>Präktig

Makens kommentar till mitt försök till att blogga var att han tycker bloggen är lite präktig….ojojoj!! Det var kanske inte riktigt min tanke med mitt skrivande och stämmer dåligt med den bild jag har av mig själv och mitt fixande 😉

Få se om jag kan få lite fart på bloggen eller om det är präktigheten som kommer att dominera även framöver 🙂

>Det börjar hända saker

Grönsakslandet börjar så smått att vakna till liv. Även om de flesta bäddarna fortfarande består av naken jord, som väntar på att jag skall gödsla och så, finns det små gröna ”öar”. Persiljan, som såddes förra våren, har börjat titta upp ur jorden igen och bildar skirt gröna små tuvor. Även den övervintrande svartroten har fått nya blad som visar var roten finns när det är dags att gräva upp den senare i vår. Av det som såddes i början av april är det rucolan som är först ut med att visa upp sina små, små hjärtblad.

Jag blir lika lycklig varje gång jag ser hur det börjar växa i grönsakslandet. Att dessa yttepyttesmå frön kan vakna till liv och bli till en planta som så småningom kan skördas och tillagas….

>Matar min Herman

När Fru Purjo rörde runt i sin Herman och såg hon att han behövde matas. Herman är en surdeg för kaka och består av mjöl, mjölk och socker. Den kallas också vänskapskaka då tanken är att man skall, förutom att baka kaka på den, även dela med sig av surdegen till sina vänner. Enligt receptet skall man kela och mata Herman i 10 dagar och därefter delas han i fem delar. Man behåller en del själv och övriga fyra delar ger man till fyra vänner…som ett kedjebrev.

Jag gillar inte kedjebrevsidén, men jag delar gärna med mig av min Herman till de vänner som så önskar. Men för att inte få oändligt med surdeg eller bli allt för plågsamt tjatig för vännerna så är jag lite snålare när jag matar min Herman, men han verkar trivas ändå….

Om du vill veta hur du kan starta en egen Herman och få receptet på en kaka kan du kika in här i köket. Jag har även tidigare berättade om hur jag bakade kokostoppar på min Herman…