Skördetid även i november

Grönkålen är vackert grönkrusig.
Grönkålen är vackert grönkrusig.

Det har varit milt och skönt ute i helgen och jag har passat på att vara ute och skörda. Det känns även bra för sinnet att vara ute i dagsljuset. Det gör mig piggare och gladare trots allt kortare dagarna.

Nu är det mesta av grönkålsbladen inplockade, förvällda och infrysta. Kvar finns bara toppskotten med de minsta bladen. Den milda vintern kan ju fortsätta och då går det kanske att skörda grönkål en gång till i vinter.

De är så otroligt härdiga och tål sträng kyla riktigt bra. År det då plusgrader ute så tycks de växa långt in på vintern, trots att det är klent med solljus.

Jag hoppas på att det är milt även nästa helg för då skall jag även skörda den vackert rödsvarta purpurkålen en gång till. Men även där skall det finnas lite kvar av kålen. Om inte annat så vill jag ha krusig grön- eller purpurkål till julbordet.

Mörker….

Om ni undrade över vart jag tog vägen i veckan så var det mörkret som tog tag i mig. Det är lika dant varenda höst när kvällarna blir nattsvarta tidigare och tidigare. Nu blir jag bara tröttare och tröttare ju mörkare det blir och varje liten sak kräver nästan en omänsklig viljestyrka att genomföra (känns det som…just då i alla fall  😉

På dagen när det är ljust är allt ungefär som vanligt och jag har energin och vilja att jobba på som jag brukar, men om kvällarna, när solen har gått ner, så går jag också ner i någon slags sömnig dvala. Då vill jag bara ta det luuuuuuuuuuugnt och jag vill gå lägga mig tidigt. Supertråkigt…

På dagarna har jag stora planer för vad jag vill göra när jag kommer hem på kvällen efter jobbet, men inget av det blir gjort…och det bara för att det är mörkt ute. Så tröttsamt….

Detta är inget nytt för i år utan så är det varje höst. Efter ett tag vänjer jag vid mörkret och sömnigheten lättar lite allt eftersom vintern går. Men det blir inte på långa lika bra som det är under sommarhalvåret….då jag oftast har energi för tre.

Men det är väl bara att acceptera och inse att under vinterhalvåret skall man hålla ett lite lugnare tempo. Så var det förr innan vi uppfann artificiellt ljus och så tycker nog kroppen fortfarande att det skall vara.

Så jag får väl även denna höst mentalt bearbeta detta faktum och ännu en gång hitta en lagom arbetstakt för mörka kvällar.

Och som alltid vid denna tid på hösten ser jag fram emot då jag vant mig något vid mörkret. För då kan jag tycka att det är rätt mysigt med ett stilla stugliv med levande ljus och sånt. Men allra mest ser jag fram emot när det vänder och åter går mot ljusare tider….så jag åter kan dra upp tempot…

Är det lika dant för dig? Eller är höstmörkret inget hinder?

Höst

Nu är det mörkt, ruggigt och blåsigt. Höstväder helt enkelt. Det är ingen tvekan om att hösten är här, med sina korta kvällar och gulröda löv.

Jag tror nästan hösten kom två gånger i år. För i helgen, och lite av förra veckan, var det sommar. Den sköna värmen var på visit efter veckor med regn och gråväder. Det blev några dagar med bara armar och sol. Vi fikade och åt lunch ute i trädgården och njöt av lite sommar.

Även om vi väl visste att allt bara var för en kort helg. För egentligen är det höst…oktoberhöst.

Helg med högsommarvärme är perfekt för trädgårdsarbete…egentligen…men tiden var uppbokad till sista minut. Med annat! Så inget blev fixat i grönsakslanden eller i trädgården.

I helgen som kommer skall jag däremot fortsätta att skörda….hade jag tänkt. Jag hoppas att det inte regnar allt för mycket. Men även om regnet strilar och värmen åter känns synnerligen långt borta, skall jag njuta av hösten. Och att jag fortfarande har mycket kvar att skörda.

För i år har det vuxit fint trots en sen start på våren och odlandet.