Första advent eller möjligen påsk!?

SONY DSCDå var ruvningssäsongen igång igen. Jag hade hoppats på att de kunde lugna sig i några månader till och väntat till våren. Men inte då. December och vintern står för dörren och då skall det bli smått i hönshuset!!

Det blev trots allt ett uppehåll på hela tre månader och det är nog nästan rekord. För vi har närmast hela tiden några kycklingar på gång. Ruvgalna hönor!

SONY DSC

Men vem kan motstå små dunbollar? Inte jag i alla fall. Trots att vi har fått otroliga mängder med kycklingar i sommar, nästan lite väl många, blir jag lika varmlycklig för varje kull med kycklingar som kläcks.

Det är Susanne, en rutinerad och erfaren hönsmor, som har fått kycklingar. Så även om årstiden är lite tokig så lär de nog gå bra ändå. Det blev tre stycken – en lagom stor kull – en gulröd samt två gula med svarta strimmor på rygg och nacke. Men i skenet av värmelampan ser de mest rödorangea ut.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Tyvärr får hönsen inte gå lösa

Ungtuppen Korpen Flyger och hönan Jula. Korpen Flyger är från sommarens kullar och en av tupparna vi tänker spara. Jula har "några år" på nacken - kläckt våren 2012
Ungtuppen Korpen Flyger och hönan Jula. Korpen Flyger är från sommarens kullar och en av tupparna vi tänker spara. Jula har ”några år” på nacken och kläcktes våren 2012.

På grund av risken för spridning av fågelinfluensa har Jordbruksverket tagit beslutet att alla fjäderfän skall hållas inomhus. Inget att säga om det. Bra att åtgärder tas för att minimera riskerna för fågelinfluensan, men jag saknar mina lösspringande hönor och, framför allt, så är det himla tråkigt för hönsen att de inte kan gå lösa.

De kan fortfarande gå ut till inhägnaden då utrymmet inne i hönshuset känns allt för begränsande för flockens storlek. Vi har ännu tämligen många halvstora kycklingar kvar från sommarens minst sagt intensiva ruvningsperiod. Men all mat och vatten serveras inomhus, som kravet är, vilket vi i och för sig alltid gör.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Hur tar hönorna det? De verkar inte ta det allt för hårt. De äter och bajsar lika flitigt som vanligt och äggen kommer i ett stadigt flöde. Men hade de fått välja mellan inhägnaden och att springa helt fritt så vet jag vad de skulle valt. Förhoppningsvis skall de snart också får göra det….

Bilderna är från tagna när det tog en middagslur uppflugna på sittpinnarna.

SONY DSC SONY DSC

O-samlargen och tyghögar

Tyger som väntar på att bli något snyggt.....
Tyger som väntar på att bli något snyggt…..

Jag har en o-samlar-gen. Jag gillar helt enkelt inte att samla på hög. Det stressar mig. Inte så att jag vill leva ett helt pryllöst liv. Nä, men jag ser heller ingen vits att samla på sig bra-ha-saker för eventuell användning nån gång i en okänd framtid. Då är det bättre att låna eller vänta och köpa när det verkligen behövs. Sån är jag!

Jag vill ha saker som jag använder. Det är även ok med saker som används sällan men som verkligen behövs när de behövs, typ julgransfot. Men då skall det bara finnas en julgransfot. Inte tre, fyra stycken bara för att det råkade bli så. Nä, EN räcker! Punkt!

Min o-samlar-gen gäller även för mina intresseområden, så som sömnad och tyger. Jag behöver ett litet förråd med tyger då jag nästan aldrig lyckats köpa ett tyg till en syidé utan det är det omvända som gäller. Jag har mer idéer än vad det finns lämpliga tyger, så att säga.

Istället utgår jag från de tyger jag köpt och gillar. Jag tittar och känner på mina tyger och då kommer idéerna. Oftast i alla fall. Men börjar lagret bli för stort, enligt mina mått mätt, så vaknar min o-samlar-gen till liv och där hittar jag ingen kreativitet.

Mitt förråd med tyger.
Mitt förråd med tyger.

Och där hamnade jag då vi höll på att renovera mitt arbetsrum och min symaskin mest var nerpackad. Jag kompenserade på något vis för min brist på sömnadstid med att köpa på mig fina tyger. Egentligen helt ok, om det inte var för att det stressar mig att jag inter ”hinner” sy dem. Det vill säga att det skulle ta två-tre år att sy igenom hela högen, med dagens sytempo. Därför vill jag få ner tygförrådet på en ”lagom” nivå.

Men….

…det är ju ändå roligt med nya tyger. För i tygerna finns ju så mycket inspiration och kreativitet. Så helt köpfritt har det inte blivit. Men målet kvarstår att jag skall minska högen med tyger som väntar.

Och det skall jag fixa genom att sy mer än jag köper….ett långsiktigt projekt med andra ord  😉

SONY DSC

Ålleberg är fint även en grå höstdag

SONY DSC

Ute är det runt 10 grader och gräset är fortfarande grönt, inte så mycket vinter med andra ord. Egentligen har jag inget emot att vintern dröjer, bortsett från en sak. Det blir nedrans mörkt så här års när det inte finns någon snö. Och det tär på humöret….minst sagt.

Men det var inte det jag hade tänkt skriva om utan visa några bilder fån förra helgens promenad på Ålleberg. Jag gillar verkligen senhöstens färgskala – murriga och lite bleka färger. Till och med den blygrå himlen är fin.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Har tidigare i år lagt ut bilder från promenader på Ålleberg. Bilderna här nedan är från 7 januari. Inte så stor skillnad mot nu precis, men det var ju inte så mycket vinter i förra året heller.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Nystickat

För ett par veckor sedan stickade jag mig ett par halvvantar av restgarnerna från min randiga kofta, som jag stickade i somras. Jag önskade mig ett par vantar som passade i färg med min basker som går i brunt och rostrött.

SONY DSC

Jag tänkte mig något som inte var exakt lika i varken färg eller mönster men som ändå fungerar fint ihop. Jag gillar när det bryter av lite grand och inte blir för färg- eller formmatschat. Och det blev som jag tänkt mig och både baskern och de nya halvvantar har verkligen blivit mina favoriter i höst.

Basker_april2013

Halvvantarna har jag stickat efter egen idé. De är stickade randigt i brunt och rostrött, vilka skiljs åt av två varv med vardera ljusgrönt och benvitt. Andra varvet av den smala tvåfärgade randen är stickat i avigt för att få lite struktur.

SONY DSC