Ledsen över Greta

Det går obehagligt snabbt ibland. När jag var ute till hönsen och kollade till dem för kvällen så lät Greta som en trumpet. Hennes hals stod rakt fram och var längre än jag sett på en höna. Hon kunde uppenbarligen inte få luft och försökte desperat få upp det som fanns i vägen.

Vad gör man?? Jag fick tag i Greta och försökte känna på halsen men blev inte klokare. Mer än att hon hade svårt att få luft. Hon höll på att tuppa av men efter att hållit henne framåtlutat kom det upp gul tjock vätska och hon fick luft igen.

Men det ville inte gå över utan hon fortsatte att rossla och kippa efter luft. Jag tog in Greta och fortsatta att hålla henna framåtlutad över vasken för att få ut det som fanns i lungorna och luftstrupen. Så fort jag hade henne i mer normal horisontellt läge så rosslande hon något fruktansvärt och fick stora problem med att andas. Vad det än var så hade hon fått något i lungorna.

Men det ville inte bli bättre och efter ett tag började det droppa blodblandat vätska från hennes näbb och hon började åter få stora svårigheter att få luft.

Maken bar iväg med henne för att avsluta hennes plågor men han hann inte ens över gårdsplanen innan Greta var död. Kvävd av slem och blod… fy fasen va vidrigt.

Förstår inte alls vad som hänt med henne. Har inte varit med om det tidigare. Hon har inte visat tecken på att vara sjuk eller hängig tidigare och hon var bara ett år gammal.

Hönor har blivit sjuka och dött förut men det här var nog bland det obehagligare…och som alltid lika sorgligt.

Söta rara röda hönan Greta är nu i hönshimlen….och jag är ledsen…

Rabarbermarmelad

Rabarberna är osedvanligt stora och fina i år. Troligen gillar rabarbern att det har varit lite fuktigare i vår….

Sommar betyder sylt-, marmelad- och syltkok och först ut för i år blir, som brukligt, att ta hand om rabarberna. Jag har redan kokat rabarberkräm i omgångar för att ätas på direkten med kall mjölk. Himmelskt sommargott och jag kan inte få nog.

Men jag vill gärna ha sommarsmak även till kalla vintern och då passar det fint med marmelad på rabarber, tänkte jag och så fick det bli. Och visst blev det gott…underbart gott.

Förutom rabarber, socker och lite citron hade jag även riven färsk ingefära i marmeladkoket. Receptet hittade jag i en bok som ”bara” handlar om rabarber, Rabarber av Inger Nilsson (Natur & Kulter). Själva receptet hittar du i en av bilderna här nedan.

Stora mängder socker behövs när det kokas marmelad

För att få helt rena burka diskar jag dem först i hett vatten och sen kokar jag dem i en stor kastrull på spisen. I kastrullen får burkarna ”puttra” fram tills jag skall fylla burkarna med den färdiga och heta marmeladen. Locket sätter jag på direkt…
Nu skall bara etiketterna på och sen bär jag ner marmeladen till källarens svala skafferi…

 

Hack och skrik i hönshuset…

Det har kläckts fler kycklingar under våren än Hedvigs två, Swedol och Jula (30 april), som jag skrivit om tidigare. Linda har ruvat fram två, en spräcklig tupp och en grå kyckling, som jag ännu inte vet könet på (13 maj). Hönan Ingeborg har fått fem dunisar, två svarta och tre gula (25 maj). Av de fem är det bara en jag är säker på att jag vet könet på. Det blir en svart tupp. De övriga kan jag ännu inte avgöra vilket kön de är.

Linda och hennes två kycklingar släppte jag ut ur deras bur för några veckor sedan och sen dess har hennes kycklingar fått klara sig själva. Linda hade helt klart inte så starka moderskänslor. Men ingen fara på taket. Kycklingarna var stora nog att klara sig själva i hönshusets skyddade värld så ingen nöd har gått på dem.

De två kycklingarna var väldans nervösa i början och höll sig mest i sitt hörn. Men nu har de tuffat till sig avsevärt och verkar nästan sturskare än Hedvigs två överbeskyddade kycklingar, Swedol och Jula, som har lämnat kycklingstadiet bakom sig.

Jag skall kanske förklara vad buren är för något. Det är kompostgaller som jag med hjälp av buntband har byggt om till ruvburar, vilka står inne i hönshuset med hönsmor och hennes dunisar i. På detta vis får de vara i fred, men utan att de för den skull mister kontakten med övriga i flocken.

Idag släppte jag ut Ingeborg och hennes fem kycklingar ur deras bur och det gav helt klart upphov till mer kalabalik än vid frisläppandet av Hedvig och Linda och deras respektive kycklingar. Så här efteråt inser jag att det hade varit klokare att vänta tills de flesta hönor var ute i hönsgården.

När jag lyfte på buren gick Ingeborg ut tätt följt av fyra av sina kycklingar, men den femte lite rödlätta kycklingen tog skydd bakom vattenautomaten och vägrade följa med de övriga. Hon ville helt klart hellre vara kvar i sin trygga värld i ruvburen. Lång i halsen trippade hon fram och tillbaks bakom automaten och pep hysteriskt efter mor. Med lite hjälp från mig kom även den siste kycklingen ut ur buren.

Nu är burens gallertäthet inte mindre än att kycklingarna kan hoppa ut och in som de vill och de gjorde de när tumultet blev för stort. De rusade tillbaks in i buren och sin kända värld och ropade på hönsmor, som i sin tur var utanför och lockade på de små.

Men det var inte kycklingarna som fick första uppläxningen, utan det var hönsmamman Ingeborg (juli 2011) som blev runtjagad av Sigrid (juni 2010). Av någon anledning blev Sigrid synnerligen störd av att Ingeborg nu åter var med i flocken efter några veckor i ruvburen.

(Årtalet anger när de kläcktes. Ålder har en stor betydelse för rangordningen, äldst först, och förklarar oftast vem som hackar på vem. Men inte alltid visade det sig!)

Men även kycklingarna fick ett ”varmt” välkommande. Först ut var Lindas, numera självständiga, kycklingar som tydligen kom till insikt att de inte längre var minst i flocken och detta ville de minsann påpeka genom att tuppa sig mot Ingeborgs avsevärt mindre kycklingar. Ingen fara med de små utan de rusade bara undan.

Sen kom Yngvild (2008), känd för sitt dåliga humör, utrusande ur sitt rede, som hon legat och tryckt i sedan 11 juni på ett gäng ägg, och gav sig också på de små.

Här skall banne med inte några små kycklingar springandes runt mitt rede, verkade hon tycka. Sur som ättika över att ha blivit störd i sitt ruvande. Här blev jag mer orolig och de små pep än mer hysteriskt när de blev hackade.

Jag vet vad Yngvild kan åstadkomma med sitt hackande och nypande. Jag har blåmärken längs underarmen efter hennes intensiva försök att försvara sina ägg när jag plockar bort nyvärpta ägg. Övriga hönor fyller på med fler ägg i hennes rede med förhoppningen att Yngvild även skall ruva på dem. Och jag plockar bort dem och blir hackad och nypt av Yngvild.

Kycklingarna klarade sig från Yngvild genom att ta skydd bakom buren. Och dessutom kom helt oväntat Alva (juni 2011) till kycklingarnas försvar. Hon hade tidigare varit framme och hälsat på Ingeborg när hon kom ut ur buren och de verkade stå varandra nära.

Nu visade hon en helt annan sida och reste halsfjädrarna som en stridstupp och gav sig på Yngvild. Gissa att jag blev förvånad. Det är bara Börta Bengtsson (2008) som är hönshusets äldsta höna som står i högre eller samma rang som Yngvild och som vågar markera mot Yngvild. Och nu kom Alva, ett år gammal, och gav sig på Yngvild så fjädrarna rök. Oj, oj…hur skall detta sluta?

Med god fart for Yngvild och Alva runt i hönshuset så spån och fjädrar yrde. De slogs som två tuppar med resta nackfjädrar och uppställda stjärtfjädrar och gjorde utfall med näbbar och klor. Slet tag i varandras fjädrar och sparkade med benen. Oj jäklar!

Men som det mesta i hönshusets värld så går det fort över. Men om Yngvild var sur förut, för att hon blev störd i sitt ruvande, så var det inget mot vad hon var nu. Uppläxad av en lägre rankad höna!!

Hon var arg som ett bi och slet fjädrar av flera hönor så fort de kom för nära hennes arga och vassa näbb, bland annat ulliga hönan Gamhönan blev ett par duniga fjädrar fattigare.

Den dåliga och aggressiva stämningen spred sig och flera hönor gjorde plötsligt upp om vem som var viktigast. Sigrid (2010), som förut gav sig på Ingeborg, var en av hönorna som var på extra dåligt humör och gav sig till och med på den högt rankade Sina den Stora (2009), men det hade hon inget för. För även Stina den Stora hör till de mer tjuriga hönorna och brukar, liksom Yngvild, visa var vem som bestämmer i hönshuset. 

Men en kvart efter att jag släppt ut Ingeborg och hennes fem kycklingar var allt åter stilla i hönshuset. Lugnt gick Ingeborg runt med sina små och lockade dem till allt gott som fanns i ströet medan de flesta övriga hönorna hade gått ut i hönsgården. Som om inget hade hänt….

Även Yngvild hade gått ut en sväng. Hon behövde väl kyla ner sig lite innan det var dags för att lägga sig på äggen i gen för att ruva.

 Undrar ni över vad tupparna gjorde? Inget. Rangordningen är helt separerad mellan hönor och tuppar och tupparna lägger sig aldrig i rangstridigheter mellan hönorna lika lite som hönorna bryr sig om tupparnas gruffande. De lever lite som separat världar men tillsammans…

Nu skall jag nog gå ut till hönshuset och kolla så att står rätt till….

Syväder…

I går var det ett ypperligt syväder och jag fick sytt klart en rak kjol och en blus med holkärm. Jag hann även med att  klippa till en kjol i supersött prickigt bomullstyg samt påbörja sömnaden av en dräktjacka som jag i helgen hade klippt till i ett beigt manchestertyg. Så det var ju väldans bra att vädret gjorde att jag vägrade gå ut…  😉

Jag blev mycket nöjd med både kjolen och blusen och jag kommer garanterat att sy fler blusar med holkärm. Tycker det blev väldans somrigt och fint med holkärm. Det är min första holkärmsblus för sedan mellanstadiet då jag hade en syrenlila blus med holkärm som min mor hade sytt.

Jag har sytt mer sedan mina förra sömnadsinlägg, som du hittar här och här, men jag har ännu inga bilder på de kläderna så de kommer med i ett senare blogginlägg.