Garntomtar fixar du lätt….

Det allra populäraste inlägget, om man får tro besöksstatistiken, som jag har skrivit under mina 3 ½ år som bloggare är ett inlägg om hur man gör garntomtar. Tänka sig! Blogginlägget slår alla andra inlägg med hästlängder och suget efter att göra garntomtar ökar lavinartat så här års, vilket också syns i statistiken. Det är ju däremot inte så oväntat…  🙂

För att underlätta för alla som letar efter en beskrivning på hur man gör garntomtar så hittar du en rikt illustrerad beskrivning här nedan. Håll till godo….

Skär till en kartongbit som mall med måtten 19 x 11 cm. Storleken kan ändras beroende på hur stor eller liten tomte man vill göra. Testa dig fram…

Vira garn cirka 18 gånger runt pappskivans långsida för att få garn till tomtekroppen.

Vik ihop garnet på mitten och fortsätt att vira ansiktsgarnet runt garndockan så att du får ett litet tomteansikte. Knyt ihop garnändarna på baksidan och klipp av.

Lossa garnet från kartongen och knyt till i ändarna med två garnbitar så du får två händer.

Trä in garnet som skall bli armar genom kroppen….

…och vira garn runt midjan så att armarna sitter fast.

Dela på dockan så du får två ben och knyt till om fötterna. Vill du ha en garntomta så klipper du istället upp garnet längst ner så att det bildas en ”kjol”.

Nu är det dags att klippa till luvan i ett lämpligt tomteluvetyg…

…näst ihop tyget så du får en liten strut…

….och näst fast luvan på tomten.

Brodera dit ögon och mun samt fäst en garnöggla i mössan så du kan hänga tomten i granen. Nu är tomten klar!!

Fråga gärna om du undrar över något…

Boktips inför julledigheten

Boktips: Medeltida storstad av Dick Harrison och Vikingatidens härskare av Anna Lihammer

Just nu läser jag främst i två böcker, En medeltida storstad – historien om Söderköping, av Dick Harrison (2012, Norstedts), och Vikingatidens härskare, av Anna Lihammer (2012, Historiska Media). Jag kan varmt rekommendera dem båda, i synnerhet om man gillar att läsa om vår tidigare historia, från järnålder till Sveriges rikes framväxt under medeltiden.

Anna Lihammers bok tar avspark under tidig järnålder, vilket lägger grunden till det samhälle som växer fram under sen järnålder och som vi kallar vikingatiden. Hon beskriver levande dåtidens härskarelit och målar hon upp en tydlig bild av dem som levde och härskade då. En bild som stämmer dåligt med den viking som vi traditionellt brukar mötas av i målningar, turistsouvenirer, filmer mm. Vår ”viking” är snarare en produkt av 1800-talets storsvullna fantasier om vår ärofyllda historia, än baserat på den verklighet som rådde under slutet av järnåldern.

Vår traditionella bild av vikingen, målning av Oscar Wergeland

Dick Harrisons bok om Söderköping tar också avstamp i vår järnålder och beskriver samma härskarelit som Anna Lihammer berättar om i sin bok, men fortsätter raskt in i medeltiden och grunden till det framväxande Sverige. Ett land där Söderköping utgör en av några få städer som fanns inom dåvarande gränser.

Även denna bok kastar delvis omkull föreställningar om vår tidigare historia. I detta fall hur en stad såg ut och fungerade på meddeltiden. Redan när Söderköping byggdes, under tidig medeltid, så var staden väl planlagd och reglerad med anlagda gator, avlopp och sophämtning. Något som man kanske inte tänker sig att det skulle finnas redan då.

Fastän jag vet att bilden är felaktig så bär man den med sig. Trots många turer i en annan medeltida stad, Visby, där guiden ingående beksriver hur både vatten och avlopp var synnerligen väl uppbyggt och väl fungerande under medeltiden, är det allt för lätt att tro att det var primitivt och outvecklat. I synnerhet i jämförelse med dagens samhälle. Naturligtvis finns det stora skillnader i städernas storlek, liksom i teknik och organisation, men vi var inte dummare då än vad vi är idag.

Summa summarum, är ni sugna på att läsa två intressanta och riktigt spännande böcker om vår tidigare historia, från järnålder in i medeltiden, så kan jag varmt rekommendera dessa två nyutkomna böcker.

Lyxigt saffransdoftande lussebullar

I år känner jag mig oväntat ointresserad och oengagerad inför den förestående julen. Vet inte varför men så är det. Jag har ännu inte känt den minsta lilla julfixarlängtan och jag skulle lätt kunna strunta hela spektaklet. Jag ser inte ens fram emot julmaten och skulle utan problem kunna skippa skinka, rödkål och vörtbröd och allt annat som julbordet brukar bjuda på.

I år kommer jag inte stå i dagarna tre vid spisen för att fixa med all julmat utan det kommer bli ett ordentligt bantat julbord. Men ett ordentligt steg mot julighet har vi trots allt tagit i helgen. Vi har bakat lussebullar. Gudomligt goda lussebullar. Gyllengula och saffransdoftande. Helt enkelt perfekta!

Och bara för att få nöjet att moffa i mig hela berget med lussebullar kan jag tänka mig att ställa upp på lite julfirande  🙂

Här kommer några saffransdoftande bilder från helgens lussebak och receptet är som brukligt hämtat från Stora boken om bakning från 1984 (ICA bokförlag). Lussebullereceptet hittar du på den sista bilden.

 

Syskolan: Kjol med fickor och motveck bak, del 2

Alla delarna till kjolen är nu tillklippta, vilket jag skrev om i Syskolan del 1, och det har blivit dags att börja sy på kjolen. Jag börjar alltid med fickorna. Eller rättare sagt jag börjar alltid med detaljerna, så som fickor, innan jag syr ihop ett plagg.

Tips! Börja alltid med att sy detaljerna på plagget så som fickor, dragkedjor mm innan du syr ihop plagget. Det gäller kjolar likväl blusar, byxor och övriga plagg som du syr. Detta underlättar avsevärt sömnaden av detaljerna. För att plaggdelarna ännu är rätt små men framför allt för att tygdelarna kan läggas  slätt och platt. Det senare är svårt när plagget är i hopsytt och mest har formen av en tub.

Bild 1: Fickpåse
Bild 2: Infodring sys fast på fickpåsen

Jag startar sömnaden med att nåla fast infodringen på fickpåsedelarna som har rundade uttag för fickans öppning (bild 1 och 2). Därefter syr jag fast infodringen genom en zick-zack-söm på den sida av infodringen som vetter in mot fickpåsens mitt.

 

Bild 3: Fickpåse
Bild 4: Delen som syns ovan ficköppningen sys fast på fickpåsen.

På samma sätt nålar och zick-zackar jag fast ylletygsbitarna på den stora och ”dubbla” fickpåsedelen, vilken kommer att sitta närmast kroppen när kjolen är klar (bild 3 och 4). Att jag inte gör två fickpåsar, istället för en stor sammanhängande, är för att jag vill hålla fickpåsarna på rätt plats när kjolen är klar. När de sitter ihop på mitten kan de bara ligga på ett sätt när jag har på mig den färdiga kjolen.

 

Bild 5a: Båda kjoltygbitarna har sytts fast på den under fickpåsdelen.

 

Bild 5b: Baksidan på fickpåsen.

När båda yllebitarna är fastsydda ser det ut som på bild 5a och b.

Nu har det blivit dags att sy fast fickpåsedelarna med infodringen på kjolens framstycke. Jag nålar ihop delarna, räta mot räta. Det vill säga att fickans infodring skall vara vänt mot kjolens framsida (bild 6).

 

Bild 6: Fickpåsen nålas fast på kjolens framstycke, räta mot räta.
Bild 7: Med röd märkpenna ritar jag en linje var sömmen skall sys. 

För att försäkra mig om att rundningen skall bli rätt och lika för båda fickorna ritar jag med en märkpenna på fickpåsens vita tyg var sömmen skall sys. Jag använder mig att mönsterdelen som mall (bild 7).

 

Bild 8: Sömsmånen är nedklippt till ca 3 mm och jackad där det behövs.

Efter att jag sytt ihop delarna klipper jag ner sömsmånen till ca 3 mm samt klipper jack där rundningen är som störst. Detta gör jag för att få en jämn och snygg rundning på ficköppningen (bild 8).

 

Bild 9: Sömmen stickas ner.

För att hjälpa till att hålla infodringen på plats och minska risken för att den ”kikar fram” när kjolen är klar stickar jag även ner sömmen (bild 9). Jag syr med andra ord en söm på infodringens rätsida, ca 1,5 mm från sömmen som håller ihop fickpåse och infodring med kjolens framstycke. Jag känner efter med fingrarna så att sömmen är vikt åt rätt håll under tidens om jag syr. Det färdiga resultatet ser du på bild 10.

 

Bild 10: Stickningen på avigsidan

Sen är det dags att pressa fickans öppning så den blir jämn och snygg och får en vass kant. För att få bra effekt på pressandet och utan att skada ylletyget använder jag en fuktad tunn handduk mellan strykjärnet och tyget (bild 11).

 

Bild 11: Fickans rundande öppning pressas med en fuktig handduk mellan strykjärn och tyg.

Tips! För att få ett snyggt och proffsigt slutresultat på det du syr är det viktigt att pressa alla sömmarna allt eftersom du syr dem. Vänta inte med att pressa sömmarna tills plagget är klart utan gör det kontinuerligt under hela sömnadsprocessen. Det underlättar även sömnaden av plagget att sömmar och andra detaljer är pressade.

Bild 12: Avigsidan av på den pressade kanten.

 

Bild 13: Fickans öppning på kjolens rätsida.
Bild 14: Avigsidan på kjolens framstycke med fickpåsar och infodringar vid fickornas öppningar.

I nästa syskola skall jag sy ihop alla delar till kjolens fickor. Alla inlägg i bloggserien Syskolan hittar du här. Fråga gärna om du undrar över något eller om jag har skrivit otydligt.

Olika världar

Utklädd till pojke är en mycket sevärd dokumentär som visar på de enorma skillnaderna i pojkars och flickors liv och förutsättningar i dagens Afghanistan och följer några flickors försök till ett annat och något friare liv. Ett liv som innebär stora risker för både dem och övriga i deras närhet. Se den!

Bilden är hämtad från www.svt.se

Du hittar dokumentären på http://www.svt.se/dokument-utifran/se-program/del-1-94?autostart=true