Nu måste det räcka….

I mitt förra inlägg berättade jag bland annat om höstjackan som jag vill sy. Jag hade kommit så långt i sömnadsarbetet att jag hade börjat klippa till tyget när jag, till min förskräckelse, insåg att tyget inte skulle räcka. Lätt panik!

Det var ett tag sedan jag köpte tyget. Om jag inte minns fel så köpte jag det i våras. Kan väl lugnt påstå att jag var angelägen att få komma till tygaffären för att kolla om det fanns någon meter kvar att komplettera med. För att försäkra mig om att få rätt tyg med hem klippte jag en provlapp som jag stoppade i väskan.

Men ibland skall det bara strula. Min lilla provlapp försvann nån gång på vägen mellan mitt hem och tygaffären. Kanske följde den med upp ur väskan när jag plockade upp telefonen eller plånboken. Borta var den i alla fall.

Jag valde ändå att gå till tygaffären, utan provlapp, med förhoppningen att känna igen tyget bland alla tygrullar, rätt många andra tygrullar. Och tänk, jag hittade ett tyg som jag var rätt säker på var ”mitt” tyg. Men hur säker var jag…..?!

Hur väl mindes jag färg, struktur och kvalitet? Skulle jag köpa och riskera komma hem med en meter av fel tyg och sitta där med två olika tyger som inte skulle räcka till det jag ville sy?

Japp, jag vågade och jag fick med mig rätt tyg hem. Jippi!! Då tygaffären ligger sisådär 13 mil bort och tyget var ganska så dyrt så var jag glad över att det blev rätt. Måtte jag bara nu köpt tillräckligt med tyg så det räcker till jackan……

Resultat av syhelgen

Under andra dagen på min syhelg påbörjade jag mönsterkonstruktionen av höstjackan, som jag velat sy länge men inte riktigt landat i hur den skulle se ut. Men innan jag ens kunde börja rita på själva jackmönstret behövde jag ta mig an grundmönstret. Jag utgick från grundmönstret för kavaj, för den vet jag passar.

Men då jackan skall vara något vidare än en kavaj, jag skall ju kunna ha den utanför kavajen, behöver grundmönstret justeras. Och för att vara säker på att mina justeringar blev rätt fick jag sy en provplagg av grundmönstret. Tur var väl det. För jag hade inte ökat tillräckligt runt höften.

Ritar mönster till jackan. Salix håller koll på mitt arbete. Sen är det bra med runda föremål när man vill ha snygga svängar  ;-)
Ritar mönster till jackan. Salix håller koll på mitt arbete. Sen är det bra med runda föremål när man vill ha snygga svängar 😉

Efter ytterligare lite justeringar i grundmönstret kunde jag äntligen börja rita på mönstret till jackan. Efter några timmars arbete var jag klar med framstycket. Det är många beslut som skall tas – allt från var knappar skall sitta, vidd på slagen, fickans utformning och placering och mycket annat som har stor betydelse för slutresultatet. Kan väl säga som så att jag var rätt mosig i huvudet efter ett tag.

Stumpan!!
Stumpan!!

Att vara trött i skallen är inge bra när man ritar mönster för då kan det lätt uppstå märkliga fel som man inte upptäcker förrän man klippt till tyget och försöker sy ihop plagget. Inge roligt att inse först då att man mätt fel någonstans – och inte får ihop plagget som det var tänkt. Då är det bättre att vänta med mönsterkonstruerandet till nästa dag.

Istället fortsatte jag sy på ärmarna till den senapsgula yllekavajen som jag skrev om här. Och innan dagen var slut blev de fastsydda i kavajen. Jag hann även sy lite på en blus i ett grönt blommigt loppisfyndat bomullstyg som jag hade klippt till för ett tag sedan. Sen var min andra sydag slut och det var jag med!

En halvfärdig grön blus.
En halvfärdig grön blus.

Nästa dag fortsatte jag rita på jackmönstret och började även ta ut alla mönsterdelarna, vilket tog större delen av dagen. Det är en spännande process att rita tvådimensionella mönsterdelar, som rätt sammanfogade skall bli något tredimensionellt, som skall passa just min kropp och dessutom likna något som jag hade som en idé i mitt huvud. Krävande, lärorikt och jädrans roligt!

Jag kom så långt att jag fick tillklippt framstycket för en första provning och det verkar lovande. Sen tog min hjärna helt slut. Det är, som sagt, mycket att hålla koll på när man rita mönster.

Istället började jag sy på den gröna blusen, vilket är ett betydligt enklare sömnadsprojekt och inte kräver på långa vägar så mycket tankemöda som mönsterkonstruktion.

Idag, på min fjärde sydag, fortsatte jag arbetet med jackan med att klippa till delarna till fickorna. Och då kom jag till insikt om att tyget inte kommer att räcka till den jacka som jag gjort mönstret till. Jackan jag vill göra är dubbelknäppt, vilket kräver ganska så mycket tyg, och så har jag gjort den något längre än vad jag ursprungligen tänkte mig.

Så här långt kom jag på min jacka....
Så här långt kom jag på min jacka….

Trodde tyget skulle räcka ändå, men när jag började lägga ut mönsterdelarna så insåg jag att det behövs åtminstone 70-80 cm tyg till. Attans! I morn skall jag till tygaffären och köpa mer tyg, om det finns kvar. Hoppas!

Annars får jag helt enkelt köpa ett annat tyg, så jag kan sy jackan jag tänkt och lagt en massa timmar på att rita mönster till. Och tyget jag har, men som är för litet, får jag helt enkelt sy en enklare jacka av. Det borde tyget räcka till.

Så idag kom jag inte så långt på jackan, som jag hade hoppats på. Istället klippte jag till ett par jeans i ett kakigrönt grovt bomullstyg, samt ritade mönster till en trikåtopp med raglanärm. Både byxorna och toppen har jag gått och funderat på ett tag. Och som avslutning på syhelgen sydde jag vidare på min gröna blus, men tyvärr blev den inte heller klar.

Ett par jeans.... i sina beståndsdelar.
Ett par jeans…. i sina beståndsdelar.

Om jag summerar mina fyra dagar har jag ”endast” lyckats sy klart ett plagg  – en roströd kjol. Ett plagg som dessutom var halvfärdig när helgen inleddes. I övrigt har jag ritat mönstret till en höstjacka och börjat klippa till tyget (som inte kommer att räcka), sytt på en grön enkel blus som nu är halvfärdig, sytt ärmarna till en senapsgul yllekavaj samt sytt fast dem (kvar är att fodra kavajen), klippt till ett par gröna jeans och ritat mönstret till jerseytopp men raglanärm.

Mönsterkonstruktion av ärm med raglanskärning.
Mönsterkonstruktion av ärm med raglanskärning.

Många projekt på gång, men inte så mycket avslutat. Men det är helt okej för mig. Sömnaden är ett ständigt pågående flöde i mitt liv så allt lär bli klart – så småningom. Det enda jag är mindre nöjd med är att jag inte insåg i tid att jag hade för lite tyg till jackan. För jackan hade jag gärna kommit lite längre på.

I övrigt så gillar jag att ha flera olika projekt, i olika svårighetsgrad, på gång. För när huvudet tar slut på det svåra, eller för att jag helt enkelt är för trött efter en dags lönearbete, är det bra att ha något enklare projekt att sy på.

Sen kan jag konstatera att grönt blev helgens färg, uppblandat med lite rost och senap….inget planerat, men så bidde det….

Sömnad + långhelg = lycklig Fru Purjo

Jag har tagit långhelg och den kommer jag helt ägna mig åt sömnad. Gissa om jag är glad och lycklig!

Här skall ritas mönster, klippas tyg och sy söm efter söm i dagarna fyra. Det enda ”störmomentet” som jag tillåter är en uppmärksamhetskrävande Salix. Vår rara lilla katt har alltid rätt att vara i vägen, även under en efterlängtad syhelg  🙂

En enkel kjol i rostrött bomullstyg.
En enkel kjol i rostrött bomullstyg.

I går var första dagen på syhelgen och jag fick sytt klart en kjol i roströd kraftigt bomullstyg, som jag hade påbörjat för några veckor sedan. Kjolen har fickor, är fodrad, slutar mitt på knät och är sytt i en stuvbit. Jag har gjort några smärre förändringar i mitt grundmönster för kjol och ville testa i ett tyg som jag inte skulle gråta över om plagget inte passade.

Men jag kunde vara lugn. Kjolen sitter perfekt! Mönsterändringarna blev lyckade med andra ord och nu har jag en roströd kjol istället för en stuvbit. Och nu kan jag börja sy kjolar i de tyger jag inte ville ”offra” utan att vara helt säker på att mönstret passade.

Kjolen har fickor, naturligtvis, för alla kjolar behöver fickor enligt mig  :)
Kjolen har fickor, naturligtvis, för alla kjolar behöver fickor enligt mig 🙂
Kjolen är fodrad och linningens söm är kantad för en snygg avslutning.
Kjolen är fodrad och linningens söm är kantad för en snygg avslutning.

SONY DSC

Kjolen är fodrad och fållen är också kantad för en snygg avslutning även här.
Kjolen är fodrad och fållen är kantad för en snygg avslutning även här.

Men det får bli senare projekt, för först vill jag sy klart ett par kavajer som hängt halvfärdiga på tok för länge. I går kom jag en bra bit på ärmarna på en av kavajerna, som jag syr i senapsgult ylletyg. Ärmarna är lite ”omständliga” i sin tillskärning så det vill till att ta det lugnt. Men jag känner jag mig otroligt lugn och avstressad så det gick fint….än så länge. För de är ännu inte fastsydda på kavajen.

Ärmen till en senapsgul kavaj.
Ärmen till en senapsgul kavaj.

Min huvudsakliga plan och prioritet för syhelgen är att jag skall sy mig en höstjacka. Jag har behövt en jacka länge, länge men jag har inte riktigt kunnat landa i vad jag ville sy för jackmodell. Så jag har skjutit det projektet framför mig.

Vet inte om jag riktigt har kommit fram till vad jag vill ha, ännu, men nu får jag helt enkelt bestämma mig och sy något. Det är ju inte värre än att jag får sy en jacka till om jag först efter syhelgen kommer på den ”perfekta” höstjackan.

Typ kosläpp, men med höns….

Varje morgon de dagar vi är hemma har vi hönssläpp – typ kosläpp. Jag har aldrig varit på ett ”riktigt” kosläpp, vilket en del bondgårdar har om våren, men jag kan tänka mig att det är rätt underhållande och det är det med hönssläpp också.

När jag ställer upp hönshusdörren så vet de att de skall bli utsläppta och då blir de som tokiga. Det är nästan så nätdörren inte håller för trycket. Stänger jag däremot hönshusdörren så vet de att de inte kommer att bli utsläppta utan får ”nöja” sig med hönsgården och då lämnar de gallerdörren.

Jag är rätt säker på att de uppskattar sin hönsgård, men den slår ju inte på långa vägar att gå helt fritt ute på gårdsplanen. Men de dagar vi jobbar vill vi inte ha dem fritt springande på grund av riskerna med lösspringande hundar, rävar och rovfåglar. Då är det tryggar med hönsgården.

Men när nån av oss är hemma ställer vi upp hönshusdörren så de får gå ut och in som de vill…..och det gör de mer än gärna  🙂

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Jag kan inte öppna dörren fort nog. Och längst fram står alltid Sture, hönshusets högste tupp.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Just nu har vi hönshuset fullt av halvstora kycklingar så raddan med djur som rusar ut när jag öppnar nätdörren tycks aldrig ta slut.

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Sen när alla har kommit ut så vänder de och börjar rusa in igen. De vet att jag brukar slänga ut en skopa med havre till dem och de blir så otåliga att de nästan kommer in igen innan jag fått iväg havren.

När väl havren är utkastat lägger sig lugnet….