Kaos i hönshuset

Det är lätt kaos i hönshuset. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Hönsen har det rent och de får vatten och mat som de ska. Så på den fronten är det lugnt.

Men så var det där med Hedemorahönornas starka ruvlust. Och den verkar inte vilja avta ens av att det har gått och blivit senhöst. Yngvild har just fått nio kycklingar och igår kväll när vi sa god natt till alla hönor, tuppar och kycklingar såg jag att Röda Ulla snart var klar med sin ruvningstid. För minst en kyckling hade kläckts.

Trodde det var Nyberit som var på tur, men tydligen inte. Eller så har hon också fått kycklingar under natten. Jag har helt enkelt tappat kollen.

Vi har som sagt fått många kycklingar i år. Alla är tack och lov inte kvar i vårt hönshus. För det hade banne med inte gått. Vi har sålt flera hönor och ett par tuppar samt några kycklingar har dött eller blivit nackade. Men 53 av dem finns fortfarande kvar i hönshuset, eller hur många det nu är efter nattens kläckningar, och det är många nog.

Nu är inte heller alla kycklingar. För vårens hönskycklingar är nu vuxna djur och lägger ägg sedan några månader tillbaks. Och vårens tuppkycklingar har börjat intressera sig för hönor. Tyvärr får jag säga om det senare.

Med tanke på att det mest har kläckts tuppar bland de första kullarna och att vi har sålt fler hönskycklingar än tuppar kommer det om några månader vara allt för många hormonstinna och ohyfsade ungtuppar i hönsgården i förhållande med antalet hönor. Stackars hönor. Jag bävar och yxan lär vina tidigare än vad jag skulle önska ur köttsynpunkt.

Hedemora är inte direkt en köttras och för att det skall bli någon storlek på filéerna behöver ungtupparna vara dryga halvåret innan de hamnar i grytan. Men det vete fasen om det kommer att gå i år. Det får bli många men små filéer istället.

För annars lär inte hönorna ha en fjäder kvar på kroppen när alla ungtupparna är i ålder för att intressera sig för hönor. För de är minst sagt brutala i sitt uppvaktande. Det tar drygt ett år för en tupp att lära sig hur man skall uppvakta en söt höna. Innan dess är blir jag helt vansinniga på dem och har god lust att vri nacken av dem alla.

Till våren skall vi förhoppningsvis åter ha ett mer hanterbart antal djur i hönsgården. Fler hönor och kanske någon tupp kommer att vara sålda och resten av tupparna ligger i frysen. Några hönor och ett par tuppar kommer vi dock att behålla. Jag planerar för att ha runt 30 hönor och 4-5 tuppar. Tills nästa års ruvningssäsong sätter igång och åter fyller hönshuset med kull efter kull med kycklingar.

Att ha höns gör att man kommer nära livet på något vis. Det blir lite mer uppenbart vad det handlar om även om tankarna, eller snarare känslan, är svår att formulera begripligt. Att leva med en flock höns skapar någon slags mening i vardagen som är skön att uppleva. Även om den är lite kaosartad just nu….