>Tuppranking!

>

Bengt

För hönorna och tupparna är rangordningen viktig. Och rankingen kan man ana utifrån vem som hackar på vem. Inte så att hönorna hackar varandra illa utan mer att de markerar genom att picka eller rycka varandra i fjädrarna. Ingen blir skadad det minsta och jag tror inte ens att det gör ont utan det är mest som en markering.

Agda

Yngvild

Visst har det hänt att hönorna har blivit sura på varandra och mer eller mindre slagits. Hönor med kycklingar kan vara minst sagt stingsliga och ger sig på andra hönor med hack och sparkar om de kommer för nära kycklingarna. I somras var Agda och Yngvild riktiga ovänner under tiden som de tog hand om sina små dunbollar och de blev helt som galna när de såg varandra.

Båda var griniga, även om Yngvild var värst, och tålde inte se den andre eller dess avkomma. Surt, surt värre….och här finns mer att läsa om deras gruffande.

Brynolf

Men i övrigt har inte många fjädrar rykt, med undantag för när tupparna skall göra upp om tupprankingen. Då kan det bli blodstänkt på väggarna, även om det oftast stannar med att de gör snabba utfall eller jagar runt varandra i hönshuset under skrik och skrän, utan att skada varandra. Och har det blivit blodvite är det kammen eller hjässan som har fått ett hack och gör att tupparnas kragar blir röda.

Värre än så har det tack och lov inte varit och jag hoppas verkligen att det stannar vid småsår i kammen.

Bengt är fortfarande hönshusets högsta tupp, vilket han blev hastigt och lustigt när hans konkurrenter försvann en efter en. Vill du läsa mer om det kan du kolla här. Bengt håller ungtupparna på plats genom att visa att han inte tolererar någon uppvaktning av hönorna.

Så fort en höna högt och ljudligt talar om att hon får ovälkommen uppvaktning så kommer Bengt farandes och tjongar in i ungtuppen så fjädrarna yr och jagar runt honom ett varv eller två i hönshuset. Men ungtupparna ger sig inte och passar på så fort de kommer åt.

Siste Mohikanen

Hur rankingen ser ut mellan ungtupparna har jag bara en ungefärlig uppfattning av. Att Brynolf står som god två efter Bengt är jag rätt så säker på. Brynolf tar ingen skit av någon annan ungtupp och han är den som fått mest stryk av Bengt och jag har en känsla av att det inte är Bengt som har startat de slagsmålen. Just nu verkar han inse sin begränsning, men stukad är han då rakt inte.

Lennart

Och jag vet även att den röda tuppen Siste Mohikanen sätter den svartvita tuppen Lennart på plats, men hur de förhåller sig till Gert och Bregott Kungen har jag inte en aning. För de två sista verkar mest vilja hålla sig utanför allt sånt och sitter mest och bligar från sittpinnarna. Smart eller fegt är frågan….det återstår att se 😉

Gert
Bregott Kungen

>När har man rivit bort nog??

>

Det pågår ett långsamt renoverande av hallen upp till andra våning. I helgen rev vi upp golvet vid trappan på andra våning. Vi skall utöka badrummet som finns bakom den halvnedrivna väggen….hade vi tänkt…så småningom. Det lär nog dröja ett tag tills vi kommer till själva badrummet.

Den nya väggen kommer förhoppningsvis snart på plats men sen är det övre hallen som skall bli klart innan vi tar oss an själva badrummet….och under tiden hoppas vi på storvinst…eller nåt. För jag har hört att badrum gärna blir dyrt  😉

När man håller på och river bort det gamla för att sätta dit något nytt är det rätt ofta svårt att veta när man skall stoppa…när man rivit nog. När vi började riva på andra våning trodde vi att det skulle räcka med att ta bort räcket till trappan och nuvarande badrumsvägg…men inte då…golvet behövdes också ta bort för att få bra fäste för nya den väggen. Det var lite väl lappat och trixat med brädlapparna såg vi när golvmattan var borta….

>Stenmalet mjöl till knäckebröd…

>

I höstas när jag var i Essunga och besökte 60-tals lägenheten och den gamla elaffären, som jag skrev om här och här, fick vi även en visning av den gamla vattendrivna kvarnen. Då passade jag på att köpa några påsar mjöl som hade malts av kvarnens stora kvarnstenar.

Idag har jag använts mjölet till att baka knäckebröd. Exakt vilket sort mjöl det är förtäljer inte påsen. Det står helt enkelt bara Mjöl på påsen. Utifrån färgen på mjölet misstänker jag att det mest är råg i påsen, i alla fall är det inte rent vetemjöl.

Jag använde en gammal peparkaksburk som mått för att ta ut rundlarna.

Hur det än må vara med mjölsorten så blev det riktigt gott knäckebröd av mjölet.

Det blev två sorters knäckebröd. Dels ett gjort på rågsurdeg och ett på vetesurdeg. Tyvärr kan jag inte bjuda på några recept för jag har bakat på en höft och utgått från konsistensen på degen när jag har hällt i mjölet i hushållsassistenten.

Rågknäcke
Veteknäcke…

>Randiga stickplaner..

>

Mina halvvantar är klara och använda och jag är så nöjd med dem 🙂

Nu har jag så smått börjat sticka på mössan som skall höra till vantarna. Jag har ännu inte bestämt mig hur mössan skall se ut…inte riktigt….bara på ett ungefär. Under tiden som jag funderar på detta så stickar jag resårkanten. Ett är jag dock säker på. Mössan skall ha samma färger och mönster som halvvantarna.

Och en sak till som jag är säker på. Jag vill ha mer orangea och rött i min vardag. Tämligen sugen på att sticka en kofta i det mjukgosiga alpackagarnet, med röda och orangea ränder. Gillar ränder, i synnerhet stickade ränder!

Kanske skall koftan vara i rosa och rött istället. Det är också läckert. Om du inte tror mig så kolla in fröken c finfina fuskpolo. Så snyggt!!

Men garnet är tunt och med stickor 2,5 kommer det bli måååånga masker på ett varv…och det lär även behövas måååånga låååånga varv innan det blir en kofta. Vi får se….kanske blir det något helt annat…. 🙂

>Inspiration…

>När ljuset kommer tillbaks vaknar min kreativa hjärnhalva till liv. Idéer och tankar snubblar ikapp och jag får inspiration av nästan allt jag ser och upplever. Människor, miljöer, byggnader, träd… allt kan få mig att vilja skapa och ger mig visioner om färg och form. Jag vill måla, sy och fixa…i massor.

Det är som ett rus och jag blir så glad….skulle bara ha oändligt med tid så jag kunde ta till vara allt…eller i alla fall nästan allt.

Men tid är en bristvara när lönejobb, pendling och allt vardagligt fix skall hinnas med. Men sak samma…det är härligt att känna idéerna snurra runt i skallen…och några av dem hinner jag ju fånga upp innan de glöms bort. Vad återstår att se 🙂