Glad Påsk

GLAD PÅSK på er alla 🙂

SONY DSC SONY DSC

Trots vinterkyla och en annan snöflinga så är det vår. Ute vågar sig nästan snödropparna upp ur marken och i hönshuset har ruvningstokiga hönor lagt beslag på de flesta redena. Så några vårtecken finns det allt.

Men det lär dröja innan jag kan sätta spaden i marken och gräva upp grönsakslandet….tyvärr…

Lyckad ”skörd”

Svarta vinbär och bondbönor...
Svarta vinbär och bondbönor…

Dagens ”skörd” bestod av en påse bondbönor och en påse svarta vinbär.

Mycket av det vi odlar och skördar vinterförvarar vi i en stor frysbox, som står i källaren. Nu skulle det vara himla omständigt att behöva springa ner i källaren varje gång det är dags för matlagning. Så för att underlätta mellanlagrar vi mindre kvantiteter i frysen, som står i köket. Då finns grönsaker lätt och snabbt tillhands.

I morse plockade jag upp en stor påse med svarta vinbär samt en påse men snyggt gröna bondbönor.

SONY DSC

En del av bönorna hamnade i en gratäng tillsammans med annat grönt och fetaost. Mumsigt värre. Och en del av bären hamnade i en glasburk tillsammans med yttepyttelite socker. Det senare för hållbarheten.

Bären är hela och fina, nästan som nyplockade. De smakar ljuvligt och får mig att längta efter sol och värme och ger en föraning om den sommar som förhoppningsvis kommer.

SONY DSC

Kommer den tro??

Det är inte utan att jag börjar undra. Kommer den? Våren!

Jag har inte tänkt så mycket på våren, ännu, utan tagit vinterkyla och snö med ganska stor ro, trots sen och lång vinter. Efter åtta vintrar här (eller blir det nio?) har jag börjat vänja mig vid ”riktiga” vintrar och glömt Göteborgs milda, gråa och blöta vintrar.

De senare trivdes jag alldeles utmärkt med och faktiskt saknade de första åren här. Men nu skulle jag nog inte uppskatta det lika mycket utan jag trivs bra med det vintervita.

Men nu räcker det liksom. Nu får det mycket gärna bli lite vår med barmark och vårblommor.

Så snö…försvinn! NU! Och ta med dig kylan…..

Ruvdags x 3

Först var det en ljus höna som började ruva och snäll som jag är fick hon fyra ägg att ligga på. Efter någon dag hade hon fått en ruvkompis, en röd höna. Två hönor på fyra ägg. Tycker jag känner igen det här!?!

Och för någon dag sedan var de tre i redet. Nu hade även svarta hönan Hedvig fått ruvlust och knött sig in i samma rede. Trångt var bara förnamnet. Tokhönor!

Tre hönor på fyra ägg! Nästan lite för bra kan man tycka.

För naturligtvis är redet överfullt med hönor favoritredet för att värpa ägg i. Hur går det till? Känns som om det skall vara en omöjlighet att få in ytterligare en höna i redet.

Gissa om det är svårt att pilla fram de ägg som övriga hönor har lagt i redet och som inte skall ruvas utan bli mat. Hur jag än grejar runt och letar efter ägg så känner jag mest otaliga hönsben, fjädriga magar och en och annan vinge. Plus en och annan näbb som försöker rulla undan äggen från mina händer.

Men skam den som ger sig och till slut brukar jag ha fått ut alla äggen ur redet, både nylagda och de fyra märkta äggen som det skall bli kycklingar av. De märkta hamnar åter under hönorna resten bär jag in till kylen.

Tack och lov verkar det vara tre snälla hönor som ruvar. Somliga hönor kan nypas mer än bra när de skall försvara sina ägg. Dessa försöker mest hålla kvar äggen under sig. Det gör inte lika ont.

I går blev det åter lite lättare att plocka fram ägg. Svarta hönan Hedvig gav upp favoritredet och lade sig i redet under istället. Som ”belöning” fick hon fyra egna ägg att ruva på. Hoppas nu bara de vet vilket rede de skall ligga i så att inte några ägg bli kalla….hmmm…

Doftar sill…

Det doftar sillinläggning i köket. Men jag lägger inte in sill, trots att det finns en tydlig doft av ättiksprit i luften. Jag städar!

Vi har möe kalk i vattnet och då fungerar ättiksprit kanonbra för att få diskbänken skinande blank…en stund. När vi åter öppnar vattenkranen och skvätter runt är diskbänken åter flammig av kalk.

Men avlagringen runt vattenkranen är borta och jag är nöjd trots att jag vet att det inte varar så länge. Det är lite som med disken, det är ett ständigt återkommande arbete.  😉