Grönt är gott….

Visst det har gått några dagar sedan förra inlägget, men skrev jag verkligen vinter i mitt förra inlägg?? Det känns så passé. Vadå vinter? Det är ju vår nu….eller? Visst är det fortfarande februari… men….det är barmark och 10 plusgrader ute.

Hur det nu än må vara med vinter eller vår. Ett är då säkert, hönorna gillar att snön är borta så att de kan traska runt i hela utegården utan att behöva trampa runt i snö. De gillar inte snö annat än att äta det.

Men allra helst vill de spatsera runt i och äta grönt. De rymmer ut ur hönsgården för att komma åt de få strån av grönt som finns i allt det gulbruna. Grönt gräs som har ”överlevt” den korta vintern under snötäcket. Grönt är smasken gott enligt hönorna….

Brysselkålen växer?!

Det händer väl inte så värst ofta att jag besöker grönsakslandet nu under vinterhalvåret, men idag var det så härligt ute att jag bara måste gå ut och gå en sväng på en isfri bygata, och då passerade jag grönsakslandet.

Det är alltid lika spännande och kolla in hur det ser ut i odlingsbäddarna. Just nu kan man sammanfatta det hela med tre ord: risigt, isigt och gläggigt.

Men en glad överraskning var att jag fortfarande hittar brysselkål att skörda. Växer de fortfarande kan man ju undra?!? Jag trodde jag hade skördat allt som var värt att plocka tidigare i år. Eller är det bara haren som har varit behjälplig med att visa var knortarna sitter? Genom att äta upp alla blad som döljer knortarna.

Haren har käkat rent och ”bara” lämnat själva brysselkålen kvar, vilka syntes mycket tydligt nu när inga blad var i vägen. Jag tackar lilla haren för att han visar vad som finns att skörda och inte minst för att han lämnade det jag vill skörda, mycket generöst får jag säga.

Även grönkålen har blivit harmat under vintern. Av grönkål och purpurkål finns nu bara ett gäng ”pinnar” kvar, som står i rader mellan brysselkålen. Jaja…haren behöver ju mat också.

Tidigare i vinter hade jag inhägnat hela kålgården för att slippa behöva dela med mig av maten med haren, men höstens och vinterns alla stormar stod på harens sida och bröt av stängselstolparna och blåste bort nätet. Nästa år blir det kraftigare stolpar….inget plastjox inköpt på stora byggvarumarknaden.

Hellre för lite än för möe…med ett undantag…

Prylar äger jag hellre för lite av, än för mycket. Helst skall allt det som vi omger oss med ha en nyttofunktion som underlättar vardagen. Visst! Lite pynt kan jag tåla men då är de oftast förknippat med ett kärt minne. Och det där med ”bra-ha-prylar” går jag inte alls på, värre dammsamlare finns inte, enligt mig (dock inte enligt min make…hmmm)

Prylar som statusmarkörer ger jag än mindre för. Jag vill ha ett hem där jag trivs och där mina och makens behov styr och inte vad andra tycker och tänker. Inte för att jag tror att någon egentligen skulle bry sig så värst mycket om hur vi har det i vårt hem, snarare finns det ett socialt tryck ”att man borde” bry sig om vad grannen har eller vad de skulle kunna tycka om vi inte omger oss med ”rätt” prylar.

Men det finns de som vill få oss att tro att det är viktigt med prylar av rätt märke och prisklass och det är inte våra vänner och knappast heller våra grannar. Utan det är den kommersiella delen av denna värld, som vill så gärna få oss att tro att vi kan köpa oss lycka genom att fylla våra liv med kläder, prylar, teknik.

Köp, köp och köp ännu lite mer…vare sig du har behov eller pengar för det….eller ens att jorden klarar av flödet av resurser och miljögifter.

Jag är som sagt inte så mycket för att samla på mig saker, med det finns ett stort undantag. Böcker! Och då vi är två om att gillar böcker finns det en hel del böcker innanför vårt hus väggar.

Men då och då får jag lust att även rensa ut bland böckerna, till min makes förskräckelse. Han vet min inställning till prylar och ”bra-ha-saker”, och det kan han köpa, men när jag börjar prata om att vi borde skicka böcker till loppis och verkligen borde begränsa våra inköp….knorrar han misslynt.

Böckerna har klarat sig bra än så länge, men de lär ligga i riskzonen även framöver när jag får ett sug efter att minska på antalet ting som finns innanför vårt hus väggar.

Någon enstaka felinköpt bok har försvunnit och då oftast till någon som kanske mer uppskattar boken än vad vi gör. Sen har det ju då och då blivit en dubblett. Risken med att ha två bokköpande personer i hushållet som inte riktigt har koll på vad den andre har införskaffat.

Shoppa mindre och lev ett rikare liv….det tror jag stenhårt på….