Ruvningssäsongen är inte över…

Jag hade ju hoppats på att ruvningssäsongen var över för i år, men inte då. Nu ligger fyra hönor på ägg! De är helt galna….hönorna. Men rätt söta i sin iver att få smått  😉

Det har verkligen kläckts många kycklingar i år, minst sagt. Och tydligen skall det bli fler, om hönorna får bestämma. Tur att vi har fått sålt hönor och ett par tuppar och fler kommer att säljas så fort de är stora nog för att könsbestämmas. Köparna står för tillfället på kö och väl är det.

För även om yxan kommer att vina senare i vinter så lär vi inte behöva kött från dryga 80 kycklingar. Eller hur många det nu blir efter att Yngvild, Röda Ulla och övriga ruvat fram sina kycklingar.

Skördat mangold och bondbönor

Finfin mangold..

I dag plockade jag in mangolden. Och det var nog i sista sekund.. Det har varit frostnätter flera nätter i rad och det lär inte bli varmare i natt, stjärnklart som det är.

Mangolden gillar inte att det blir för kallt så det känns fint att jag fick skördat allt innan frosten blev för svår. Det skulle ju vara surt värre om kylan tog det lilla som kom upp efter årets usla odlarväder. I år gäller det att ta vara på allt!

Härliga färger…

Jag förvällde mangolden och nu ligger den tunt utlagt på ett bakplåtspapper i frysen. I morgon kommer jag att stoppa ner mangolden i en plastpåse för vinterförvaring i källarens frysbox. Genom att först frysa ner mangolden i ett tunt lager kommer det att bli lättare att ta fram önskad mängd ur plastpåsen när det är dags för tillagning.

Hade jag stoppat ner den förvällda och fuktiga mangolden direkt i en plastpåse skulle det blivit en enda stor hård klump av allt.

Idag skördade jag även de sista bestånden av bondbönorna. Det mesta ligger redan i frysen men några spretiga bestånd hade jag kvar i grönsakslandet. De såg inte mycket ut för värden men inne i de brunskrumpna bönskidorna var bönorna fina.

Nu har jag även förvällt bönorna samt skalat av det sega höljet som finns kring varje enskild böna. Snart skall de in i frysen. Först styckfrysning efter samma metod som mangolden och sen ner i en plastpåse och frysboxen i källaren.

Stickar en kofta

En värmande kofta är aldrig fel

Jag har börjat på ett nytt stickprojekt efter ett längre stickuppehåll. Om man bortser från mina sporadiska stickstunder med ett par yllesockor, vilka inte verkar bli klara än på ett tag. I synnerhet inte nu när jag har satt händerna i något nytt.

Min förhoppning är att det nya projektet skall resultera i en kofta i klassisk 50-, 60-talsstil med runt ok med stjärnmönster och knäppning fram. Jag stickar inte efter något mönster utan hittar på allt eftersom.

Jag stickar koftan i ett mjukt alpacka garn på stickor nr 3.

Garnet är ett relativt tunt alpackagarn, härligt mjukt och följsamt att sticka i. Bottenfärgen är mörkt brunt, något melerat. Mönstret i oket skall jag sticka i ljusbrunt och ljusblått garn. Hade jag tänkt. Vi får se vad det blir när jag kommer dit. Än finns det tid för nya idéer.

För än så länge har jag bara stickat resårkanten, en rand med ljusbruna stjärnor samt ytterligare några cm på tröjan. Sticket flyter på ganska så bra så min förhoppning är att tröjan skall bli klar nån gång i vinter. Vi får se hur det blir med det….

Klassiska stickade stjärnor är fint tycker jag.
Vet inte varför Salix alltid skall kliva förbi när jag plockar fram kameran….jäkla linslus 😉

Kors i taket..

Jag kastade mig efter kameran när jag såg att katterna Salix och Felix satt på samma stol.

Tänk att de kan sitta så nära varandra utan att morra och visa nervösa miner. Det är helt otroligt! Verkligen helt otrooooligt! Jag börjar nästan tror på….eller kanske inte.

Katterna har ju trots allt suttit nära varandra förr, även om det var länge sedan och händer väldans, väldans sällan. Så det är kanske inte en så stor händelse, trots allt  😉

Att de ser lite sura ut beror på kameras röda lampa som de inte alls gillar….i övrigt var de lugnet själva.