>Skördetid…

>

I söndags var det stora skördedagen, som avslutades med den stora-bära-höns-dagen.

Jag och mor skördade och skördade, sköljde och skrubbade, skar och förvällde, styckfrös och stoppade ner i fryspåsar dagen lång. Och alla påsar med grönsaker matade vi den stora frysboxen med.

Vi skördade stora mängder gul lök och inte fullt så stora mängder röd lök….i ärlighetens namn blev det ganska så uselt med rödlök. Däremot lär vi klara oss bra på den gula….  🙂

Vi skördade morötter – orange, gula och röda morötter. Korta, tjocka, små och stora….

Jag brukar aldrig gallra morötterna, i alla fall inte förrän de stora nog att ätas. Och det brukar gå aldeles utmärkt. Morötterna växer fint fastän de har det trångt om rötterna.

Det var bara när jag ”lyckades” tappa ut halva fröpåsen på ett och samma ställe som det blev lite väl tätt. Men där har jag gått och gallrat lite allt eftersom och fått små söta ”delikatess”-morötter under stora delar av sommaren  😉

Jag odlade gul morot, Pfältzer, orange morötter, Fancy Nantes, och röd morot, Atomic red, som alla gav bra skörd med stora och fina morötter med bra smak.

I synnerhet Fancy Nantes gillar jag…

Däremot skall jag inte odla små runda morötter, Parabell, som skall skördas tidigare…glömmer alltid bort dem så de spricker och blir angripna av ohyra. Blir inga Parabell nästa år…de tar bara utrymme i grönsakslandet…
Tvätt och förvällning av morötter…

Och vi skördade störpurpurbönor, störvaxböna och brytbönor….

Störpupurbönan, Blauhilde, gav riklig skörd av vackert lilasvarta bönor. Tyvärr höll de inte färgen när de förvälldes….vart lite besviken får jag erkänna

Det var första gången jag odlade störpurpurbönan och är helt klart nöjd med resultatet, men till nästa år skall jag ge dem högre stöd. De fick närmare två meter höga pinnar att klättra på men det räckte inte på långa vägar….

Brytbönor, provider, är otroligt tacksamma att odla (bild hittar du här). Det var andra skörden denna sommar, på två rader med brytbönor. Sorten blir inte så höga men den ger otroliga mängder bönor som är lätta att skörda och goda att äta. Jag har odlat sorten i flera år och den har alltid gett bra skörd. Jag kommer garanterat att odla brytbönorna även nästa år.

Vitkålen och rödkålen får växa till sig lite till innan det blir dags att skörda dem….

>Sensommarljud…

>

Jag njuter i fulla drag….solen skiner och det är sommarvarmt. Jag sitter på bänken vid grönsakslandet och lyssnar. Inte på grönsakerna, för de är tämligen tysta, men däremot på alla ljud som en lugn och sommarvarm höstdag bjuder på.

Vi bor högt med öppna fält runt om, så ofta drunknar mycket av ljuden i vindens sus….men kanske ännu oftare i bruset från allt annat som händer och sker i ens vardag. Men idag när det är helt vindstilla och jag sitter helt själv med min kopp te, lugnt och stilla, och är mycket medveten om alla dessa, ofta ohörda, ljud som finns runt mig. De som inte är så stora och inte så bullriga.

Ormvråken skriker gällt, ett ljud som hämtad från någon fantasyvärld. En nattsvart korp skrattkraxar långt borta. Dessa fåglar som sveper över landskapet, alltid närvarande, men inte så ofta sedda.

Helt nära mig surrar mängder av insekter, alla med sin egen ljudbild, och i stora asken tjippar småfåglarna. På avstånd hör jag svagt hur skördetröskorna kör över fälten, skördar det som har odlats och växt sig gyllengult. Och påminner mig om att det här är människan landskap…inte den vilda naturens. Även om jag för en stund lät mig färdas iväg…

Vill vara kvar i detta ögonblick….länge. Bara vara medveten om allt kring mig utan att jaga vidare på nästa grej som ”måste” fixas med….

>Trötta fötter och hönsnattning…

>

20 nästan fullvuxna kycklingar på en liten hylla. De vill inte gärna sitta ensamma när de skall sova  😉

Söndag! Vilken karusell!! Värst…eller vad man nu skall kalla snurret…var nog när maken och jag fick bära in 21 halvvuxna kycklingar, 11 hönor och tre tuppar från utegården till hönshuset. Trött i fötterna var jag innan och inte blev det bättre av alla turerna mellan hönshus och hönsgård.

Efter en hel dag med tvätt, bak och skörd av grönsaker, plus att jag hjälpt maken med storstädningen av hönshuset var jag på söndagskvällen helt slut och som sagt väldans trött i mina fötter. När vi väl hade burit in allt i hönshuset efter storstädningen ville jag inte ta ett enda steg till.

För det var ett jädrans springande för att få in alla reden, mat- och vattenautomater, bur för Agda och hennes kycklingar, fodertunnor, foder och allt annat som hade sin hemvist i hönshuset och som vi hade burit ut ur hönshuset över ”vallgraven” inför rengöringen av hönshuset. (Och…. nästa gång vi storstädar hönshuset hoppas jag att dräneringen är klar så man slipper balansera på en spång för att få ut allt)

I vilket fall som helst. Då hela hönshuset hade spolats rent med högtrycktvätten så tog det lite tid innan det var torrt nog för att vi skulle kunna börja bära in alla ovan nämnda pinaler, sprida ut ströet på hönshusgolvet samt öppna luckan till hönsgården och de utestängda hönsen.

Och när väl allt var klart för lucköppning stod maken och jag och väntade på att alla kycklingar, hönor och tuppar skulle rusa in för att få hoppa upp på pinnarna för att natta in. Det hade ju börjat bli kväll och skymning ute. Men vad hände?? Inte ett jota!! Efter möe lock och pock tittade Stina den Stora in…men vände strax ut igen. Sen var det tyst. Ingen ville in? Vad höll de på med??

Maken klev runt hönshuset för att komma till utegården och försökte övertyga dem om att det var dags att komma in till det rena och välstädade hönshuset för att sova. Maken och jag var ju rätt stolta över resultatet av vårt slit och ville ju se glada hönor som gick runt och mös i det rena hönshuset. Men icke! Och de hade ju för hundan stått hela eftermiddagen kacklat utanför luckan och bara velat komma in. Men nu ville de inte in längre? Nä hä…

Varför då kan man ju undra. Jo de hade nämligen gått och lagt sig. Och höns som har gått och lagt sig flyttar inte gärna på sig…inte ens in till ett rent och fint hönshus, som var väl uppvärmt av en byggfläkt. Vi ville ju driva ut fukten så fort som möjligt så hönorna fick komma in. Men de ville inte in längre….inte utan hjälp i alla fall. Så det vara bara för maken och mig att börja plocka in dem, en efter en.

Lite svårbeskrivet, men hönsgården ligger en våning ner och med ingången på baksidan. Därför får man snällt gå runt hela huset för att komma från höngsården fram till hönshusdörren. Om man inte här höna vill säga för då har man en liten lucka i hönshusväggen rätt ut till hönsgården. Smidigt för dem…

Eftersom byggnaden, där hönshuset finns tillsammans med garage och snickarboa, håller på att dräneras och är omringad av ett minst sagt djupt dike blir sträckan från utegården till hönshuset extra lång. Så trots att mina fötter var mycket trötta och inte ville gå en enda meter till den dagen så vart det inte riktigt slut än med traskandet.

Enklast hade varit att låta hönsen sova ute, men nätterna har blivit kalla och fuktiga och så finns ju Micke Räv. Han hade varit och hälsat på hos en granne, lite längre bort i byn, tidigare i sommar och plockat höns. Vi vill verkligen inte riskera att våra hönor blir mat åt räven bara för att vi inte orkar bära in dem.

Nu kommer en kort beskrivning hur det går till att flytta sovande höns. För den som aldrig har ”plockat” sovande höns undrar säkert hur det går till. Hönorna sitter gärna tätt, tätt, i synnerhet när det är lite svalare som det var i går kväll. Och trots att hönan eller tuppen som man grabbar tag i skriker och flaxar förskräckligt så rör sig inte grannhönan eller tuppen en millimeter. De som är kvar sitter helt stilla!?

Så det är bara att fortsätta att grabba tag i nästa höna, och nästa höna…..tills alla är inne. Märkligt beteende kan man ju tycka. Blir ju liksom dukat bord för räven om han hälsar på….men de tänker väl som så att om jag sitter helt still så hittar räven inte mig…han nöjer sig säkert med hönan som han just tog…eller?!?!

Men vem vet hur hönor tänker….ett är då säkert, jag har vilat mina fötter idag medan jag jobbade. Ibland är det bra med kontorsjobb…

>Prickiga fält…

>

En underbar morgon. Helt vindstilla och soligt. Men trots detta bara knappt åtta plusgrader, så det känns att det börjar bli höst.

Efter många dagar med regn och rusk så kändes det helt underbart att få komma ut och få se solen från en intensivt blå himmel. Inga moln förutom några över bergen i öster. Jag hoppas det fortsätter vara så hela dagen.

Tittade ner i dalgången bakom ladugården och ser att landskapet börjar gå i höstigare färger. Fälten är brungula och helt prickiga av alla runda halmbalar. Men jag vill så gärna att det skall vara sommar lite till…så som det kan vara långt in i september, med klara och varma dagar och mörka och svala kvällar.

Och det skulle passa ypperligt med uppehåll och värme idag för mina planer för dagen är att skörda det som behöver skördas i grönsakslandet. Misstänker att de kan sysselsätta mig hela dagen….HOPPAS att det kan sysselsätta mig hela dagen! Så vi kan fylla källarförråd och frys med grönsaker, för det skall ju räcka till nästa sommar….

>Matindustrin…

>Lotta Lundgren har skrivit en intressant resension om boken Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart. Lotta Lundgren har bla medverkat i SVTs program Landet brunsås, och hon skriver mycket tankeväckande i artikeln kring matindustrin hantering av djur och mat så klicka gärna er till hennes artikel.

Boken Döden i grytan ligger här hemma och väntar på att bli läst. Jag skall nog gräva fram den ur bokhögarna och ta med den på tåget när jag åker till och från jobbet….