Älskade och saknade vovve

Förra torsdagen fick vi det sorgliga och hemska beskedet att mors älskade vovve var obotligt sjuk. Hans njurar hade slutat fungera som de skulle. Dagen efter, på fredagen, fick han somna in och nu vilar han under ett av våra gamla äppelträd.

I elva år delade han sitt liv med oss. Saknaden är obeskrivbar och jag vill inget annat än att han vore kvar här med oss, med sitt spralliga och glada jag. Älskade, älskade vovve…

Svårfångade

Som jag skrev i ett tidigare inlägg finns det mer än en kyckling just nu i hönshuset….typ 40. I går försökte jag fånga dem på bild, men det var minst sagt svårt. De är små, de är i konstant rörelse och de är ytterst snabba.

Och för att göra det ännu lite trixigare….det finns vuxna höns. Hönor som varje gång jag närmade mig avtryckaren med fingret kliver de förbi mellan kameran och kycklingarna.

De allra flesta bilderna såg ut som den första bilden här nedan….men några bilder fick jag trots allt på de små liven…och det blev även några hönsbilder  🙂

Det är inte lätt att fånga kycklingarna på bild….de är för snabba för mig och kameran.
En av Yngvilds kycklingar som kläcktes 3 juli. De är nu stora som starar ungefär och har börjat bli tämligen självständiga…i alla fall anser Yngvild att de borde vilja det.
Tre av hönan Susannes åtta kycklingar. De kläcktes 3 augusti och är fortfarande ganska så duniga och små. Men bra spring i benen har de och jag får akta var jag sätter fötterna när jag kliver runt i hönshuset.
Ytterligare en bild på en av Susannes kycklingar….
Hedvig och hennes kycklingar är utstläppta ur ruvburarna sedan någon vecka och har gjort sig hemmastadda inne i hönshuset. Kycklingarna är fortfarande små men det är ingen som är stygga mot dem. De springer runt bland alla ”enormt stora” ( i alla fall i jämförelse) hönor och tuppar på jakt efter något extra gott.

Hedvig har åtta kycklingar vilka håller ihop som en liten flock. Än vill de helst hålla sig i hennes närhet men det lär inte dröja mer än några veckor tills de kommer driva iväg på egen hand och endast söka sig till varandra för värme och trygghet.

De minsta i hönshuset är Gudruns små dunbollar som kläcktes för bara tre dagar sedan. De är redan snabba på sina ben men än så länge har de inte fått lämna ruvburarna. Vill inte riskera att de tappar bort sig bland alla reden och ruvburar…
Sju av 23 hönor tar just nu hand om en liten flock med kycklingar och tre hönor väntar på att deras ägg skall kläckas. Men resten av hönsflocken har inga bekymmer kring ägg och dunbollar utan kan ägna all sin tid att leta efter godsaker. Här far Bregott och Elva (eller kanske är det Alva) fram över golvet…

Hilda är en söt liten höna som gärna kommer nära för att kolla om man har något gott med sig….
Turbofart på Bregott….
Tur att hönorna har hela hönsgården att röra sig på för just nu är det rätt trångt inne med alla reden och ruvburar som står överallt. Jag ser fram emot när burarna är borta…säkert de med…

 

Hysterisk hönsstatistik

Det är helt hysteriskt i hönshuset, verkligen helt galet hysteriskt. Även ljudbilden är helt otrolig och nästan svårt att tro på. Det är ett pipande och kacklande bortom all föreställning. Och jag vågar nästan inte röra mig inne i hönshuset av rädsla för att trampa på en kyckling eller två.

För att ge en bild av hur det ser ut kommer här lite hönsstatistik:

Totalt antal individer: 68 st, varav 27 är vuxna och 41 kycklingar. Av de vuxna är 4 tuppar och 23 hönor och av kycklingarna är 7 halvstora medan 34 fortfarande är små och duniga.

Av våra 23 hönor är 7 sysselsatta med att ta hand om de 34 småkycklingarna och 3 hönor ligger fortfarande på ägg. 10 av 23 hönor är alltså upptagna med annat än att värpa ägg.

Och jag kan försäkra att 34 småkycklingar är många kycklingar…i synnerhet som de far runt som små projektiler i hönshuset i sin jakt efter godsaker.

Titt som tätt springer kycklingarna fel och hamnar kanske hos fel hönsmor och då piper de hjärtkärande. Det behövs inte många skrämselpip från en rädd kyckling för att hönsmammorna skall bli som tokiga. Tror de att någon av deras dunisar är i fara går de bärsärk i hönshuset. Är det då sju hönor som har smått kan det lätt bli lite hysteriskt…minst sagt.

De sista kycklingarna kläcktes i natt och under dagen, och det är röda hönan Gudrun som äntligen har fått några små dunisar att ta hand om. Hon har nu två gula och en rödgul kyckling som hon vårdar ömt. Men det var många turer kring hennes ägg och ruvande.

Gudrun har blivit bortjagad från ruvredet av både Agda och Silvia, i omgångar, men till slut så fick hon lön för mödan av 21 dagars idogt ruvande och har som sagt nu tre små dunisar. Agda och Silvia har fått andra ägg att ligga på, i var sitt rede. Så antalet kycklingar kommer att stiga ytterligare om inget tokigt händer.

Värmen kom till slut…

Lagom till att jag började jobba kom de soliga och varma dagarna…men jag är inte ”bitter”….Istället är glad för varje solig och varm dag vi får i höst så att grönsakerna har någon liten chans att växa till sig innan frostnätter och kyla kommer.

Idag rensade jag bort ogräset i grönsaksbädden med mangold och rödbetor och hittade faktiskt lite som kan bli något, om värmen bara håller i sig. Men mest fanns där ogräs. Två hela skottkärrelass med maskrosor och annat grönt kördes till hönshuset. Roligt för hönorna, men jag hade hoppas på mer mangold och rödbetor bland allt ogräs.