Rent strö och nya pinnar

Det är väl mycket just nu. Därav min frånvaro på bloggen. Men jag är snart åter. Om en vecka skall livet vara mer ”normalt” igen….hade jag tänkt …. och då skall blogginläggen komma lite mer regelbundet 🙂

Hönsen hälsar! De säger att livet är extra gott just nu för i går fick de hela hönshuset storstädat. Rent på golvet och nya sittpinnar att sova på. Fint det…

Inte bara hönorna gillar att det är nystädad. Det gör jag med, både hos dem och hos oss. Just nu är det hönorna som har det städat och fint.

Det tog sin lilla tid att få fixat med hönshuset. Vi ägnade halva gårdagen åt storstädningen. Det brukar inte ta full så lång tid i vanliga fall men när hönshuset är fullt av ruvburar och yttepyttesmå kycklingar blir det omständigare än vanligt att städa. Dessutom fick de nya sittpinnar plus att vi ändrade lite i inredningen. Men det var det värt….

Nystädat i hönshuset och de nya sittpinnarna är ännu inte invigda av hönorna. De var något skeptiska till pinnarna först men när jag satte upp en höna så fick de övriga fart upp på de nya pinnarna. Ikväll var det ingen som tvekade….
De nya sittpinnarna och med bajsfångaren under….
Det står ruvburar överallt i hönshuset, med hönor och kýcklingar både i och på….
Senaste tillskottet i kycklingskaran står hönan Alva för. I början av veckan kläcktes fem dunisar under henne….

Inspiration från 50-talet

Inspiration till klädsömnad kan man hitta på de mest udda ställen. I slutet av augusti besökte jag en hembygdsgård och där hittade jag travar med gamla tidningar. Mest Husmodern från 40-talet men även en Femina-tidning från 50-talet. Önskar jag noterade årtalet men är rätt säker på att den var från 1958. Minnet är bra men kort….eller hur brukar man säga?

I vilket fall som helst här nedan är några av modebilderna som jag hittade i tidningen. För medan jag snabbt bläddrade igenom tidningen tog jag bilder på några av uppslagen. Hade jag haft mer tid skulle jag stannat en bra stund med tidningshögen och kollat efter fler inspirerande bilder.

Visst är de galet fiiiina? Jag skulle vilja sy dem alla  🙂

Fyra tuppar, fyra individer…

Om man bortser från alla tuppar som kläckts i år har vi fyra vuxna tuppar. Högsta tuppen är den röde Siste Mohikanen, som också är äldst, och sen har vi Alf, Patrik Gråröd och Sture. Lite oklarare hur rangordningen ser ut för de övriga tre, då jag sällan ser dem alla tillsammans. Men jag misstänker att Alf är tvåa och Sture är längst ner.

Siste Mohikanens röda fjädrar glänser så fint i solljuset

Alf håller sig helst inne och har upptäckt att han då får området för sig själv eftersom övriga tuppar helst håller sig ute. Alla hönor som är inne är alltså mina, verkar Alf tänka. En fördel till med att hålla sig inne är att Siste Mohikanen inte ser vad som händer och kan sätta stopp för det med en välriktad attack.

Men så här års är det inte är lika säkert att han får hönshuset för sig själv. Nu beror det på vädret hur många hönor och tuppar som håller sig ute. För vem vill sitta ute på en pinne när blåsten nästan river loss fjädrarna och regnet kommer farandes horisontellt?

Stora och snygga Sture med Seglora och Börta Bengtsson i bakgrunden

Sture är mer av en ensamvarg. I våras, innan småkycklingarna kom och vi hade hönorna helt fritt springande även utanför hönsgården, kunde jag finna Sture gå och sprätta helt för sig själv långt från de övriga. En bra bit ut i grannens hästhage fann jag honom allt som oftast, på jakt efter de största och fetaste insekterna och maskarna.

Han verkar inte ett dugg oroad över att vara själv. Annars är det något som kan få höns att helt tappa fattningen och bete sig precis lika hönsigt virrigt som sitt rykte. Inte Sture inte. Han är cool och gillar att gå på upptäcktsfärd.

Snygge Alf

Nu när det allt oftare är kallt och blött ute håller sig hönorna och tupparna gärna inne. Men Sture verkar inte bry sig om att det är blött och kallt utan går gärna själv ute och sprätter efter godsaker i det blöta. Ibland i sällskap av några av de större ungdjuren som också helst håller sig utomhus.

Patrik Gråröd brukar däremot cirkulera kring gruppen av hönor som följer efter Siste Mohikanen och försöker sig på en flirt då och då. Ibland går det, ibland sluter det med en fetsmäll av Mohikanen men oftast sluter det med att hönorna skrikande springer ifrån honom och söker skydd hos Siste Mohikanen.

Hönorna gillar Siste Mohikanen…eller rättare sagt…hönorna gillar den tupp som står högst i rang. Tidigare var det den vita och stiliga tuppen Bengt som var hönornas favorit och Mohikanen var bara tvåa. Men i våras flyttade Bengt tillsammans med några av hönorna till en annan hönsgård och då tog Siste Mohikanen över rollen som hönsgårdens mest populäre hanne.

Så fungerar det hos hönsen och så fungerar det säkert på många andra håll….  😉

Underbara höstkväll

Om jag fick bestämma skulle det bli många höstkvällar så som denna. Luften var ljummen, nästan sammetslen. Vindarna bar med sig värme och jag ville inte gå in. Men det märks att det är höst när mörkret kommer redan vid halvniotiden.

Kvällens härliga värme gav mig energi och inspiration till att beskära vinbärsbuskarna och alla frukträd som jag planterat de senaste åren. Kvar är de stora gamla äppleträden, men dem tar jag en annan höstkväll.

Nu skall jag sitta i soffan med en bok och vara nöjd över min arbetsinsats i trädgården.