Tidiga vårblommor

SONY DSCJag går runt i trädgården och tittar efter blommor. Snödropparna har blommat länge nu, liksom krokusar, vintergäck och andra tidiga vårblommor.

I år blev det en tidig och lång vår. Till skillnad mot förra året då snödropparna knappt hann upp ur marken innan de var överblommade.

Då var det en kall och sen vår medan den i år är osedvanligt tidig. Gillar nog mest det senaste…  😉

SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Men det är inte bara vårblommorna som har vaknat till liv. I grönsakslandet kommer persiljan krusig och grön och rabarbern har börja visa sig under fjolårets bruna blast.

SONY DSC SONY DSC

Skjortblusar på gång…

Fyra skjortblusar på gång...
Fyra skjortblusar på gång…

Den senaste månaden har jag sytt mindre än vanligt men nu har jag åter kommit igång, vilket känns jättebra. Jag använder sömnaden som ett sätt att koppla av, att för en stund stänga ute jobb och allt annat som måste fixas med. Så när jag inte ens orkar sy blir jag lite bekymrad.

Under mars månad har jag varit osedvanligt trött. Kanske har jag fått en släng av vårtrötthet, en tidig sådan, eller så är det ett tecken på de senaste månaderna på jobbet har varit lite väl hektiska . Troligen mest det senare, för vi har haft sjukt mycket att göra. Men nu är det tack och lov lugnare och nu flödar åter min syinspiration. Glad är jag för det….

SONY DSC

Fyra skjortblusar är på gång och jag håller just nu på att sy sprunden på ärmarna. Själva livet på blusarna är klara med kragar, knappslå och inprovningar. Så även om jag inte tycker jag har sytt så mycket den sista tiden så har det trots allt hänt lite grand.

När ärmsprunden är klara skall ärmarna sys i för en första provning av ärmlängden. Då jag gjort manschetterna olika breda för de olika skjortblusarna, kommer jag att behöva korta av ärmarna på några blusar.

När manschetterna är fastsydda är det bara knapphål och knappar kvar innan jag kan börja använda mina nya skjortblusar, vilket jag ser fram emot.

För att underlätta arbetet syr jag alltid detaljerna först innan jag syr ihop plagget. Så för en blus ser arbetsföljden ut som följande: Först syr jag knappslå, bystveck och inprovningar, därefter axelsömmen och sen syr jag fast kragen.

Först därefter syr jag sidsömmen på skjortan. Hade jag haft bröstfickor på skjortan hade jag sytt fast dem innan jag sydde axelsömmen och kragen.

För ärmen gäller följande: Först sprunden och sen syr jag ihop ärmen. Hade jag varit säker på ärmens längd hade jag även sytt på manschetterna innan jag sydde fast ärmarna i livet.

Sist kommer fåll, knapphål och knappar.

Skulle jag gjort tvärtom, dvs sytt ihop plagget först och därefter sytt på kragar, fickor och manschetter, skulle arbetet bli långt svårare och krångligare. Även om det vid en första tanke kan låta som den mest logiska syföljden så blir det bara omständigt om man inte gör det i ovan beskrivna ordningen.

Ruvburen är klar

Ruvburen är klar och jag har tänkt blogga om den i flera dagar, men det vill sig inte. Så medan jag väntar på att orken och orden skall komma tillbaks bjuder jag på lite hönsiga bilder samt en fösta glimt av en nästan klar ruvbur.

Ett är då säkert, ruvburen kommer att underlätta arbetet i hönshuset och kycklingarna kommer att få en tryggare start på livet. Fint det….

En första skymt av den nya ruvburen. Den är inte riktigt klar men tillräckligt att första kullen kycklingar har fått flytta in
En första skymt av den nya ruvburen i två våningar med upp till sex ”bås”. På bilden är den inte riktigt klar än, men tillräckligt klar för att första kullen kycklingar har kunnat flytta in.
Middagslur på pinnarna...
Middagslur på pinnarna…
Nya kycklingar på gång...
Nya kycklingar på gång…
Ingeborg och hennes kycklingar har fått flytta in i den nya ruvburen....
Ingeborg och hennes kycklingar har fått flytta in i den nya ruvburen….
Ingeborgs kycklingar, plus en bonuskyckling....
Ingeborgs nykläckta kycklingar, plus en bonuskyckling….

 

Nya ruvburar på gång….och varför

Till och från har jag planerat för nya ruvburar. Jag har önskat mig lite mer ändamålsenliga ruvburar än de de av kompostgaller som vi har använt hitintills. De har i stora drag fyllt sin funktion – skilja den ruvande hönan från övriga, men ändå låta henne vara kvar i hönshuset tillsammans med övriga – men kompostgallerburarna har en rad brister. Återkommer kring detta längre ner.

Fördelen med att ha den ruvande hönan bakom galler är att övriga hönor inte kan fortsätta lägga ägg i hennes rede. Vi märker alltid upp de ägg som hon ruvar på så det är ingen risk att vi blandar ihop de nya med dem hon ruvar på, men det är inte populärt när vi kommer för att hämta äggen hon inte skall ruva på. Minst sagt!

Hönan Silvia som ruvar.
Hönan Silvia som ruvar.

Vi får utstå hack, nyp och ilskna ljud från den ruvande hönan. Vi klarar oss vanligen helskinnade från behandlingen. Det var bara Yngvild som verkligen lyckades nypas så jag fick blåmärken.

Däremot finns det alltid en risk att hönan lyckas pricka ett av sina egna ägg när hönan hackar efter oss, vilket har hänt ett par gånger. Äggskal tål en hel del men inte ett välriktat hack från en uppretad höna och det är tråkigt att behöva plocka bort halvgågna ägg för att skalet har gått sönder.

Sen när väl kycklingarna är kläckta finns det nästan ett ännu större behov för en ruvbur. En nykläckt kyckling är i stort behov av sin mor för att överleva sina första dagar. Under första dygnet kan de knappt gå och de måste hela tiden bli värmda av sin mor. Mat och vatten är inte så viktigt för kycklingarna då de lever på sina egna reserver de första dygnen, men de måste ha värme. För annars fryser de ihjäl ganska så snabbt.

Sibyllas med sina små innanför ruvburens galler.
Sibyllas med sina små innanför ruvburens galler.

De flest hönor är duktiga och håller sig kvar i redet tills kycklingarna är ett par dagar gamla. Men somliga hönor, oftast de oerfarna, har lite för mycket spring i benen och förväntar sig att kycklingarna skall hänga med dem runt i hönshuset så fort de blivit kläckta. Men det kan de inte och då är det bra att ruvburen begränsar ytan som hönan kan röra sig på. Då har kycklingarna i alla fall en chans att hänga med henne.

Burarna behövs däremot inte för att skydda kycklingar från övriga i hönsflocken. Alla är oftast mycket snälla mot småkycklingarna. De bryr sig sällan om dem. Möjligen kan de lite större kycklingarna, från andra kullar, vara lite hackiga. De vill visa att de är minsann större än de minsta kycklingarna. Rangordningen är viktig och det börjas tidigt.

Yngvilds kycklingar och i ruvburen finns Susanne som just har fått sin andra kull för i år.
Yngvilds kycklingar och i ruvburen finns Susanne som just har fått sin andra kull för i år.

En stor fördelen med att ha dem åtskilda är även att de får ha mat och vatten ifred från övriga flocken. Och det kan verkligen behövas. Vid matbordet visas ingen hänsyn utan alla tar för sig utan att låta några små få företräde.

Så var det, det där med att kompostgaller inte är helt optimala som ruvburar. De är stora, otympliga och tämligen rangliga och det har hänt ett par gånger att ruvburarna har kollapsat under tyngden av hönor och tuppar som har ruvburens tak som golv.

Sen brukar de halvstora kycklingarna, som blivit utsläppta från sina ruvburar, använda taket på ruvburar som sovplats. Är väl egentligen inget problem om det inte vore för att höns blajar stora mängder under natten. Vi har lagt ut skivor på taket för att bajset inte skall ramla ner på hönan och de små kycklingarna inne i buren men det blir ändå väldigt blajigt.

SONY DSC

I synnerhet skivan som fungerar som skydd blir snabbt äcklig och man vill inte gärna peta på den, men det måste man ju när man skall öppna burarna för att ge mat och vatten åt de små.

Sen är gallret på kompostburarna för stora för att hålla inne kycklingarna. Hönan kommer ingenstans men kycklingarna kan springa ut och in genom gallret. Detta är inget problem annat än i början när kycklingarna är riktigt små och kan komma bort från mor. När de är större får de gärna springa ut och in genom gallret så de blir hemtama i båda ”världarna”.

Under kycklingarnas första veckor då vi inte vill att de skall komma utanför burarna har vi en sarg av brädor runt ruvburen för att hålla dem på plats.

Ibland händer det att de små ändå kommer utanför buren. Oftast för att mamma höna sprätter runt för mycket i buren så spånet byggs upp mot sargen så att kycklingen kan klättra upp och ramla ut ur buren. Väl utanför buren har de svårt att ta sig in igen. Och som jag skrev tidigare är de små kycklingarna i stort behov av sin mor för att få värme.

Så har de inte lyckats ta sig tillbaks in till ruvburen fryser de ihjäl. Tack och lov har detta inte hänt så många gånger, men det är ändå väldans tråkigt varje gång det sker.

I förgrunden syns Röda Ulla och till vänster en ruvbur av kompostgaller.
I förgrunden syns Röda Ulla och till vänster en ruvbur av kompostgaller.

Nu är som sagt nya, och förhoppningsvis mer ändamålsenliga, burar på gång. Att vi inte gjort dem tidigare är för att kompostgallerburarna har den stora fördelen att de går att vikas ihop när de inte behövs så att de går att ta ut ur hönshuset. Egenbyggda ruvburar kommer att behöva byggas på plats inne i hönshuset då dörröppningen är ganska så smal. Burarna skulle bli för små om vi skulle utgå från dörröppningen.

Men i vinter har jag kommit till insikt om att det inte gör något att ruvburarna blir en permanent del av inredningen. För det är ändå minst en eller två hönor som ruvar eller har kycklingar. Våra hönor har helt tappat greppet om årstiderna.

Alla bilder i inlägget är hämtade från tidigare inlägg för att visa hur det har sett ut tills nu med kompostgaller som ruvburar. Nya fina bilder kommer på den nya ruvburen när den är klar  🙂

Brödlycka

SONY DSCFör mig är nybakt bröd en form av vardagslycka. Det är ju så himla gott med nybakt, så det går ju inte att låta bli att bli smålycklig av att se och känna doften av nybakt.

Men det är inte endast det nybakta brödet som ger välbefinnande. Även själva bakningen ger en speciell tillfredställelse som är lite svår att sätta fingret på men som dock är synnerligen påtaglig när jag bakar. Det är lite samma känsla som när jag går och skördar grönsaker till middagen.

En skön känsla som får mig att må bra och bli glad. Det kanske helt enkelt är lyckan av att få mat på bordet och att man har fixat det själv…..med betoning på det senare.

SONY DSC