Inspiration från Japan

SONY DSCUnder förra helgen sydde jag mig en tunika i bomullsjersey. Löst sittande med lite rynk som prydnad. Kan väl säga att modellen inte var min typiska. Men det var just därför jag gjorde den. Det är allt för lätt att fastna i modeller och former.

SONY DSC SONY DSC

Något som inte heller är så ”typiskt” för mitt klädskapande var att jag använde ett mönster som någon annan hade gjort. Kan inte minnas när jag använde ett färdigt mönster sist. Då jag är en bit över meddelängd passar köpta mönster oftast inte så bra. Visst går det att ändra men då gör jag hellre allt efter mina egna mått från början till slut, då vet jag att det passar.

SONY DSC SONY DSC

Mönstret jag sydde tunikan efter hittade jag i en bok med fina enkla modeller ritade av en japansk designer. Boken heter Sweet dress book är skriven av Yoshiko Tsukiori och innehåller 23 stycken tämligen enkla modeller. Det enkla är som bekant oftast det finaste och det blir uppenbart när man bläddrar runt i den här inspirerande mönsterboken.

Boken har fina beskrivningar med detaljrika bilder så jag tror även den som inte har sytt mycket kan göra de flesta modellerna i boken utan större besvär.

SONY DSC

Men kolla först noga mått-tabellen för storlekarna. Japanska storlekar är små så här var det inte bara längden som var för litet, men då modellen var enkel och löst sittande var det lätt att skala upp mönstret till min storlek.

Resultatet blev över förväntan bra. Även om jag skulle sytt modellen en gång till hade gjort den något mindre vid. Jag hade med andra ord inte behövt skala upp mönstret. Lite tältvarning men som en enkel sommartunika tillammans med shorts eller kortare byxor så kommer det bli kanonfint. Om inte annat så är den otroligt bekväm och luftigt.

SONY DSC SONY DSC

Hellre för lite än för möe…med ett undantag…

Prylar äger jag hellre för lite av, än för mycket. Helst skall allt det som vi omger oss med ha en nyttofunktion som underlättar vardagen. Visst! Lite pynt kan jag tåla men då är de oftast förknippat med ett kärt minne. Och det där med ”bra-ha-prylar” går jag inte alls på, värre dammsamlare finns inte, enligt mig (dock inte enligt min make…hmmm)

Prylar som statusmarkörer ger jag än mindre för. Jag vill ha ett hem där jag trivs och där mina och makens behov styr och inte vad andra tycker och tänker. Inte för att jag tror att någon egentligen skulle bry sig så värst mycket om hur vi har det i vårt hem, snarare finns det ett socialt tryck ”att man borde” bry sig om vad grannen har eller vad de skulle kunna tycka om vi inte omger oss med ”rätt” prylar.

Men det finns de som vill få oss att tro att det är viktigt med prylar av rätt märke och prisklass och det är inte våra vänner och knappast heller våra grannar. Utan det är den kommersiella delen av denna värld, som vill så gärna få oss att tro att vi kan köpa oss lycka genom att fylla våra liv med kläder, prylar, teknik.

Köp, köp och köp ännu lite mer…vare sig du har behov eller pengar för det….eller ens att jorden klarar av flödet av resurser och miljögifter.

Jag är som sagt inte så mycket för att samla på mig saker, med det finns ett stort undantag. Böcker! Och då vi är två om att gillar böcker finns det en hel del böcker innanför vårt hus väggar.

Men då och då får jag lust att även rensa ut bland böckerna, till min makes förskräckelse. Han vet min inställning till prylar och ”bra-ha-saker”, och det kan han köpa, men när jag börjar prata om att vi borde skicka böcker till loppis och verkligen borde begränsa våra inköp….knorrar han misslynt.

Böckerna har klarat sig bra än så länge, men de lär ligga i riskzonen även framöver när jag får ett sug efter att minska på antalet ting som finns innanför vårt hus väggar.

Någon enstaka felinköpt bok har försvunnit och då oftast till någon som kanske mer uppskattar boken än vad vi gör. Sen har det ju då och då blivit en dubblett. Risken med att ha två bokköpande personer i hushållet som inte riktigt har koll på vad den andre har införskaffat.

Shoppa mindre och lev ett rikare liv….det tror jag stenhårt på….

Kobok

Jag blev så glad när jag fick årets WWFs årsbok. För det var en kobok! En snygg kobok med helt otroliga foton och akvareller, på just kor.

Jag har ännu inte mer än bläddrat i koboken och bara läst lite här och där, men boken verkar mycket lovande. Jag ser fram emot att få läsa en bok om kor och titta på vackra kobilder.

För visst är kor fina djur och nu har de fått en helt egen bok….Kor en kärlekshistoria

>Cykelbilar och rabarber

>

I veckan var maken och jag i Göteborg. Då besökte vi bland annat vår favoritbokhandel, Bokrummet i Haga. Där hittar vi alltid något intressant i bokväg som får följa med oss hem, vare sig vi tänkt köpa några böcker eller ej. Bokhandeln är inte stor men den har många titlar som man inte alltid hittar i de stora kedjorna.

Nu sist köpte vi varsin bok som skvallrar lite om våra skilda intresseområden. Jag köpte en bok om rabarber, Rabarber av Ingar Nilsson, med recept och historik kring rabarbern, och maken en bok om bilar…eller vad man nu skall kalla fordonen.

Vi tog våra nyinköpta böcker och satte oss på ett litet café i Haga. Med varsin kaffe och kaka satt vi på uteserveringen som finns längs den smala trottoaren och bläddrade i våra böcker. Och när vi inte lutade oss över våra böcker kollade vi in alla turister som spatserade runt i Haga med kamera och karta i händerna…och många är de så här års.

Men åter till böckerna. Makens en bok, Folkhemmets farkoster av Claes Johansson, handlar inte om ”riktiga” bilar utan om cykelbilar. Jag kan lugnt säga att jag inte hade en aning om att det fanns något som kallades cykelbil. Efter att bläddrat runt i boken, så kändes 1900-talets förra hälft synnerligen långt borta.

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Boken är verkligen en liten pärla och fulla av helt underbara bilder. Den innehåller till och med en ritning på en cykelbil….om man nu känner för att bygga en alldeles egen cykelbil.

Här kommer ett citat från bokens förord:

”Det ligger en stor och viktig distinktion mellan cykelbil och trampbil, tro inte annat.

Cykelbilen är en cykel med strömlinjeformad överrock och fickorna fyllda av drömmar. Den vuxne mannens redskap i sport- och nyttosammanhang, vanligen på tre hjul.

Som en riktig bil.

Trampbilen är en småbarnssak. En bil i halvskala, näpen på det sätt som förminskar vuxensaker alltid blir i närheten av barn. Med vacklade hälsa lever trampbilen vidare. Cykelbilen är död och begraven sedan ett halvt sekel. Så också den hembyggda mc-bilen, cykelbilens flotta kusin.

Till och med som fyrhjuling var den dömd att sorteras ut av evolutionen. Ingen vill väl tugga barkbröd när det plötsligt en dag finns fabriksbakat i form av en bullig massproducerad bil, med vindruvetorkare, handsfack, kanske rent av värmepaket.

Det är dem Folkhemmets Farkoster handlar om. Surrogatbilarna….”

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson

Även om jag inte är så mäkta intresserad av bilar…eller cykelbilar…så tror jag nog att jag i alla fall skall läsa den här boken….nån gång   🙂

Från boken Folkhemmets farkoster av Claes Johansson