De överlevde…

Yttepytte små selleriplantor

För nån vecka sedan ”hjälpte” katten Felix mig med omskolningen av några frösådder. Han tippade helt enkelt ner en låda med groddar i källartrappan så jag fick, vare sig jag ville det eller ej, ställa mig att plantera om de yttepyttesmå skotten.

Nu gick det tack och lov väl. En hel del av kålskotten hade i och för sig gått av och var bara att slänga men det fanns så det räckte. De som överlevde fallet, i synnerhet sellerin, har däremot tagit sig riktigt ordentligt.

Och det märktes redan på första dygnet efter omplanteringen att de trivdes. De växte nästan mer på den korta tiden än vad de gjort på flera veckor. Nu tror jag faktiskt inte den nya jorden gjorde den största skillnaden utan att jag lät lådorna stå kvar inne i värmen i köket efter omskolningen. Det var helt enkelt för svalt i hallen där sådden hade stått. Jag hade flyttat ut sålådorna för tidigt i svala hallen.

Nu har jag istället låtit sådden stå och växa till sig inne i rummet i ett ljust fönster och de har blivit riktig bra fart på de små grönsakerna. Under den dryga veckan som gått sedan Felix hivade ner lådan i källartrappan har de vuxit fint. Även om de fortfarande är väldans små.

Jag får väl tacka Felix som hjälpte till så bra och gjorde mig uppmärksam på att sådden ville ha lite mer värme för att trivas  😉

Nöjd!

Tuppen Bengt med några av sina fina hönor

Då var hönshuset skinande rent igen. Eller kanske inte skinande, men rent är det. Riktigt rent och fint. Och som alltid känner jag mig otroligt nöjd när jag har städat hönshuset och vet att mina rara hönor har det snyggt.

Lite romantik i hönshuset

Nu luktar det färskt trä av allt spån och hönorna sprätter runt och är lite extra kackliga. Allt är som vanligt men ändå känns det inte riktigt som det brukar….kackel…kackel…

Och kö blev det till redena när allt var klart. De har väl gått och hållit sig…eller vad det nu kan heta när man är värpnödig och alla redena är bortplockade för att hönshuset städas.

Hönorna köar till sina favoritreden

Planerna för grönsakslandet…inte riktigt i fas med verkligheten…

I vintras nån gång, tror till och med jag gjorde det i slutet av förra året, gjorde jag upp planer för vilka grönsaker jag skulle så under den här sommarsäsongen. Jag planerade även för vilka grönsaker som skulle odlas i vilka grönsaksbäddar. I år gjorde jag även en turordning för hur jag skulle gräva upp grönsaksbäddarna för att passa med när fröerna skulle sås. Allt för att underlätta arbetet när det väl drar igång.

Men det har inte riktigt blivit som jag tänkte mig. Vilka fröer jag skall så var kommer troligen att följa mina planer men planerna för uppgrävning av bäddar och sådd har däremot inte blivit riktigt som jag tänkte mig.

I mars när värmen kom, trodde jag starkt på att de mesta av bäddarna skulle vara vända under mars och april månad och att även sådden grönsakerna var delvis klar under april.

Men så kom vintern tillbaks med kalla nätter, snö och tjäle. Därmed har inte en enda bädd blivit uppgrävt hit in tills. Det enda grönsaksfröer som kommit i jord är de som jag har sått i sålådor inne.

Även om planerna har blivit förskjutna tidsmässigt, minst sagt, så är jag inte så värst bekymrad. Det lär bli grönsaker även i år. För förhoppningsvis tokar inte vädret hela sommaren utan det blir både varmare och soligare….snart, snart.

Det är väl mer ryggen som kommer tycka det är drygt att gräva upp alla landen i ett svep. Jag lär känna av att jag inte kunnat sprida ut grävandet över flera månader utan fick ta det mesta i maj.

Hjälp med omskolningen?!

Sent i går kväll såg katten Felix till att vi fick lite fart på omskolningen av det jag sått tidigare i vår. Felix smet obemärkt ut i hallen där jag förvarar alla lådorna med sådder. Hallen är sval och vetter mot söder och passar utmärkt för att förvara sålådorna fram tills att växterna skall planteras ut i blomland och grönsaksland.

Men hallen är liten och det är trångt mellan lådorna och där finns verkligen ingen plats för en katt som klättrar omkring. Men det visste tydligen inte Felix när han slank ut i hallen.

Med ett väldans brak åkte en av sålådorna ner i källartrappan. När jag öppnade dörren till hallen, för att kolla vad ända in i norden som händer, for Felix in i köket som skjuten ur en kanon. Inte blev jag glad, kan jag lova, när jag såg förödelsen i trappan. Jäkla katt! Tur att han försvann på snabba ben…

I källartrappan låg plaskrukor, jord och små, små skott av kål och selleri utspridda i en enda jordig röra. Trots att timmen var sen så var det bara till att plocka fram blomjord, nya och hela plastkrukor och lägga sig på knä i trappan och försiktigt sålla fram de stackar små skotten. Kände mig nästan som en arkeolog….källartrappsarkeolog med specialitet på att sålla fram yttepyttesmå groddar…

Bäst klarade sig sellerin för att de just var så yttepyttesmå. Största problemet var att hitta dem. Kålen däremot hade hunnit något längre och många av de tunna skotten hade gått av. Möjligen redan när katten hoppade upp på fönsterbrädan och klev runt i blomlådan….innan de och katten for ner i trappen.

Däremot var de inte stora nog för att det skulle gå att se vad det var för kålsort. I lådorna hade jag sått palmkål och två sorters blomkål. För att inte riskera att bara få med en kålsort så planterade jag om alla miniplantorna som såg ok ut efter fallet.

Hade jag kunnat urskilja vilka de var så skulle jag nog inte tagit med fullt så många. För jag lär inte behöva 15 plantor av palmkål. Om de nu överlever sin tuffa uppväxt vill säga…