna på jobbet har varit lite väl hektiska . Troligen mest det senare, för vi har haft sjukt mycket att göra. Men nu är det tack och lov lugnare och nu flödar åter min syinspiration. Glad är jag för det….

SONY DSC

Fyra skjortblusar är på gång och jag håller just nu på att sy sprunden på ärmarna. Själva livet på blusarna är klara med kragar, knappslå och inprovningar. Så även om jag inte tycker jag har sytt så mycket den sista tiden så har det trots allt hänt lite grand.

När ärmsprunden är klara skall ärmarna sys i för en första provning av ärmlängden. Då jag gjort manschetterna olika breda för de olika skjortblusarna, kommer jag att behöva korta av ärmarna på några blusar.

När manschetterna är fastsydda är det bara knapphål och knappar kvar innan jag kan börja använda mina nya skjortblusar, vilket jag ser fram emot.

För att underlätta arbetet syr jag alltid detaljerna först innan jag syr ihop plagget. Så för en blus ser arbetsföljden ut som följande: Först syr jag knappslå, bystveck och inprovningar, därefter axelsömmen och sen syr jag fast kragen.

Först därefter syr jag sidsömmen på skjortan. Hade jag haft bröstfickor på skjortan hade jag sytt fast dem innan jag sydde axelsömmen och kragen.

För ärmen gäller följande: Först sprunden och sen syr jag ihop ärmen. Hade jag varit säker på ärmens längd hade jag även sytt på manschetterna innan jag sydde fast ärmarna i livet.

Sist kommer fåll, knapphål och knappar.

Skulle jag gjort tvärtom, dvs sytt ihop plagget först och därefter sytt på kragar, fickor och manschetter, skulle arbetet bli långt svårare och krångligare. Även om det vid en första tanke kan låta som den mest logiska syföljden så blir det bara omständigt om man inte gör det i ovan beskrivna ordningen.

Brödlycka

SONY DSCFör mig är nybakt bröd en form av vardagslycka. Det är ju så himla gott med nybakt, så det går ju inte att låta bli att bli smålycklig av att se och känna doften av nybakt.

Men det är inte endast det nybakta brödet som ger välbefinnande. Även själva bakningen ger en speciell tillfredställelse som är lite svår att sätta fingret på men som dock är synnerligen påtaglig när jag bakar. Det är lite samma känsla som när jag går och skördar grönsaker till middagen.

En skön känsla som får mig att må bra och bli glad. Det kanske helt enkelt är lyckan av att få mat på bordet och att man har fixat det själv…..med betoning på det senare.

SONY DSC