>Grinig….

>Jag känner mig grinig…..vintergrinig. Redan!! Jag är trött på snön, blåsten och kylan. Rent ut sagt jädrigt trött på snön, blåsten och kylan.

Det får mig att känna mig instängd, frusen och mörkertrött….. och det får mig att bli grinig. Och vad som får mig att bli än mer grinig är tanken på att det bara är november! November!! Vintern borde egentligen inte börjat än. Så här års brukar jag gå och önska att det kunde bli lite vitt till jul….i alla fall.

Det är bara november. Tänk!! Det kan med andra ord hålla på och snöa, blåsa och vara kallt fram till i slutet av april om det vill sig riktigt illa. JAG VILL INTE!!!!

Men vad kan jag göra åt det….inte ett dyft. Suck! Det är bara att försöka intala sig att det är gôrmysigt med all snö, blåst och kyla…sitta inne och kura med glögg och lussebullar och en massa levande ljus. Få se om jag lyckas övertyga mig själv……hu…

>Spritrulle och glögg….

>

Lite trött idag, men det får det allt vara värt. Det är nog lite som i Idas visa – det blir inge sommar utan att man sätter fart – och det blir inge jul om vi inte jobbar på´t.

Och gårdagen ägnade vi åt att jobba hårt på justämningen. Vi julpyntande på förmiddagen och på eftermiddagen var det dags att i goa vänners lag dricka glögg, äta julgröt med kanel och socker och mumsa på spritrullen (i år serverad med vispad grädde…..muuuuums!!)

Utan denna arbetsinsats så skulle det ju inte alls varit så mycket julstämning i vårt hus som det är nu  🙂

>Snö, snö och ännu mera snö!

>

Ladugården försvinner allt mer och det bara fortsätter att blåsa och snöa, snöa och blåsa. Får trösta mig med att syrenbuddlejan, som växer längs ladugårdsväggen, just nu har ett gott skydd mot kylan. Väl det för i år fick de inge lövtäcke över sig.

Inser nu att det var i sista stund som vi bar in utemöblerna i ladugården. Det gjorde vi typ tre dagar innan snön kom. Vi är inte alltid så sena med att städa bort sommaren från trädgården men i år var det så mycket annat som hände tidigare på hösten så det blev helt enkelt bortprioriterat…..och kanske även lite bortglömt.

Världen blev vit tidigt i år och just nu känns det som om vi skall få en repris av förra vintern, gånger två. För fortsätter det så här kommer det att bli än värre än ifjol. För högarna med bortskottad snö längs vägar och gårdar är redan oroväckande höga.

Men så här såg det ut förra vintern och där är vi inte riktigt än…..;-)

>Ingen mer Berit…

>

När jag besökte hönshuset i kväll hittade jag Berit död på golvet. Gamla Berit, innesittarhönan och Öts pinnsittarkompis, som har bott i hönshuset sedan april 2006.

Hon har varit en av de mer tama hönorna som jag har lärt känna så bra som man kan lära känna en höna. Vet inte hur gammal hon var för hon kom till oss som vuxen höna av obestämd ålder. Däremot vet jag att hon var en mycket trevlig höna, snäll och social, och mycket fäst vid sin vän Öt. Även om de hade glidigt isär mot slutet….jag såg till och med hur Öt läxade upp henne häromdagen. Har aldrig hänt tidigare….

Det var väldans ledsamt att hitta Berit på golvet i ströet även om jag förstått att det var på väg. Jag har även ett tag gått och tänkt att det bästa vore att ta bort henne, men jag hann aldrig komma till beslut.

Nu har Berit gått till hönshimlen och det var nog lika så bra för på sista tiden har hon inte varit riktigt sig själv. Hon blev allt mer förvirrad och under den senaste veckan förstod hon knappt hur hon skulle göra för att dricka vatten ur automaten. Det var även sorgligt att se hur alla andra hönor förutom hon fick skydd från ungtupparnas brutala uppvaktning av högste tuppen Bengt. I synnerhet som hon var den som minst klarade av att försvara sig mot ungtupparna.

Hon var nog inte sjuk, för hon åt och var igång, trots allt, men däremot hade hon inte riktigt koll på sig och sin omgivning. Troligen hade hon helt enkelt blivit gammal och hönsförvirrad. Man kan väl utrycka det som att hon inte hade alla hönsen hemma….längre!