Oj vad tiden rusar….det var såååå läääänge sedan vi sågs…

Jag har gått från att vara en inbiten datoranvändare som facebookade, spelade dataspel och umgicks med datorn mest hela tiden….till någon som knappt tittar åt datorn. I alla fall i perioder. Jag startar den mest för att kolla om jag fått något mejl men det tar nästan emot det med ibland.

Inget jag egentligen är så bekymrad över….det finns så mycket annat att fixa med i vardagen. Och fixar gör jag desto mer…och planerar och donar…

En bieffekt av min ”datortrötthet” är dock att bloggen blir tämligen tyst, i kortare och längre perioder. Det tycker jag däremot är riktigt tråkigt. För jag tycker om att skriva i min blogg, liksom jag gillar att besöka andra bloggar för att få inspiration, idéer eller bara för att få ta del av någon annans tankar.

Jag har verkligen inget brist på ämnen att skriva om, så det är inte där skon klämmer, för medan datorn är tyst så fixar Fru Purjo för fullt  🙂

Få se om jag och datorn hittar tillbaks till varandra igen…då lär vi åter ses lite oftare.

Starar och fem kärror med kvistar

Ett gäng starar sitter i stora asken och sprider vårkänslor med sin sång.Två kajor sitter på första parkett och lyssnar på stararnas vårhälsning.

Och på marknivå går jag runt stora asken och krattade bort kvistar och grenar. Fem skottkärror med grenar och kvistar har under vinterns otaliga stormar blåst ner från asken. Den gamla fläderbusken, som finns under trädet, har säkert också bidragit med en del döda grenar.

Kvistkrattning är också ett vårtecken! I synnerhet när sysslan ackompanjeras av starsång…

Nygräddat…så ljuvligt gott!!

Hur otroligt gott är inte nygräddat bröd? Att få sätta tänderna i en ljummen brödskiva och känna tuggmotståndet i den krispiga skorpan. Himmelskt gott. Det behövs inget pålägg, det nygräddade brödet är fullt tillräckligt.

Hembakt bröd är ljuvligt rikt på smak och dofter. Vardagslycka! Så enkelt….

Det spirar i mörka källaren

I källaren står plastlådor med vårlökar som inte kom ner i jorden förra året (eller var det året innan dess??), sålådor med perenner som såddes förra våren och dahlior samt ett par krukor med fleråriga växter som fått övervintra inne i den mörka och svala källaren.

De har alla varit tämligen bortglömda…..men till min stora förvåning och glädje såg jag nu att det sticker upp gröna och sköna skott i mer än en plastlåda. Det spirade i nästan varenda låda. Vilken livsglädje…vilket kraft vårsolen har….trots att ljuset knappt når ner till källaren.

Underbart är det och snart skall de alla få komma upp till den svala och ljusa hallen. Då lär det ta än mer fart…