Nytt år…

Det var svårt att göra himlens färger rättvisa på bild. Men en aning om hur det såg ut kan man se på fotot....
Det var svårt att göra himlens färger rättvisa på bild. Men en aning om hur det såg ut kan man se på fotot….

Det nya året började med en färgsprakande morgonhimmel. Efter dagar med tunga och mörka moln var det uppiggande att i morse kunna kika ut mot gårdsplanen och se byggnader och vårdträd i fint motljus mot en rödintensiv vinterhimmel.

Resten av dagen blev mer ordinärt gråmulen. Men det är ok. Nu går vi trots allt mot både längre och ljusare dagar.

Förra året slutade bra även om december inleddes med tårar efter en älskad katt, som gick bort i slutet av november. Tomheten efter vår saknade Felix har Salix, vår andra katt, gjort sitt bästa att fylla upp.

Att Salix inte skulle sakna Felix visste vi. De drog för det mesta jämnt men några större vänner var de inte precis. Men att hon skulle blomma upp och ta så pass mycket mer plats sen Felix var borta, var däremot förvånande. För vår del blev det en tröst…..

SONY DSC

Några nyårslöften? Nja inte direkt, men jag vill i alla fall blogga oftare än jag gjorde i december. Sen hoppas jag på en minst lika färgsprakande år som morgonens himmel bjöd på  🙂

God fortsättning på det nya året alla bloggläsare!

Felix finns inte med oss längre

SONY DSC

Vår söta och kloka Felix har i närmare tio år lyckats parera för alla passerande bilar när han gått över vägen för att komma ut till i fälten. Men i fredags gick det inte….

Saknaden efter vår älskade katt är obeskrivbar. Det gör så ont, så fruktansvärt ont.

Jag önskar jag kunde vrida klockan tillbaks och stoppa honom från att gå ut. Hålla honom inne och förhindra det hemska att hända. Men det går ju inte. Varken att backa tiden eller skydda dem man älskar från allt som skadar och gör ont.

Älskade Felix!

Full frihet…utan kattbesvär…

Frigående höns
Frigående höns

I år har hönorna fått springa helt fritt större delen av sommaren. I alla fall då vi har varit hemma och det har vi varit mestadels den här sommaren.

Tidigare år har jag inte vågat släppa ut dem utanför hönsgården när de har haft småkycklingar. För risken att kycklingarna skulle blivit kattmat har varit mer än stor. Men katterna har fått allt mer respekt för hönorna. Inte så att hönorna har jagat runt på katterna och nypt dem i svansen precis.

Men sedan katterna fick en uppläxningen av gårdens vilda skat- och kajfamiljer, efter några misslyckade försök att få sig en kajunge till middag, har de fått en tämligen stor respekt för lite större fåglar. Dit hönorna ändå får räknas. Mesar och sånt står fortfarande på menyn….och ärlor.

Dessutom, till katternas stora förtret, är hönorna otroligt nyfikna på katterna och följer gärna efter dem. Och är det något som skrämmer en katt så är det bytesdjur som inte beter sig som bytesdjur, dvs flyr i panik när katterna visar sig. Hönsen närmar sig istället sakta för att ta en närmare titt på dessa märkliga och pälsiga varelser.

Vår två katter har lite olika sätt att tackla problemet med nyfikna hönor, med eller utan kycklingar. Felix har bestämt sig för att det finns inga höns i hans värld, inte en endaste, och beter sig därefter. Han låtsas helt enkelt inte om dem. Han visar inte med en min att det finns höns i hans närhet utan går bara vidare till hönsfria områden på gården.

Salix blir däremot synnerligen, och påtagligt, störd när hönorna kommer i hennes väg, eller, ve och fasa, följer efter henne. Men gå undan vill hon inte. Det vore ju att sänka sin kattvärdighet totalt. Istället piper och jamar hon och ser allmänt besvärad ut. Och tittar uppfodrande på mig som om jag skulle trolla bort hönsproblemet för henne.

Måste hon passera dem för att komma till sina jaktmarker rusar hon förbi hönsen. Nästan lite i panik. Här är det omvända roller.

Så i år har vi lugnt kunnat ha hönorna lösa, även när de har haft behändigt kattmunstora kycklingar. Glad är jag över det, men gladast är nog ändå hönsen som har fått stor frihet i sommar…..och håller som bäst på att ta över hela katternas gårdsrevir.

Kunde blivit kattmat

SONY DSCEn av Röda Ullas kycklingar hade lyckats smita ut ur hönshuset, bort från tryggheten och skyddet av hönsmor och ruvbur.

Tur jag hittade kycklingen innan någon av katterna gjorde det. För annars hade dunisen troligen blivit kattmat. Och det hade ju varit himla synd.

Bättre katterna fångar och äter möss och sork….

SONY DSC SONY DSC