Rent hönshus – några tips som underlättar!

Sören är en stilig tupp.
Sören är en stilig tupp.

Det känns alltid lika bra när det är nystädat hos hönsen. Det är rent, torrt och det nya ströet luktar så gott. Jag vet inte vad hönsen tänker om det, men tror nog att de också gillar när det luktar nystädat  🙂

Under åren som gått har vi succesivt förbättrat inredningen i hönshuset så det fungerar bra för både hönsen och oss. Lika viktigt som hönsen har det bra så skall det vara lätt för oss att städa och sköta om hönsen.

Vi tycker att vi har lyckats ganska så bra och nu tar en storstädning av hönshuset runt en timme, vilket jag tycker är helt ok.

Sittpinnar med "bajsfångare".
Sittpinnar med ”bajsfångare”.

En ”bajsfångare” är en arbetsbesparande anordning. För det är främst under natten som hönsen bajsar – de äter på dagarna och skiter på natten. Genom att se till att hönsskiten inte hamnar på golvet, när hönsen sitter på pinnarna, håller man hönshuset rent mycket, mycket längre än vad som annars skulle vara fallet.

Vi har en lösning med en presenning som hänger under sittpinnarna. Den går enkelt att ta loss men det går även bra att mocka ur när den hänger på plats. Funkar kanon tycker vi.

Anordningen med sittpinnarna går att hissa upp i taket för att vi lätt skall kunna städa rent under dem. Pinnarna är även enkelt utbytbara.

Lösa reden.
Lösa reden. (Ursäkta för suddig bild)

Redena är lösa och står staplade på golvet eller i en aluminiumhylla. Allt går enkelt att bära ut ur hönshuset när det är städdags. Vi snickrar redena själva av spillvirke. Då de behöver bytas ut ganska så ofta så lägger vi ingen större möda på att få dem att se ”snygga ut”. Här går funktion före.

Bord för vatten- och foderautomat.
Bord för vatten- och foderautomat.

För att maximera golvytan och för att underlätta för oss har vi snickrat två små ”bord” ett för vatten och ett för foder. Även dessa har byggts av spillvirke och av enklaste modell.

De är även lätta att bära ut och in vid städning. Ytterligare fördelar är att foder och vatten kommer upp från golvet, så att hönsen inte kan fylla skålarna med strö när de sprätter runt, och vi får en bättre arbetsställning när vi fyller på med vatten och foder. Dessutom får hönsen större golvyta då de kan gå under borden.

Detta är några av de åtgärder vi gjort under åren för att få arbetet i hönshuset att funka smidigt.

Årets första inlägg blev en hälsning från hönshuset. Min förhoppning är att 2017 skall bli ett år med lite fler blogginlägg….så på återseende  🙂

Duktiga hönsmammor

Hönan Elva och hennes fem kycklingar har varit ute ur ruvburen i närmare två veckor och hönan Susanne och hennes tre fick lämna ruvburen i fredags. De är båda rutinerade hönsmammor som vet hur man tar hand om en kull med kycklingar. De har ruvat fram många kullar med små dunisar. Vilket märks!

Hönan Elva med sina sex veckor gamla kycklingar solbadar i slänten framför hönshuset.
Hönan Elva med sina sex veckor gamla kycklingar solbadar i slänten framför hönshuset.

Direkt när hönorna och kycklingarna kom ur ruvburen började de klucka och locka på de små så att kycklingarna hela tiden visste var hönsmor är någonstans. Oerfarna hönor med sina första kullar kan vara lite dåliga med att tala om var de är, vilket gör att kycklingarna kan tappa bort sig. Det brukar lösa sig, men kycklingarna blir oroliga under de stunder de inte hittar hönsmor.

Hönan Susanne ligger i dörröppningen till hönshuset och vila med sina tre kycklingar. De är ca fem veckor gamla.
Hönan Susanne ligger i dörröppningen till hönshuset och vila med sina tre kycklingar. De är ca fem veckor gamla.

Men med Elva och Susanne har det gått mycket bra från första stund och vi har kunnat ställa upp hönsdörren utan att behöva oroa oss. I och för sig har aldrig någon kyckling sprungit bort, inte ens för de hönor som är lite dåliga på att kalla på de små. Kycklingarna brukar stanna i närheten av övriga och pipa hysteriskt tills hönsmor är tillbaks.

Både Elva och Susanne har under dagarna när hönshusdörren stått öppen gått runt hela hönshuset med sina respektive kullar för att komma till den stora komposthögen. Där verkar det alltid finnas något gott att krafsa fram.

Tuppen Sören
Tuppen Sören

Till skillnad mot övriga hönorna som håller sig nära någon av tupparna går hönorna med småkycklingar i allmänhet lite för sig själva. Varje kull med höna bildar sin egen lilla miniflock. De är inte långt från övriga i flocken men inte heller helt nära.

Det är så fascinerande att se dem helt ”fria” men ändå veta att de stannar i närheten av sitt hem, hönshuset. Man behöver inte bura in dem för att hålla dem kvar. De rymmer inte för de ser den här delen av världen som sitt hem, sitt revir.

Middagslur i hönsgården.
Middagslur i hönsgården. Även om hönsgårdens dörrar står öppna så kan det vara tryggt och skönt att hänga lite inne i hönsgården.

 

Livet fortgår även utanför ruvburen…

Grusbritt och Guldtuppen.
Grusbritt och Guldtuppen.

Även om fem av våra hönor är upptagna med att ruva eller att ta hand om kycklingar så fortgår livet utanför ruvburen ungefär som vanligt för övriga hönor..

Det sprätts efter mat i ströet, man pratar med bästa kompisen, man hänger med en av stortupparna eller undviker ungtupparna. Då och då blir det en tupplur på sittpinnarna, antingen ute eller inne, och om vädret inte bjuder på allt för mycket snö, så blir det en vända utanför hönshuset.

Röda hönan Gudrun börjar bli några år - hon kläcktes 1 juni 2010
Röda hönan Gudrun börjar bli några år – hon kläcktes 1 juni 2010.
Jula med tuppen Korpen Flyger.
Jula med tuppen Korpen Flyger.

Fler värpreden behövdes

Ullberit undrar över vilket rede hon skall välja. Ett av de nya eller det gamla??
Ullberit undrar över vilket rede hon skall välja. Ett av de nya eller det gamla??

Då många av värpredena för tillfället är upptagna av ruvande hönor fick jag i helgen snickra ihop ett par nya reden. Jag tog restmaterial från vårt renoverande så det blev en salig blandning av trämaterial.

Denna gång snickrade jag ihop redena av spånskiva, regel- och brädstumpar, samt lite lister som vi hittade slängda uppepå isoleringen på kallvinden. Man tar som sagt vad man har.

Hönorna är inte så kräsna och då redena behöver bytas ut då och då så är det ingen mening att göra ”tjusiga” reden. Det räcker gott och väl med funktion.

En närmare titt på ingången.....
En närmare titt på ingången…..

Det är fullt i ruvburen

Det är fullt i ruvburen. Och det är bara början av mars!
Det är fullt i ruvburen. Och det är bara början av mars!

I vår tvåvåningsruvbur är det fullt för tillfället. I ”bottenvåningen” bor tre svarta hönor i varsitt fack. Här ruvas det idogt och målmedvetet i varsitt rede.

En av tre svarta ruvande hönor. Jag tror det är Hulda. En flitig höna som ruvat fram många kullar. Själv kläcktes hon i mitten av juni 2010.
En av tre svarta ruvande hönor. Jag tror det är Hulda. En flitig höna som ruvat fram många kullar. Själv kläcktes hon i mitten av juni 2010.

På andra våning bor hönan Elva med sex kycklingar i ett dubbelfack och hönan Susanne bor med sina fyra kycklingar i ett fack.

Hönan Elva med sina sex kycklingar. Hon fick fyra gula och två mörkgrå.
Hönan Elva med sina sex kycklingar. Hon fick fyra gula och två mörkgrå.

Elvas kycklingar är lite drygt två veckor gamla och Susannes är drygt en vecka. De är alla fortfarande duniga och synnerligen små, men Elvas har redan fått vingpennor och börjar även få fjädrar på rygg och rump.

Hönan Susanne har ruvat fram fyra kycklingar, två svarta, en gulröd och en ljusgrå.
Hönan Susanne har ruvat fram fyra kycklingar, två svarta, en gulröd och en ljusgrå.

Men än går det inte att avgöra vilka som kommer att bli hönor eller tuppar. Ej heller vilka färger de kommer att få även om det går att ana på dunet och de fjädrar de har fått. Men ibland så ändras det rätt så markant.

Däremot är det inte svårt att avgöra att de alla är bedövande söta 🙂