Färgberoende

Höstens färger tilltalar mig otroligt mycket.
Höstens färger tilltalar mig otroligt mycket.

Hösten bjuder just nu på alla mina favoritfärger. Jag blir glad och lycklig av alla färger som naturen så generöst öser över mig. Jag suger åt mig allt vad jag kan när jag är ute och går i naturen, när jag åker tåg till jobbet eller när jag hänger i fönstret hemma och bara tar in och tar in.

Färg är absolut beroendeframkallande på mig, men knappast skadligt för min hälsa….bara lycka…och kreativitet.

Jag plockar med mig färgprover från naturen.
Jag plockar med mig färgprover från naturen.

Efter varje promenad kommer jag hem med ett knippe löv, som små färgminnen. Men löven vissnar snabbt och tappar sin färgprakt. Jag försöker hålla kvar färgerna genom att fota naturen och löven jag plockar hem. Men inget slår den direkta upplevelsen av att vandra runt och ”färgknarka”.

Snart är färgerna utbytta av vinterns mer begränsade färgskala, men nästa år kommer en ny höst, med alla mina favoritfärger. Visst är det underbart!

Vilken färgkombination! Något för en tröja? Få se...får se.... :-)
Vilken färgkombination! Något för en tröja? Få se…får se…. 🙂

Livskvalitet

Vi skapar tillsammans och idéer och tankar utbyts.
Vi skapar tillsammans och erfarenheter, idéer och tankar utbyts.

Livskvalitet kan vara så mycket, men något som finns med som grundstenar i mitt liv är att få skapa med mina händer, att få umgås med mina vänner, att få vistas ute i naturen, att få ha djur runt mig. I helgen, liksom förra helgen, blev det check på alla punkter. Livet är rätt bra ändå! Tjoho…

Händer som skapar är något väldans fint.
Händer som skapar är något väldans fint.
Garner är för mig stor källa till kreativitet och skaparlust.
Garner är för mig stor källa till kreativitet och skaparlust.
Att gå på promenad i naturen med vänner är rena lyckopillret.
Att gå på promenad i naturen med vänner är rena lyckopillret.
En liten vovve som ville sitta knä, medan vi skapade med våra händer....
En liten vovve som ville sitta knä…så mysigt!

 

Kavajkurs = lycka

I veckan som gått har jag varit på kavajkurs i Göteborg, en sommarkurs på Tillskärarakademin. En minst sagt intensiv vecka och i allra högsta grad lärorik och nyttig vecka. Vi hade en förträffligt kursledare – otroligt kunnig och engagerad och in minst mycket generös med sitt kunnande.

Hon har jobbat som skräddare i hela sitt liv och det var inte utan att det märktes. Så mycket kunnande och handlag kring material, tekniker, passform…ja allt som rör ämnet.

Det blev en helt underbar vecka! Så himla roligt. Lycklig!

Tillskärning av kavaj.
Tillskärning av kavaj.
Kursledaren visar hur vi pressar på stödband på slaget och framkant.
Kursledaren visar hur vi pressar på stödband på slaget och framkant.

Som grädde på moset fick jag även nöjet att lära känna ett gäng underbara ”synördar”, närmare bestämt tio stycken – mina kurskamrater  Jag hade lätt kunnat fortsätta en vecka till bara för nöjet att få sy tillsammans med dem alla lite till.

Utöver all ny sykunskap, som jag fick från veckans kavajkurs, har jag även en nästan klar kavaj. En vecka med 25 kurstimmar var för kort för att bli helt klar med kavajen. Men den är hopsydd och väntar bara på sitt foder och knappar, samt slutpressning. Fodret är färdigsytt, det är bara själva monteringen i kavajen som är kvar. Tror det är lugnt. Det svåraste hann jag tack och lov med under kursen.

Ändrar mig nog. Att sy fast fodret tror jag är lugnt, men knapphål (som skall handsys) och sista pressningen kan nog vara lite klurigt. Men det blir nog bra det med.

En nästan klar kavaj.
En nästan klar kavaj. De vita stygnen är tråckeltråd som skall bort innan kavajen räknas som klar.

I vilket fall som helst är jag riktigt, riktigt nöjd med resultatet. Detta hade jag aldrig klarat utan att ha gått kursen. Jag kan varmt rekommendera kursen om du är minsta intresserad av att sy kläder.

Nu tänker jag raskt påbörja nästa kavaj så jag inte glömmer allt jag lärt mig under veckan. Det var minst sagt intensivt med mycket information på kort tid – så det lär behövas lite repetition  🙂

Sen hamnade det en hel del verktyg och maskiner på en lång önskelista. Här kommer bilder på två av dem…

En riktig fabriksmaskin vore en dröm att äga. Här går det verkligen undan när man syr :-)
En riktig fabriksmaskin vore en dröm att äga. Här går det verkligen undan när man syr 🙂
En press som får mellanläggen att sitta stenhårt....en sån vill jag också ha :-)
En press som får mellanläggen att sitta stenhårt….en sån vill jag också ha 🙂

Elektrisk matlagning

Kokböcker om elektrisk matlagning.
Kokböcker om elektrisk matlagning.

Tidigare i min bloggserie Gamla kokböcker har jag citerat ur kokböcker från tidigt 1900-tal och fram träder en närmast främmande värld av ideal och könsroller. Mina funderar kring det kan du läsa om här.

Äldre kokböcker ger inte bara recept och tips på maträtter utan även en bild av arbetsfördelning i hushållet och inblick i rådande tekniska lösningar för matlagning. När det på 1930-talet kommer ut kokböcker som heter ”Elektriskt matlagning” och innehåller detaljerade beskrivningar av elspisen konstruktion och funktion, så är det uppenbart att detta var något nytt för många. Kokboken är utgiven av Föreningen för elektricitetens rationella användning och även det kan säga något om tiden.

Här kommer ett citat från inledningen av boken:

”Avsikten med denna bok är icke att ge husmödrarna en ny kokbok. Övergång till elektrisk matlagning innebär icke någon omläggning av tillredningssättet eller tillämpningen av en särskild matsedel. Man kan fortfarande använda sin gamla kokbok och räkna med ungefär samma tillagningstider. Men den elektriska spisen medger mera rationella arbetsmetoder och bättre reglering av värmen. Den tid en anrättning tar, kan på förhand bestämmas tämligen noga, och om man utnyttjar dessa goda egenskaper hos spisen, blir arbetet enklare och tar mindre tid i anspråk för passning.”

Ur Elektrisk Matlagning, utgiven av Föreningen för elektricitetens rationella användning, 1936

Men även senare under 1900-talet kommer det ut kokböcker med den elektriska spisen som utgångspunkt. Jag har hittat en kokbok från mitten av 1950-talet som visar på fördelarna med elspisen – Baka, koka, stek elektriskt, utgiven av Aktiebolaget Elektrohelios. Men nu omnämns matlagning med elspisen som något modernt, istället för att ge detaljerade instruktioner kring teknik och användandet, vilket ger mig intrycket att den är mer vanlig.

Husmodern finns fortfarande kvar, så köket är ännu kvinnans ansvar, men nu utan hjälp av hushållerska, om man får tro citatet från inledningen till kokboken:

”Hushållsarbetet är i sin moderna form ej så mångsidigt och tungt som i forna dagar. Alltjämt ställs det stora krav på en husmor, i synnerhet som hon numera oftast får reda sig med mindre hjälp än förr. Det är därför viktigt, att hon till sitt förfogande har en så ändamålsenlig och praktisk köksutrustning som möjligt. Den skall vara ekonomisk i drift och ge ett gott arbetsresultat. Köksutrustningen skall dessutom vara sådan, att den kan bidra till att göra arbetet intressant och stimulerande, vara tidsbesparande och lättskött. Självfallet skall den även fylla alla hygieniska krav både i förhållande till den arbetande och med hänsyns till det, som tillagas.

Kökets främsta och viktigaste apparat är spisen, och den spis, som bäst fyller de nämnda fordringarna, är den elektriska spisen – elspisen.

Ur Baka, koka, stek elektiskt, utgiven av Aktiebolaget Elektrohelios, 1956

Jag tycker det är otroligt intressant och fascinerande att läsa i äldre kokböcker. Köpte dem från början för att få inblick i äldre sätt att ta tillvara råvaror, men det som helt har fångat mig är istället könsroller, arbetsförhållande och tankar och idéer kring mat och hälsa.

Här några bilder från kokboken från 1930-talet. Modellerna känns synnerligen omoderna, medan tipsen på kokkärl och användning gäller lika bra idag som då.

Det lär komma fler inlägg i bloggserien om gamla kokböcker….